Idrott är politik.

Bleck fortsätter att skriva historia. I senaste numret (1-2/2001) är det idrottskvinnorna från DDR och det senaste decenniets stjärnor som sätts i nytt ljus. Men för att dessutom föra diskussionen ett par stag framåt finns en helt motsatt linje representerad i tidskriften, den att indrotten borde vara könsneutral, dvs att kategorierna herr- och damidrott borde bort.

För att finna argument för den senare intervjuar Linna Johansson Göteborgsfilosofen Claudio Tamburrini, som tillsammans med Torbjörn Tännsjö lanserat idén om att uppdelningen i herr- och damidrott borde avskaffas.

Radikal föregångare

Tamburrini föreslår att "könsintegrationen" inom idrotten skulle kunna inledas med att små barn i alla fall inte delades upp i kill- och tjejgrupper, att uppdelningen i herr- och damtävlingar i exempelvis skytte försvann, och att fler idrotter hade mixade uppställningar.

Det behövs en annan idrott.

I Tamburrinis argumentation framstår den tämligen perifera grenen mixed dubbel i badminton plötsligt som en radikal föregångare i jämställdhetsarbetet. Friktion frågar Bleck: Kan ni inte ta reda på vilka argument som framfördes när grenen uppfanns?

När så de östtyska amazonerna, som Marita Koch och Marlies Göhr, och 1990-talets stjärnor i Magdalena Forsberg och Monica Seles med flera får sin rättmätiga upphöjning, sker det på samma sätt som när deras manliga kolleger hyllas. Med karriäranalyser och trivia skiljs de från mängden och könet och görs till stjärnor.

Inte bara doping

Blecks historieskrivning kontrar också mot den manliga historieskrivningen som raderade amazonernas prestationer ur historien men behöll Edwin Moses och Carl Lewis. Det beror inte bara på att USA finns kvar men DDR försvann, eller på att amazonerna skulle varit dopade men inte Moses och Lewis (ingen av dem åkte någonsin fast). Det berodde också på vilket kön idrottarna hade.

För att på sikt avveckla könets betydelse

Och om amazonernas framgångar bara berodde på DDR:s dopingsystem som vanligtvis hävdas, ställer sig frågan självt: Varför hade DDR inga framgångsrika manliga friidrottare?

Bleck förklarar med att DDR:s idrottsapparat inte bara var "ett organiserat fusk utan också ett system som sökte upp och polerade fram några av historiens största förmågor." Detta är Blecks stora bidrag: att skriva den historia som är viktig utifrån andra normer än dem som råder.

Förtydliga könet

Men efter alla argumenten om könsintegrerad idrott, blir amazonerna ändå inte riktigt de hjältar de verkligen är. För om könet inte ska beaktas är deras resultat inte längre så lysnade. Det är först som kvinnor deras resultat gör dem till världsstjärnor.

Och om friidrott, skidor, tennis mm könsintegrerades skulle unga kvinnor bli av med precis de förebilder de behöver för att på sikt kunna konkurrera.

Här står alltså idrotten inför samma problem som allt annat jämställdhetsarbetet; för att på sikt avveckla könets betydelse måste man först förtydliga könets betydelse.

Borg mot Williams

Frågan är då vad som krävs för att förena målet om könsintegrerad idrott, och målet att både män och kvinnor kan få förebilder av båda könen i toppen. Slutsatsen är att det behövs en annan idrott.

Det första problemet är därmed att göra klart att även idrott är politik. Idrottens kultur måste gå att förändra med samma argument och metoder som den politiska kulturen, företagskulturen eller utbildningskulturen.

För det är bara fåfängt att tro att kvinnor aldrig kan slå män. Utgången i en tennismatch mellan Björn Borg anno 1980 och Venus Williams anno 2000 skulle knappas vara till Södertäljesonens fördel.

Och om unga kvinnor fick lika bra träningsvillkor i fotboll, ishockey och friidrott som deras manliga jämnåriga, skulle avståndet mellan herrar och damer även i dessa idrotter minska.

Men övertygelsen är stark i idrottsvärlden om att männens övertag är och ska vara absolut. Blecks subversiva historieskrivning är därför härligt nödvändig.