Sossarna, medelklassen
och det glömda Sverige
Vårdgaranti, mer studiebidrag till gymnasieungdomar, billigare tandvård, bättre sjukförsäkring för folk som tjänar mer än 24 000 i månaden, gratis förskola. Notan för sossarnas valmanifest landar enligt Göran Persson på 15 miljarder.
Dallrande valfläsk
Visst rymmer manifestet en del vettiga förslag, flera snodda från något borgerligt parti, enligt välkänt 'if you can't beat them'-koncept, vårdgaranti och höjda ersättningstak exempelvis. Men sammantaget är det uppenbart att sossarna tänker vinna valet genom att gödsla den svenska medelklassen, redan idag en av världens mest gynnade och välmående, så att den blir ännu fetare och ännu större utsträckning badar i skattefinansierade förmåner.
Vid sidan om det dallrande socialdemokratiska valfläsket, presenterar en viss Bengt Westerberg en rapport om det glömda Sverige. För sex, kanske sju miljarder menar han att en rad marginaliserade grupper skulle kunna lyftas till väsentligt värdigare liv.
Westerberg är förvisso inte fp-ledare längre. Men det är dagens folkparti som bett honom skriva rapporten. Intressant nog är det samma folkparti som länge och inte utan framgång har tävlat med regeringen om att vilja göra världens dyraste familjepolitik ännu dyrare. Men hur angeläget är det egentligen?
Viktig kamp
I Westerbergs rapport finns en bas för en viktig ideologisk kamp: Att visa att några få miljarder satsade på det glömda Sverige gör mer nytta än det tredubbla beloppet utsmetat över en medelklass som det verkligen inte går någon nöd på.
Problemet är bara att folkpartiet inte nöjer sig med att prioritera det glömda Sverige. Partiet tävlar fortfarande med sossarna om att hälla ännu mer slantar över medelklassen.
Således: Sossarna prioriterar fel och glömmer de svagaste. Men folkpartiet tycks inte vilja prioritera överhuvudtaget. Frågan är vad som är värst. 
 |