Anständighetens börda

Det är inte bara kommunalrådet Ilmar Reepalu i Malmö som tycker att det är besvärligt att ha för många utlänningar i kommunen. I Danmark har utplaceringen av flyktingar i kommunerna vållat en politisk strid under julhelgen.

Den danska Udlændingestyrelsen har presenterat en ny plan, enligt vilka nyanlända flyktingar ska fördelas mellan kommunerna. Tanken bakom den nya planen är att "bördorna" ska fördelas rättvist så att redan flyktingtäta kommuner slipper ta emot, medan de som har låg andel flyktingar får ta emot desto fler.

Samlade bördan är liten

Nu är ju den samlade "bördan", tack vare Danmarks restriktiva flyktingpolitik, inte särskilt stor. Det handlar om totalt 2 500 flyktingar som ska fördelas. Av dessa skall de 18 kommunerna i Storköpenhamn finna plats åt 180.

Men trots det låga antalet finns det stort missnöje bland kommunerna. Exempelvis ska Dragör finna bostad åt tio flyktingar. Dragör är en av Danmarks allra rikaste kommuner, men likväl finner den konservative borgmästaren Asger Lund att detta är för mycket:

"Vi blir nu som tidigare tvungna att köpa villor eller inhysa flyktingarna på dyra hotell, för vi saknar bostäder. Detta innebär att de av våra egna som saknar bostad inte kan få det."

Hoppingivande motkraft

Liksom i Sverige betraktas flyktingar alltså som en börda, och liksom i Sverige tycks motståndet vara kraftigast i de kommuner som borde ha bäst förutsättningar att integrera flyktingar.

Gör kommunernas ansvar tydligt

Men till skillnad från i Sverige finns det i Danmark en politisk motkraft som känns mycket hoppingivande. Radikale venstres talesman i integrationsfrågor, Elsebeth Gerner Nielsen, föreslog i helgen att kommunernas ansvar för integrationen ska göras tydligare.

Bakgrunden är att det finns stora skillnader i hur väl kommunerna lyckas med att integrera invandrare: i kommuner som Horsens och Nyborg lever 70 procent av den utlandsfödda befolkningen på bidrag, medan motsvarande siffra i Farum är 25 procent. Gerner Nielsens förslag är enkelt: De kommuner som misslyckas med integrationen ska fråntas ansvaret, som i stället skall kunna överföras på andra kommuner eller privata företag.

Kommunerna är till för invånarna

Förslaget är, om man tänker efter lite, väldigt naturligt: Kommuner och andra offentliga inrättningar är trots allt till för att göra livet lättare för invånarna — detta oavsett deras bakgrund. Det är alltså främst mot de ansvariga offentliga befattningshavarna som högre krav ska riktas när integrationspolitiken misslyckas.

I Sverige plockas i stället partipolitiska poänger

Men trots dess naturlighet lyser detta synsätt med sin frånvaro i Sverige. Här används frågan istället för att plocka billiga partipolitiska poäng, som när folkpartiet stryker svenssonrasister medhårs genom att ställa högre krav på flyktingarna eller när moderaterna lägger all skuld på regeringen. Värst av alla är givetvis socialdemokraterna, som inte vill diskutera frågan alls.

Gäller även andra frågor

Problemet sträcker sig givetvis längre än integrationspolitiken. Rent allmänt har debatten om den svenska välfärdsstaten urartat. På ena sidan betraktas den offentliga sektorn som ett laboratorium för nyliberala experiment, där begrepp som privatisering och marknad blivit självändamål. På den andra sidan handlar allt om att slå vakt om den bestående ordningen.

Och mitt i allt detta har tanken att den gemensamma sektorn faktiskt har en primär funktion — att tjäna medborgarna — gått helt förlorad. 

I detta nummer

»	Anständighetens börda
»	Låtsasvänster i högerburen
»	Friktion snart laglig läsning
»	Suger & duger

Apropå...

»	Mesmittens hycklerier
»	Til skræk og advarsel — tilfældet Sverige
»	En Glistrup runt hörnet

I detta nummer

»	Anständighetens börda
»	Låtsasvänster i högerburen
»	Friktion snart laglig läsning
»	Suger & duger