Inga sprickor i kolossen

Svensk politik skulle må bra av lite friskt blod och nya tankar, inte minst skulle det vara bra med nya partier. Partier som skulle motsvara de reella politiska skiljelinjerna.

Det efterlyser Thomas Anderberg (DN 15/10). Han tror, eller kanske snarare hoppas, att det också skulle innebära att socialdemokratin sprack i två partier, ett mer liberalt - som skulle söka samarbete med ungliberaler och miljöpartister - och ett mer frihetligt socialistiskt alternativ. Tyvärr glömmer han dock två viktiga saker när han skisserar dessa partier.

Två saker som gör att det han hoppas på är en omöjlighet. Den svenska socialdemokratins styrka beror till en stor del på ett unikt historiskt arv, ett arv som kan sammanfattas i två mål: "Håll ihop partiet!" och "Håll partiet vid makten!".

Allt för makten

Persson sålde ut Billlström

Det här har gjort att socialdemokraterna i dag innefattar nästan varje tänkbar politisk åsikt som finns i Sverige och därtill är beredda att göra mycket för att fortsätta regera — ensamma.

Senast sålde ju statsminister Göran Persson och finansminister Bosse Ringholm ut partiets egen kandidat som Stockholms finansborgarråd Annika Billström genom att göra upp om trängselavgifter med miljöpartiet. Och det bara för att få behålla makten i Sverige.

Att tro att den socialdemokratiska kolossen skulle spricka är inget annat än en utopi. Partiet är berett att göra allt för att behålla makten och därigenom har det också det starkaste vapnet för att locka politiker: De får vara med och bestämma.

Och det är just det som gör att mer liberalt sinnade avvisar samarbeten med socialdemokrater. För Sveriges del är det nyttigt med en och annan växling vid makten.

Önskedröm

Att resultatet därtill skulle bli ett liberalt parti och ett frihetligt socialistiskt parti om socialdemokraterna splittras verkar mer eller mindre också vara uttryck för en önskedröm. Då glömmer Anderberg alla de statsocialister som det finns så gott om inom socialdemokratin.

Ideologisk samsyn mellan liberaler och frihetliga

Inte minst är det ju också så att det är de två grupper som skulle bilda var sina nya partier som samhörigheten finns - det är mellan de frihetliga socialisterna och de unga liberalerna som det finns en ideologisk samsyn; inte mellan liberaler och statssocialister eller mellan frihetliga socialister och statssocialister.

Det betyder ju att de två nya partierna som Anderberg efterlyser skulle bli två ganska små företeelser. Tänk vad trevligt det vore om Anderberg hade spått rätt. Tyvärr är sannolikheten att han gör det liten. 

I detta nummer

»	Göran och statisterna
»	Lobbyns makt
»	Inga sprickor i kolossen
»	Från ord till handel
»	Suger & duger

Apropå...

»	Makten framför allt
»	Partiets väg mot totalitarism
»	Ge upp, Göran! Dags att låta rörelsen spricka

I detta nummer

»	Göran och statisterna
»	Lobbyns makt
»	Inga sprickor i kolossen
»	Från ord till handel
»	Suger & duger