Bubblan sprack

"Centern tar bara sitt ansvar", sa sossarna när Maud Olofsson meddelade att det inte blir några fortsatta regeringsförhandlingar med den borgerliga vänstern. "Centern tar inte sitt ansvar", muttrade medborgarna i mittens rike och betraktade snopet hur grundaren övergav sin egen skapelse. Efter att miljöpartiet på onsdagen vek sig inför socialdemokraterna, och gick med på en uppgörelse utan att få några regeringsposter har så allt återgått till det normala. Men vad var det centern tog eller inte tog ansvar för?

Sverige har världens starkaste fackföreningsrörelse och världens starkaste socialdemokratiska parti. Tillsammans ser de regeringsmakten som sin. I 17 av de senaste 20 åren har socialdemokraterna styrt Sverige med minoritetsregeringar. Sedan 1932 har Sverige haft icke-socialdemokratiska statsministrar i lite mer än nio år, några månader 1936, 1976-1982 och 1991-1994. (Varför rösta, Britta Lejon, när resultatet ändå alltid blir det samma?)

17 av de senaste 20 åren

Oppositionen hoppas inför varje val att de ska få låna makten i några år, någon annan ambition har man liksom aldrig hunnit skaffa sig.

Samma problem som monarkin

Är då denna hegemoni ett problem? Ja, på ungefär samma sätt som den svenska monarkin är ett problem. Den är en så normaliserad del av den svenska politiken att alla alternativa styrelseskick och konfliktlinjer mest betraktas som kontrafaktiska.

Det har blivit stört omöjligt att på allvar tänka utanför schemat: socialdemokratin vs. oppositionen. Oppositionen skulle antagligen kallas oppositionen även om den satt i regeringen!

Låna makten i några år

Dessutom är hela byråkratin uppbygd kring en idétradition, och en stor del av befolkningen har kunnat klaga sig igenom livet med attityden, "skyll inte på mig, jag röstade borgerligt", och har därmed aldrig behövt försvara den politik som förs.

Koalition inom vänstern

Problemet är att en koalitionsregering över blockgränserna inte skulle förändra detta. Den skulle inte leda till några långsiktiga förändringar. Polariseringen av politiken har pågått så länge att inget av de borgerliga partierna skulle överleva mer än en mandatperiod i koalition med socialdemokraterna. Och det vet förstås regeringen, jag menar socialdemokraterna, vilket gör att de till och från erbjuder det, helt ödmjukt förstås.

Kanske är det först med en koalitionsregering som inte går över blockgränserna, som istället luckrar upp socialdemokratins monopol på vänstern, som hegemonin skulle kunna brytas. Och kanske är det därför Göran Persson så frenetiskt hållit miljöpartiet ifrån sig de senaste veckorna.

Om miljöpartisterna i Tyskland kan växa sig starkare trots att de sitter i regering med socialdemokraterna, kanske de kan det i Sverige också? Ett skräckscenario för en socialdemokratisk partiledare.

Hegemonin skulle kunna brytas

Det är i detta perspektiv man måste se miljöpartiets insats under valrörelsen och veckorna därefter. De har förklarat att det är i det löpande regeringsarbetet man har inflytande över politiken, inte i budgetförhandlingarna. Och därmed är det ju rimligt att en majoritet av folket också är representerat i regeringen, även om det inte är konstitutionellt nödvändigt.

Mot detta argument har Persson aldrig haft något svar, bara att han i valrörelsen endast sökte mandat för en socialdemokratisk regering. Men om positionerna är låsta måste man kompromissa.

Persson har aldrig haft något svar

Tar då centern ansvar? Hade Maud Olofsson sagt som det är; att regeringsunderlaget var för svagt, och sen förklarat hur respektlösa socialdemokraterna är gentemot majoritetsprincipen när de inte tar in vänstern och miljöpartiet i regeringen, hade hon tagit ansvar. Men istället sköt hon trovärdigheten för det borgerliga projektet i sank just när den börjat flyta. Dessutom utan att förklara varför. Den "samlade bedömning" som Olofsson försökte förmedla efter beskedet var det ju ingen som trodde på.

Ansvarsfullt? Endast mot den socialdemokratiska maktfullkomligheten i så fall. 

I detta nummer

»	Bubblan sprack
»	Jag vill inte leva i mitt Sverige
»	Suger & duger

Apropå...

»	Fetknoppen sitter i vägen
»	Ge upp, Göran! Dags att låta rörelsen spricka
»	Vi är inte sossar allihop

I detta nummer

»	Bubblan sprack
»	Jag vill inte leva i mitt Sverige
»	Suger & duger