Friktion #84, måndag 17 juni 2002

Vår tids största ansvar

Det största problemet som Europas stats- och regeringschefer åtagit sig att börja lösa när de träffas i Sevilla över midsommarhelgen är att hundratusentals människor vill bosätta sig i EU. Det skulle kunna vara ett angenämt problem, men mesmitten har bestämt sig för att sticka huvudet i sanden och säga stopp.

Istället för att upprätta en "handlingsplan för legal invandring" när så många vill komma hit, är det självpåtagna uppdraget att upprätta en "handlingsplan mot illegal invandring".

Istället för att försäkra sig om att flyktingar slipper bli transporterade över gränserna i containrar, frysbilar och under kanaltågen, ska Göran Persson med flera besluta om åtgärder för att stärka den yttre gränskontrollen

Och istället för att förbättra rättssäkerheten i migrationsmyndigheternas asylprövning, hoppas de upprätta regler för hemsändning och utvisning av människor.

Regeringschefernas mardröm

Två saker upprör särskilt. För det första: På vilka principer grundar sig Europas politiska ledare när de aktivt vill förstöra livschanserna för hundratusentals människor? Den enda tänkbara är principen om att vissa människor är mer värda än andra på grund av att de kommer från en mer privilegierad bakgrund.

Vissa människor mer värda än andra

Att alla människor skulle ha samma värde är inte ens ett ideal i Europas migrationspolitik, det är regeringschefernas mardröm.

Mardrömmen är värre än att 420 000 personer sökte asyl i EU förra året, och därmed tvingades finna en ursäkt för att de tagit sig hit. Den är till och med värre än att 367 522 människor under 2000 sändes tillbaka till sina hemländer från EU efter att ha nekats uppehållstillstånd (RoD no 17, 2002).

Invandrar med visum

Tuffare gränskontroller minskar dock inte nödvändigtvis den okontrollerade invandringen. Som The Economist (15/6) påpekar har den största delen av de 500 000 människor som utan uppehållstillstånd bosätter sig i EU varje år, kommit in i EU med visum, men beslutat sig för att stanna längre än tillåtet.

Djävulen som politiker

Våra demokratiskt valda regeringschefer föredrar dock att beröva dessa miljontals människor socialförsäkringar, arbetsrätt och medborgerliga rättigheter, framför besväret att integrera dem i Europas demos. När i historien från franska revolutionen till idag blev det så?

Samtidigt är det viktigt att veta att ingen vet om migrationsströmmen mot EU ökar eller minskar. Någon trovärdig statistik finns inte.

Fåfänga försök

Utöver att dagens politik grundar sig på en rasistisk princip är den fåfäng. Det är fåfängt att tro att invandringsförsöken kan begränsas med stängda gränser så länge som skillnaderna i levnadsnivå över världen är så stora som de är. Det enda man skapar är invandring på värre omständigheter.

För det andra: När regeringscheferna nu säljer ut de sista delarna av principen om alla människors lika värde — invandringspolitiken har förstås varit för hård länge — gör de det utan att förklara varför just invandringen skulle vara ett problem. Det främsta syftet tycks vara att bekämpa nationalpopulisterna:

Viktigt att veta att ingen vet

— Detta får inte bli en fråga för extremhögern utan måste hanteras seriöst och ansvarsfullt, sa Gerhard Schröder härom veckan.

De säljer sig

Skillnaden är alltså att mesmitten genomför politiken mer seriöst och ansvarsfullt. Frågan är då vad som är värst: principlösa politiker som säljer sig till djävulen, eller djävulen som politiker?

Men det kan förstås också vara så att Aznar, Blair, Persson, Schröder med flera bara väntat på ett tillfälle att ta i med hårdhandskarna mot invandringen. Det är de som gjort invandringen till vår tids största problem, när den egentligen är vår tids största ansvar.

I detta nummer

» Vår tids största ansvar

» Sälarna dog förgäves

» Svensk mästare i säsongsdebatt

» Jävla skitregeringar

» Kasta sten i glashus

» Re: Have fun over there

» Suger & duger

Apropå...

» Heja Heidari flyktinghjälparen

» Mesmittens hycklerier

» Skammen kommer om några decennier

"Men i några delar av världen har flyktingsituationen tagit en alarmerande riktning. Ett ökande antal länder tycks vara fast beslutna att stänga sina gränser för flyktingar, och bryter således med ett halvt sekels samlade internationella normer och bruk. I ett flertal i-länder stämplas asylsökande som potentiella kriminella."

— Det råder ingen tvekan om vem Kofi Annan kritiserar i sitt uttalande på världsdagen för flyktingar 20/6 2002.

"Give me your tired, your poor/ Your huddled masses, yearning to breathe free", proclaims America's Statue of Liberty. If the European Union were to build a similar monument in Brussels, what message would it carry? Perhaps something like: "We have vacancies for a limited number of computer programmers and will reluctantly accept torture victims with convincing scars. Migrants looking for a better life can clear off"

— The Economist 15/6 2002.

"Nu vill jag inte påstå att Voyagers värld i övrigt är en idealvärld eller att serien saknar fåniga och tvivelaktiga inslag. Men ändå. En enda gång i veckan kan jag titta på tv utan att behöva reta mig på stereotypa framställningar av kvinnor. Det är en hyfsad tröst när man vill kräkas över den femtielfte tv-såpan om vita medelklassingeltjejer i storstan och deras äventyr bland shoppingkassar, bantningskurser och den eviga jakten på den rätte."

— Josefin Brink i ETC 2/2002.

Friktion (radikalt liberal) är Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet. Friktion utkommer varannan måndag på www.friktion.se. Kontakta redaktionen på red@friktion.se. Citera gärna, men ange källan. © Friktion 2002.

Vår tids största ansvar

Regeringschefernas mardröm

Invandrar med visum

Fåfänga försök

De säljer sig

Tipsa en kompis om den här artikeln