![]() | ||||||||||||||||||||||||
| Friktion #79, tisdag 27 mars 2002 | hem | om f | arkiv | |||||||||||||||||||||||
Död åt familjenMän med barn tjänar mer än andra män, och kvinnor med barn tjänar mindre än andra kvinnor. Så är det trots att det är flera decennier sedan familjetillägget för män försvann. Skaffa barn, män, om ni vill tjäna mer! Det är ett säkert sätt. Frågan är bara med vilka kvinnor. En normalt funtad kvinna borde ju faktiskt vara emot att skaffa barn. Sjunkande födelsetalDet tycks dock som om kvinnorna har upptäckt att barnafödande har negativa effekter. Under de senaste åren har födelsetalet varit under 100 000 födda per år, vilket är en låg — alltför låg skulle många säga — siffra. För tio år sedan låg födelsetalet runt 130 000 i stället, vilket räckte för att hålla en positiv födelsekvot.
Så länge vi hade öppna gränser var det inget större problem med det låga födelsetalet. Det kompenserades genom invandringen. Med dagens näst intill helstängda gränser är de få födslarna ett problem som måste lösas. Och allt pekar på att det är könsmaktsordningen som är det stora problemet. Så länge familjestrukturen och familjens interna arbetsfördelning gör det olönsamt för kvinnor att bli mödrar kommer födelsetalen att förbli låga. Dagens individualistiska ungdom tror knappast att det kollektiva projektet familjen är en bra försäkring för ålderdomen. Och om de inte gör det lär de inte heller skaffa barn så länge som barnafödandet innebär att man inordnas i ett sådant kollektivt projekt. AvkollektiviseringDärför måste familjen avkollektiviseras. Under de senaste decennierna har ett antal viktiga steg tagits. Moderskapspenningen blev föräldrapenning, som sedan fick en mamma- och pappamånad, och som nu senast har utökats till två. Ett annat steg var avskaffandet av sambeskattningen när de gäller inkomst. Ett tredje var införandet av förskolan, vilket gjorde det möjligt för kvinnor att befria sig något från familjens grepp genom att bli arbetande och mamma på samma gång.
Nu måste staten dock fortsätta. Varför stanna vid dagens mamma- och pappamånader? En tudelning av föräldraförsäkringen är det enda realistiska i framtiden. Rimligt vore även att avskaffa den sambeskattning som fortfarande finns. Alternativet till att avkollektivsiera familjen — och det borde göras ändå — är att gränserna öppnas. Andra klassens arbetskraftMen allt annat spelar ingen roll om arbetsgivare fortsätter att behandla kvinnor, framför allt gifta med barn, som en andra klassens arbetskraft. Ett första steg är naturligtvis att avskaffa lönediskrimineringen, ett andra att låta alla människors kompetenser komma till sin rätt.
Inte minst måste familjerna själva ta ett ansvar. Varför är det till exempel så att mäns arbetstid ökar medan kvinnors minskar när barnen kommer? Den enda förklaring är att människorna tror på teorier om manliga jägarinstinkter och kvinnliga omvårdnadsinstinkter. Men eftersom dessa mer handlar om det kulturella förhållningssättet än om något annat borde de vara möjliga att bryta. De nyblivna föräldrarna måste därför få stöd för att bryta traditionens makt. Det är en statlig uppgift att se till att så sker. Ett första steg vore en individualiserad föräldraförsäkring. |
I detta nummer
Apropå...
|
|||||||||||||||||||||||
|
I detta nummer
|
||||||||||||||||||||||||
| Friktion (radikalt liberal) är Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet. Friktion utkommer varannan måndag på www.friktion.se. Kontakta redaktionen på red@friktion.se. Citera gärna, men ange källan. © Friktion 2002. | ||||||||||||||||||||||||