Skit i statistiken

Journalister kan inte räkna. I alla fall kan de inget om statistik. Annars skulle de inte fästa sådant intresse till dagliga opinionsundersökningar som i nio fall av tio visar att inget har hänt.

Sifo med flera företag har högkonjuktur i valrörelsen. Tidningar och mediebolag beställer före valet dagliga undersökningar av partisympatierna. Det visas till och med förändringar jämfört med föregående dags mätningar. Till dem ska man inte fästa stort intresse.

Ytliga kunskaper

Förändringarna mellan varje månad brukar sällan vara större än den så kallade statistiska felmarginalen, förändringar dag till dag är det aldrig. Eftersom journalister i allmänhet verkar ha ytliga kunskaper i matematik och statistik förtjänar följande att skrivas:

För att göra en hyfsad undersökning måste man ha omkring 1 000 intervjusvar. Då kan man med viss säkerhet säga att exempelvis moderaterna stöds av 20 procent av befolkningen. (Plus minus några procent).

Stora skillnader mellan instituten

Under de senaste dagarna har vi också fått se ett helt nytt fenomen. De bägge instituten Temo och Sifo redovisar ganska kraftiga skillnader i sympatierna för vissa av partierna. Detta beskrivs som ett problem, men kan knappast anses vara det. Det beror helt enkelt på skillnader i mätmetoder och andra statistiska tricks.

Inom felmarginalen

Måndag 9 september redovisade exempelvis Sifo att folkpartiet hade 10,2 procent och kristdemokraterna 12,3. Samma dag redovisade Temo 13,3 procent för folkpartiet och 9,4 för kristdemokraterna. I de olika undersökningarna byter alltså partierna plats.

Och för den storlek på partierna som vi talar om här, runt omkring tio procent, ligger felmarginalen på knappt 2 procent. Så båda instituten kan naturligtvis ha rätt — om folkpartiet egentligen ligger på 11,5 och kristdemokraterna på 10,5 ligger partiernas resultat inom felmarginalen.

Temo tror på en lägre röstbenägenhet

Därtill finns det en liten systematisk detalj som alltid gör att Temo visar ett lägre resultat för socialdemokraterna än Sifo. Temo tar hänsyn till vad institutet menar är en röstbenägenhetsfaktor som gör att det räknar ned partisympatierna för just socialdemokraterna. Denna faktor verkar vara större än den likartade metod som Sifo använder.

Det här brukar inte instituten tala om, men det är klart skulle de förklara sådana detaljer skulle det bli svårare för de tidningar som betalar dyrt för de dagliga undersökningarna att sälja analyser på dessa.

Nedbrutna ofta fel

Men medieredaktionerna nöjer sig inte med att göra analyser som bygger på att ingenting hänt. Samtidigt med partisympatier redovisas ofta en åsikt i någon sakfråga, exempelvis EMU. Då kan man få fram resultat i stil med att "30 procent av miljöpartisterna är för EMU". Men detta är fel. Det kan vara 10 procent. Det kan vara femtio.

För att bra undersöka vad miljöpartisterna tycker om EMU måste man ha omkring 1 000 miljöpartister intervjuade. Och då kan man ju räkna ut hur många väljare man måste intervjua totalt sett... Men undersökningar kostar och rubriker säljer. Alltså: skit i vetenskapligheten och gör ett bra "knäck" på grejen eftersom tidningen har betalat dyrt för undersökningen.

De redaktionella resurserna bör användas åt sakfrågor, inte åt kortsiktiga opinioner, partiledarnas klädval och "betygsättning" av partiledarintervjuer. 

I detta nummer

»	Spyr gör man, Göran
»	Skit i statistiken
»	Dålig teve utan patos
»	Svensk mästare i svek
»	Blåklinten som klassmärke
»	Suger & duger

Apropå...

»	Vad bör Rothstein göra?
»	Återigen har ingenting hänt
»	Löpsedelsordmassakern

I detta nummer

»	Spyr gör man, Göran
»	Skit i statistiken
»	Dålig teve utan patos
»	Svensk mästare i svek
»	Blåklinten som klassmärke
»	Suger & duger