Fri press på Putins vis
Redaktionen fick mordhot per email. En yrkesmördare var ute efter Anna Politkovskaja. Politkovskaja, journalist vid den ryska tidningen Novaja Gazeta, rapporterade i september om tjetjenska civilisters försvinnanden och om tortyr i filtrationsläger i Tjetjenien, och avslöjade därvid namnen på ansvariga officerare. Tidningen borde ta tillbaka dessa anklagelser, hette det i mejlen.
Av Marie Strohe |
Efter mordhoten fick Politkovskaja en livvakt som skydd. Men eftersom de hotfulla mejlen fortsatte att komma ansåg redaktionen att detta skydd inte räckte och skickade Politkovskaja utomlands. Åtgärden är långtifrån överdriven. För ett år sedan mördades en annan av Novaja Gazetas journalister, Igor Domnikov, i sin egen trappuppgång. Politkovskaja själv anhölls i vintras av ryska militärer i Tjetjenien, efter att hon vid sina efterforskningar stött på ett så kallat "filtreringsläger".
TV under statlig kontroll
Kritiska rapporter om kriget i Tjetjenien som Politkovskajas är huvudsakligen förbehållna befolkningen i Moskva och S:t Petersburg. I de båda storstäderna finns det några oberoende tidningar samt mindre privata tv-stationer.
Men den tiden är förbi då tv-stationen NTV till regeringens förtret levererade skoningslösa och spektakulära rapporter från krigsområdet. De tre stora rikstäckande kanalerna RTR, ORT och NTV står alla under statlig kontroll. Visserligen finns fortfarande Boris Beresovskijs kanal TV6 Moskva samt Moskvas borgmästare Jurij Lusjkovs TV Tsentr. Men deras räckvidd kommer inte i närheten av de tre dominerande kanalernas. Beresovskij har för övrigt redan lämnat Ryssland, precis som Vladimir Gusinskij (NTV:s ägare).
Kritiska journalister lever farligt
 |
Gentemot båda hade förundersökningar inletts. Gusinskij satt en tid i häkte men tilläts lämna landet efter att ha undertecknat ett avtal, som garanterade honom straffrihet mot att han sålde sina aktier i NTV. Avtalet undertecknades också av den ryske pressministern Michail Lessin. En människorättsaktivist i Moskva kommenterade händelsen med orden "inför den hårda, ouppfyllbara lagen är vi alla skyldiga. Endast lojalitet skyddar mot straff".
Putin protesterar
Den ryska pressen har än så länge förskonats från fullständig likriktning, men de små, oberoende tidningarna skriver bara för sina redan kritiska läsekretsar. De når bara ut till likasinnade, medan den statliga televisionen förser de breda folklagren i hela Ryssland med information.
Redan under Boris Jeltsin härskade godtycke i den ryska mediepolitiken. I brist på ansvariga institutioner var det Jeltsin själv som tillsatte och avskedade direktörer för tv-kanaler och som utfärdade licenser. Mediamogulen Vladimis Gusinskij stödde Jeltsin i presidentvalskampanjen 1996. Som belöning tilldelades han sändningstillstånd för hela den fjärde kanalen, vilken han tidigare tvingats dela med programmet 'Ryska universitet'.
Så länge som hans maktposition inte direkt utmanades, accepterade Jeltsin kritik. Han tilldelade Novyje Izvestijas journalist Otto Latsis presidentpriset, trots att denne kritiserat Jeltsin skarpt under det första Tjetjenienkriget. Vladimir Putin har en helt annan inställning. Han förargas över den 'opatriotiska' rapporteringen från tjetjenienkriget och över "kukly" — dockorna i det populära satirprogrammet i Gusinskijs NTV.
|
Journalister ålades avslöja sina källor
|
Följaktligen infördes nya lagar — en lag, som ålägger journalister att avslöja sina förtroliga källor, en "lag mot terrorismen", som förbjuder intervjuer med "fiender till staten" samt ett dokument kallat "informationssäkerhetsdoktrinen". Där fastslås att "spridande av desinformation om den ryska federationens politik samt statsmaktens handlingar" hotar den nationella säkerheten. Samt att patriotismen, militärens ära och den ryska kulturens traditionella värden måste skyddas.
Journalister åtalas flitigt
Även i den ryska provinsen finns det i varje större stad privata tidningar och tv-stationer. Problemet är emellertid att dessa inte har tillgång till en annonsmarknad som den i Moskva eller Sankt Petersburg, och att de därför inte är ekonomiskt oberoende. För att överleva samarbetar de i överregionala nätverk.
Till detta kommer att många guvernörer inte tar tryckfriheten på alltför stort allvar utan utövar en strukturell censur i form av exempelvis tryckförbud, hyreshöjningar och press på näringslivet att stödja de rätta medierna. Det förekommer att redaktionerna förpliktas att lämna in sina artiklar till en statlig kommission för granskning innan de publiceras.
De journalister som inte kan tvingas in i fållan på detta vis, drabbas av det ena åtalet efter det andra — för förtal, förolämpning och utlämnande av statshemligheter. Även om dessa åtal ofta läggs ned och även om de sällan leder fram till straffrättsliga påföljder, utgör de en stor belastning för de drabbade journalisterna.
Mordhot, mord och kidnappningar är visserligen inte regeln i dagens Ryssland, men utbredningen är ändå oroväckande hög. Anna Politkovskaja ville inte ta risken. Hon följde oligarkerna Beresovskijs och Gusinskijs exempel och flydde landet. Om hennes nuvarande bostadsort lämnar Novaja Gazetas redaktion inga upplysningar. 
I detta nummer
Apropå...
| » | Varför arresterades Gusinskij? |
| » | Valrörelsens kremlinologi |
| » | Att fira en mur |
Kriget i Afghanistan kommer att leda till en flod av billigt heroin, då talibanerna och andra politiska rörelser behöver snabba inkomster. För att möta dumpningen av heroinpriser krävs många slags åtgärder och inte minst en fri öppen diskussion.
i Arbetaren 42/2001.
"Historien upprepar sig som i en skrattspegel. Talet om anti-amerikanism används nämligen på exakt samma sätt som talet om anti-sovjetism förr i världen. Anti-sovjetism var enligt den tidens logik just en blandning mellan sinnessjukdom och brott. Den som kunde avfärdas som anti-sovjetisk hade inte i en seriös diskussion att göra."
"Det är 170 år sedan Lars Johan Hierta startade Aftonbladet. Hierta slogs mot kungamakt och inskränkthet. Han var nyfiken och radikal. Aftonbladets ledarsida fortsätter Hiertas samhällskritik. Vi avskyr översitteri och ekonomism. Vi slåss för jämlikhet, solidaritet och människors rätt att vara sig själva."
I detta nummer