Blåklinten som klassmärke

"Att ställa krav är att bry sig", har varit folkpartiets lösningen på alla problem i denna valrörelse. "Kravlöshet kan vara hjärtlöshet!" skrev Leijonborg i en annons i DN på tisdagsmorgonen. "Vad är det för fel med att ställa krav?", frågade Leijonborg indignerat de andra partiledarna under TV4:s partiledardebatt på tisdagskvällen. Men svaren var dåliga.

För felet är inte generellt, utan typiskt folkpartistiskt post-Bengt. Det är nämligen alltid någon annan folkpartiet ställer krav på, på sådana som inte är en del av partiet, på invandrarna, de arbetslösa, socialbidragstagarna, de sjukskrivna, på elever med dåliga resultat och på föräldrar med skolkande barn.

Inte från frisinnet

Folkpartiet ställer däremot inte krav på villaägarna, aktieägarna, lärarna, storkapitalisterna, plugghästarna, på föräldrar som inte orkar städa själva eller pappor som inte tar ut sin föräldraledighet. Kärntrupperna ska istället uppmuntras!

Tydligast klassmärke i svensk politik

Det nyspråk som Leijonborg berusat sig med i valkampanjen, där skyldigheter är lika viktiga som rättigheter och krav detsamma som omtanke, kommer från den svenska brukspatronstraditionen. Inte från frisinnet, rösträttsrörelsen eller kampen för kvinnors rättigheter.

Folkpartiets retorik är kanske den med tydligast klassmärke i svensk politik idag. Men värst med det är inte tio procent i valet, utan vad de tio procenten för med sig till framtiden. 

I detta nummer

»	Spyr gör man, Göran
»	Skit i statistiken
»	Dålig teve utan patos
»	Svensk mästare i svek
»	Blåklinten som klassmärke
»	Suger & duger

Apropå...

»	Idépartiet populisterna
»	VPP valsar i Visby
»	Till flumskolans försvar

I detta nummer

»	Spyr gör man, Göran
»	Skit i statistiken
»	Dålig teve utan patos
»	Svensk mästare i svek
»	Blåklinten som klassmärke
»	Suger & duger