Friktion

Spyr gör man, Göran

Det fanns en avgörande skillnad mellan Bo Lundgren och Göran Persson när de möttes i den tv-sända duellen inför valet: Bo Lundgrens retorik har trots allt viss koppling till den politik han tänker försöka föra om de borgerliga vinner. Perssons retorik syftar emellertid enbart till seger, och för det förtjänar han inget annat än förakt.

Perssons — och socialdemokraternas — strategi består i att bolla de vanliga gamla motsättningarna: Borgarnas skattesänkningar som hotar välfärden ställs mot Perssons högskattesamhälle som tryggar pensionerna. Marknadstänkande ställs mot vaktslående om den offentliga sektorn. Valfrihet för de rika ställs mot solidaritet med de svaga. Och så vidare tills man spyr.

Spyr gör man inte för att det är dumt med höga skatter, trygga pensioner, offentlig sektor eller solidaritet med de svaga. Spyr gör man inte heller för att Göran Persson målar upp en motsättning mellan allt detta å ena sidan och en kapitalistisk, fri ekonomi å den andra sidan.

På kapitalistisk grund

Spyr gör man däremot för att Göran Persson målar upp denna motsättning trots att han vet att den inte finns. Man spyr, för att Persson vet att Sveriges offentliga sektor och våra trygga pensioner vilar på kapitalistisk grund. Han vet att hans eget parti praktiserar det mesta han kritiserar Lundgren för: Privata utförare i den offentliga sektorn, sänkta skatter för Ericssons experter, rätt att välja läkare...

Ett elitistiskt väljarförakt

Han vet också att så fort han vunnit valet har han ett år på sig att genomföra de viktigaste borgerliga förslagen — Friktion gissar att han den här gången tänker avskaffa förmögenhetsskatten, styra upp grundskolan en smula och möjligen även göra något åt fusket i sjukförsäkringen — och hantera den svekdebatt som därmed uppstår.

Socialismen dammas av

Därefter faller åtgärderna i glömska, och socialismen kan dammas av lagom till nästa valrörelse i syfte att locka de som fortfarande tror att marknadsekonomin är det största hotet mot den svenska offentliga sektorn.

De stundom kloka SSU:arna framhöll i sin tidning när sossarna kommit tillbaka till regeringsmakten 1994 det problematiska i att föra samma politik som de borgerliga fast utan att berätta det först. Analysen gäller än, om någon nu trodde något annat.

För detta medvetna dubbelspel, ett elitistiskt väljarförakt utan motstycke, förtjänar Persson något mycket värre än att tappa regeringsmakten: Han förtjänar att tvingas regera fyra år med Gudrun Schyman och Lars Ohly som ministrar i regeringen, fast beslutna att faktiskt genomföra den anti-kapitalism som Persson handskats så sanslöst oförsiktigt med.

Apropå...

»	Persson härskar och söndrar
»	Konsten att göra upp med sossar
»	Låt förstörelsen börja

"Jan Björklund är förmodligen det mest antiintellektuella som någonsin drabbat skolpolitiken."

"For the moment, the solution is a UN demand for 'muscular inspections' — backed by the threat of force. We should be under no illusions: if Iraq complies, it will be partly because it has been scared by a serious threat of war. But if Baghdad does bend and let the monitors in, that should be enough. There is no case for war just yet."

"De flesta torde vara överens om att terrorbrott ska beivras och att framtida flygplanskapningar och bombattentat ska förhindras.

Men lagstiftning som införs i panik, misstänkta brottslingar som berövas möjlighet till elementär rättslig prövning och en övervakning som skulle kunna höra hemma i George Orwells '1984' gör att det idag är nödvändigt att mobilisera en kraftfull opinion som inte är beredd att ge upp demokratiska rättigheter i antiterrorismens namn."

Spyr gör man, Göran

På kapitalistisk grund

Socialismen dammas av

Tipsa en kompis om den här artikeln