Wetterberg surfar
på åldringshysterin

Ålderschocken, alltså det trevliga faktum att människor lever allt längre och därtill blir allt friskare på ålderns höst, tycks vara ett outtömligt ämne för fyrtiotalister att skriva debattartiklar om. Senast var det Sacos Gunnar Wetterberg (DN 26/11) som drog nytta av den allmänna hysterin för att föreslå ökade anslag till vård och omsorg.

Vilka är då Wetterbergs utgångspunkter? Jo, han framhåller att:

1. Snart kommer utflödet från arbetskraften att överträffa inflödet med 10 000-20 000 människor per år
2. Det ökade antalet äldre medför kraftigt ökat behov av äldreomsorg
3. De offentliga finanserna är dåligt förberedda på en lågkonjunktur.

Gunnar Wetterberg drar nytta av hysterin

Utifrån dessa "fakta" drar Wetterberg sedan ett antal slutsatser:

1. Skattemedel bör kanaliseras från inkomstomfördelande system till vård och omsorg
2. Inslaget av privat finansiering måste tillåtas öka
3. Nya boendeformer bör införas och
4. Anhörigvårdare bör få ett starkare stöd från kommunerna.

Goda förutsättningar för tillväxt

Låt oss först ta en titt på Wetterbergs utgångspunkter. Det är ett faktum att arbetskraften på sikt kommer att minska. Men vad Wetterberg menar med "snart" är om 10 år, när fyrtiotalisternas pensionsavgångar börjar märkas i statistiken. Fram till dess pekar de flesta studier på att förutsättningarna för hög tillväxt är goda i Sverige — ta t ex långtidsutredningen eller den nyligen presenterande rankingen från WEF.

Wetterbergs andra punkt, att behovet av äldreomsorg kommer att öka, är starkt omstritt bland experterna. På samma sätt som medellivslängdens utveckling ständigt överträffat demografernas prognoser, har hälsan bland de äldre förbättrats på ett sätt som förvånat experterna.

Perioden av intensivt vårdbehov förskjuts uppåt i åldrarna

Eftersom allting talar för att perioden av intensivt vårdbehov hela tiden förskjuts uppåt i åldrarna, kommer fyrtiotalisterna att orsaka tryck på systemet först någon gång i mitten av 2020-talet och framåt. Konsekvensen blir att de flesta prognoser pekar på minskade eller oförändrade kostnader (som andel av BNP) fram till dess. Så för Sveriges del borde vi alltså jubla istället för att ägna oss åt domedagsprofetior: vi klarar en snabbt åldrande befolkning utan belastning på vare sig pensionssystem eller kommunal service!

Taget ut luften

Wetterbergs tredje poäng, att de offentliga finanserna är dåligt förberedda på en lågkonjunktur, är helt tagen ur luften. Faktum är att Sverige under de tre senaste decennierna aldrig varit så väl förberett på en lågkonjunktur som idag.

Att Wetterberg drar sin felaktiga slutsats kan bero på att svenska debattörer som vanligt inte har koll på vad som händer i omvärlden. Om Wetterberg tagit sig tid att jämföra de svenska statsfinanserna (eller för all del hela den offentliga sektorns finanser) med andra europeiska länders, hade han kommit fram till att de flesta finansministrar i Europa har anledning att vara avundsjuka på Bosse Ringholm.

Wetterberg har ingen koll

Men alldeles bortsett från denna felaktighet står det klart att Wetterberg själv inte har någon koll på de tidsperspektiv det här handlar om. Om Sverige nu går in i en lågkonjunktur, har vi förhoppningsvis tagit oss ur den på 2020-talet, då "ålderschocken" slår till (annars finns det sannerligen anledning att vara orolig för den svenska ekonomin!). Så statsfinansernas konjunkturkänslighet hör överhuvud taget inte hemma i sammanhanget.

Wetterberg väcker frågor

Så till Wetterbergs slutsatser. Att omfördela skattemedel till en sektor vars behov inte väntas öka verkar osmart, inte minst som framtidens pensionärer kommer ha det väsentligt bättre ställt än tidigare generationer. Hans övriga förslag skulle måhända kunna vara värda att genomföra, men de borde då motiveras utifrån något annat än en ålderschock som till största delen är luft.

Trots alla missförstånd väcker Wetterbergs artikel en del intressanta frågor. En sådan är vilket tidsperspektiv politiken bör ha. En politiker väljs för fyra år, men här rör det sig om förändringar på 20Æ30 års sikt.

Inte lönt samla i ladorna

Sannolikt är politikerns fyraårsperspektiv kortare än optimalt, men samtidigt är ett perspektiv på flera decennier för långt. Så mycket oförutsebart kan hända under den tiden att det inte är lönt att "samla i ladorna" för väntande katastrofer. Det borde vara tillräckligt att konstatera att de offentliga finanserna är i gott skick och att den kommande tioårsperioden ser ljus ut.

En annan aspekt som skymtar fram i Wetterbergs artikel är rättvisan mellan generationerna. Fyrtiotalisterna är förmodligen Sveriges mest gynnade generation någonsin. Så i den mån fyrtiotalisterna orsakar ökad belastning på de offentliga systemen när de åldras, vore det rättvist om de fick bära en del av den bördan själva. Men slutsatsen av detta blir ju raka motsatsen av vad Wetterberg föreslår — nämligen att mindre skattemedel bör kanaliseras till vård och omsorg.

Klass- och generationspolitik

Sammanfattningsvis innebär alltså Wetterbergs artikel att en politik grundad på klass- och generationsintressen med hjälp av demografin presenteras som lösningen på ett allmänt samhällsproblem. I somras försökte sig LO:s Dan Andersson på samma sak.

Det tråkiga i sammanhanget är att fyrtiotalisterna i sedvanlig ordning är mer intresserade av omfördelning av befintliga resurser än att stimulera tillväxtskapande krafter. Om man hade valt det senare perspektivet hade man istället kunnat konstatera att Sveriges välstånd till syvende og sidst bygger på den svenska arbetskraftens kunnande, och föreslagit massiva utbildningssatsningar.

En sådan politik skulle gynna samtliga åldersgrupper — och inte bara de redan så välnärda fyrtiotalisterna.  

I detta nummer

»	Wetterberg surfar på åldringshysterin
»	En svensk rättsskandal?
»	Den arroganta och ovetenskapliga feminismen
»	Suger & duger

Apropå...

»	Sista striden är här
»	För smart för Ringholm?
»	Ny svensk modell?

Danmark, det banker på din dÀr / har aldrig set dig så selvisk og ensom nogensinde fÀr
Danmark, pas på du ikke dÀr / du trûnger til nogen der kysser din nûse / og nulrer dine Àer
Lige meget hvem du er / lige meget hvor du er / så velkommen her:
Jeg kravler op i en stang / til det hjul de engang / kaldte storkereden / og råber:
Lûnge leve mangfoldigheden."

"Du har berättat att din bostad brann ner, du blev av med alla dina tillgångar, två av dina barn dödades och några blev våldtagna. Förutom det här... var det något som drabbade just dig som individ?"

I detta nummer

»	Wetterberg surfar på åldringshysterin
»	En svensk rättsskandal?
»	Den arroganta och ovetenskapliga feminismen
»	Suger & duger