Friktion #77, måndag 18 februari 2002 hem | om f | arkiv
Anna Lindh gör principlösheten till princip.

Skammen kommer
om några decennier

Om några decennier kommer EU:s och Sveriges migrationspolitik vara lika skambelagd som sveket mot judarna på 30- och 40-talen. Och då precis som nu ligger felet i politikernas och politikens principlöshet.

När Anna Lindh i utrikesdeklarationen förra veckan förklarade att Sverige inom EU agerar för "harmonisering av migrationspolitiken på asylrättens och humanitetens grund", var det just själva principlösheten som tydliggjordes.

Människor har olika värde

För "humanitetens grund" betyder ju ingenting! Den garanterar lika få rättigheter som det kristna kärleksbudskapet. Bara Genèvekonventionen finns därmed kvar som princip. Och den garanterar rättigheter — det vill säga rätten till asyl — till högst några hundratal personer per år.

Ingen generell princip

De andra motiven för asyl eller uppehållstillstånd som kommit och gått under åren: krigsvägrare, de facto-flyktingar, skyddsbehov, humanitära skäl, arbetstillstånd, utländska experter osv osv är beroende av var människor kommer ifrån, den ekonomiska konjunkturen och fackliga och politiska intressen.

Det finns alltså ingen generell princip att hänvisa till om man vill bosätta sig i Sverige. Varken för dem som flyr av andra skäl än dem som finns i Genèvekonventionen, eller för dem som bara vill. En rimlig början vore att utöka flyktingdefinitionen med ytterligare en konvention, men också garantera uppehållstillstånd till alla som kan visa att de har en fast anställning.

Inga rättigheter att hävda

På de politikområden som gäller för svenska medborgare och människor med uppehållstillstånd, är det tvärt om. Där präglas hela politiken av principer, till exempel att alla har rätt till kostnadsfri utbildning och vård.

För att ingen trodde på vad de sa

Problemet för människor som söker sig till Sverige — oavsett motiv — är alltså inte bara att de hamnar i klorna på migrationsverket och utlänningsnämnden. Problemet är att de är rättslösa i ordets vidaste bemärkelse — Sverige erkänner dem inga rättigheter att hävda.

Vilken är då anledningen till att det inte har utarbetats någon princip? Jo, att hela migrationspolitiken bygger på kortsiktighet; som om de tragiska fallen i tidningarna snart skulle försvinna, som om krig och politisk förföljelse snart vore historia och som om människor om bara några år skulle sluta flytta för att skaffa sig ett bättre liv.

Utrikesdeklarationens floskler

Om politikerna däremot betraktade migrationsströmmarna på ett lika självklart sätt som behovet av vård eller utbildning skulle de vara tvungna att också visa vad de grundade sin politik på.

Men det skulle innebära att de vore tvungna att öppna gränserna radikalt. Eller sluta använda stolta meningar som dessa från utrikesdeklarationen; "att främja demokrati och mänskliga rättigheter är centralt för Sverige och EU. Det handlar om att försvara alla människors lika värde", eftersom de bara är floskler. Hela den svenska migrationspolitiken bygger ju på principen att människor har olika värde.

Räknar på hur många som mist livet

Bara svenska medborgare och flyktingar enligt Genèvekonventionen äger rättigheten att leva i Sverige. Alla andra äger ett annat värde, och bedöms godtyckligt efter de förutsättningar som gäller för dagen.

Vår generations skam

Om några decennier kommer den principlösheten att lägga ett mörkt täcke av skam över hela den politiska generation i Sverige och EU som upprätthåller dagens migrationspolitik. Särskilt när någon sätter sig och räknar på hur många som mist livet för att de utvisats till onda diktaturer, för att de tvingats anlita flyktingsmugglare, för att flygbolagen inte lät dem resa på grund av transportörsansvaret, för att de inte fick visum, för att de drunknade i Gibraltarsundet, för att ingen trodde på vad de sa, eller för att de inte ägde rätten att pröva lyckan. 

Tipsa en kompis om den här artikeln

Till:

Från:



Hälsning:



 Jag vill ha en kopia

Powered by Bravenet Tell-A-Friend

 

I detta nummer

»  Skammen kommer
om några decennier
»  Vem vågar lita på ABB?
»  Du ska bestämma
(om betygen räcker)
»  Ett svårskött pastorat
»  Vem är Blåbär?
»  Suger & duger

Apropå...

»  Rasismen sitter i väggarna
»  Rasism med mänskligt ansikte
»  Stoppa balkaniseringen av Balkan!

Prenumerera på
Friktions löpsedel




Powered by groups.yahoo.com

Sök i Friktion



Google I Friktion
På webben

"Det är inte skattesänkning att putta ner inkomstskatterna några procent, samtidigt som underskotten ökar. Då finansieras skattesänkningar nu med framtida skatter. Det blev erfarenheten från 1991­1994. Först när moderater och andra skattesänkare är beredda att diskutera detta, kan de gå vidare. Att som i dag låtsas som att man inte varit med och pajat den svenska ekonomin vittnar om samma partistiska enfald som när socialdemokrater låtsas som att deras eget 80-talsfögderi var oklanderligt."
— Stig-Björn Ljunggren
i Smedjan 14/2

"Det finns dem som lite föraktfullt hävdar att en journalists våta dröm är att få sin egen bildbyline. Jag vet inte om det stämmer, men vad jag däremot kan konstatera är att det egna valet av pose är en stor sak för den som fått äran att gå från ett bara vara ett namn till att bli ett Ansikte.
Särskilt Aftonbladets kolumnister är osedvanligt påhittiga vad gäller kroppshållning. Att Robert Aschberg blickar bistert mot oss med armarna i kors förvånar väl ingen. Men att just han är så korrekt att han ser till att ena örat syns precis lagom mycket för att fotot ska gå igenom som passfoto enligt nuvarande EU-normer... det är lite överraskande."
— Hannes Dükler
i Nöjesguiden 2/2002.

I detta nummer

»  Skammen kommer
om några decennier
»  Vem vågar lita på ABB?
»  Du ska bestämma
(om betygen räcker)
»  Ett svårskött pastorat
»  Vem är Blåbär?
»  Suger & duger

Friktion (radikalt liberal) är Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet. Friktion utkommer varannan måndag på www.friktion.se. Kontakta redaktionen på red@friktion.se. Citera gärna, men ange källan. © Friktion 2002.