Att belgare och britter plågar sina kossor, det vet man ju. Men i Sverige? Det vänder sig i svenskens nationalistiska mage efter att tv avslöjat vad som egentligen försiggår i svenska slakterier.

I varsin dokumentär har TV4:s "Kalla fakta" och SVT:s "Uppdrag granskning" avlöjat hur det går till i svenska slakterier. Anledningen till att Sverige tidigare varit förskonat skandaler i köttindustrin, är inte att svensk djurhållning är bättre än den europeiska, utan att det inte finns någon kontroll.

Myten att blott Sverige glada grisar har är krossad.

Djurplågeri och lagbrott

Två besiktningsveterinärer, Gabriele Meurer och Barbro Björklund, berättar om dålig hygien, om djurplågeri, om brott mot de lagar och föreskrifter som skyddar djurens och konsumenternas hälsa.

Granskarna står inte oberoende från köttindustrin

Det är nu inte det värsta. Värre är att Livsmedelsverket, den myndighet som ansvarar för att granska och tukta slakterierna, slarvar med kontrollerna och inte vidtar åtgärder mot de slakterier som bryter mot lagen. Och det är begripligt, eftersom besiktningsmännen inte står oberoende från de slakterier de ska granska, liksom Livsmedelsverket inte står oberoende från köttindustrin.

Det har fått EU-kommissionen att hota att dra svenska Livsmedelsverket inför EU-domstolen.

Dyr och dålig mat

Så självklart måste Livsmedelsverket se över sina rutiner, som det så tamt heter. Men det räcker inte. Ett överstatligt, europeiskt kontrollorgan för djurindustrin -- "ett matens och djurens FBI" för att tala med Marit Paulsen -- skulle kunna garantera att slakterierna kontrolleras av en myndighet som inte är uppbunden till nationella livsmedelsproducenters intressen.

De smygtagna filmer, som med jämna mellanrum smugglas ut ur slakterierna, visar emellertid att reglerna kringgås när tillsynsmyndigheten tittar bort -- om nu inte också med dess goda minne. EU:s vansinniga jordbrukspolitik, där bidragen styr i stället för konsumenternas önskemål, måste också upphöra. I dag subventionerar den fram dyr och dålig mat, på djurens, konsumenternas och de utomeuropeiska böndernas bekostnad.

Så räkna med att vi kommer att få se nya skakande bildbevis på hur djur plågas i den europeiska och inte minst i den svenska köttindustrin. Det ligger ju i dess själva syfte -- slakterier kommer aldrig att bli några semesteranläggningar för överansträngda djur. Därför är det också märkligt att köttätare blir så upprörda och förvånade över de senaste avslöjandena.

Det finns dock en lösning på problemet som är lika effektiv som idiotsäker.

Ingen varaktig ändring

I dag ger cirka 95 procent av befolkningen i Sverige sitt aktiva stöd till det korrupta köttindustriella komplexet. Förvisso avstår allt fler yngre människor av olika skäl från köttet.

Konsumenterna lyckas inte få ihop sina Är och Bör till ett Gör.

Men varken köttpaniken i kölvattnet av galna ko-sjukan respektive mul- och klöv-diton, Göran Perssons beryktade tvekan inför pressyltan eller de återkommande rapporterna om vanvård och misshandel i djurindustrin tycks varaktigt kunna ändra den stora massans matvanor.

De är medvetna om att köttindustrin plågar djur. De är förbannade och tycker att det är fel. Likväl lyckas de inte få ihop sina Är och Bör till ett Gör.

Utnyttja konsumentmakten!

Veganer och djurrättsaktivister kanske trots allt inte är så farliga som den medelålders medelklassens opinionsbildare försökt utmåla dem som. Du behöver inte vilja befria minkar eller abortera handikappade barn för att avstå från kött. Att avstå från kött är inte nödvändigtvis det moraliskt rätta -- men det kan aldrig vara fel.

Så länge köttindustrin ser ut som den gör, förtjänar den inget förtroende. Det är dags att utnyttja konsumentmakten till ett misstroendevotum: Sluta äta kött!

"Kapitalismen är i själva verket, liksom demokratin, motsatsen till laissez faire: Den är en extraordinär sammanstrålning av unika och bräckliga omständigheter, som inte uppstår spontant. Utan en målmedveten politisk insats kommer den aldrig att ta form i tredje världen."

- Nathan Shachar i DN 30/9.

"De ser inte ut som vi. Och de får inte några tysta minuter eller rubriker som säger att 'I dag är vi alla afghaner' eller 'Idag är vi alla hivsmittade afrikaner'. Därför höll jag heller aldrig någon tyst minut i fredags. Inte för att jag inte bryr mig, utan för att det skulle vara ett direkt hån mot alla dem som vi aldrig hinner bry oss om."

- Lena Sundström i Metro.