Bildäck, masker, hjälmar och facklor kan förvisso vara verktyg för upplopp. Men det kan också vara rekvisita i gatuteater. När den österrikiska teatergruppen Volxtheater greps av italiensk polis vid toppmötet i Genua, ställde sig regeringen i Wien genast på polisens sida. Affären har utvecklats till den österrikiska regeringens första praktfiasko.

För några veckor sedan släpptes de 16 medlemmarna i den österrikiska teatergruppen Volxtheater-Karawane ur häktet i Genua. Själva kallar de sig "luftslottsingenjörer, cyberartister, jonglörer, frågvisa och nomader". De turnerar sedan en tid tillbaka genom Europa och genomför uppseendeväckande gatuteater.

Gruppen genomför provokativa aktioner som ibland drar in såväl åskådare som närvarande poliser i handlingen. Hittills har den dock inte deltagit i olagliga aktioner.

Trots detta tillfångatogs alltså teatergruppen i samband med toppmötet i Genua. Den italienska polisen hittade rekvisita i form av däck, masker, hjälmar och facklor och drog den något förhastade slutsatsen att det rörde sig om upprorsstiftare.

Gruppen hade protesterat mot Österrikes regering.

Polisen fick därvid massivt understöd från den österrikiska regeringen: i enlighet med en överenskommelse i Bryssel tidigare i sommar faxades polisens uppgifter om de häktade individerna över. I dessa registerutdrag noterades att de häktade flera gånger protesterat emot den österrikiska regeringen och armén och att de dessutom brukar röra sig i vänsterextrema kretsar.

Det österrikiska utrikesdepartementet noterade vidare att individerna hittills är ostraffade, men att de är personer som mycket väl skulle kunna tänkas genomföra olagliga aktioner. Av någon anledning glömde man dock att tala om för polisen att de häktade är gycklare, som tidigare i sommar bl a uppträtt i samband med Economic Forum i Salzburg och därvid inte tilldragit sig polisens uppmärksamhet.

Fullständigt förtroende

Benita Ferrero-Waldner, Österrikes utikesminister, uppträdde dessutom i tv tillsammans med sin italienska kollega. Vid detta tillfälle uttryckte Ferrero-Waldner sitt "fullständiga förtroende för det italienska rättsväsendet" och noterade vidare att "om man fingerar bankrån med en vattenpistol, får man räkna med att bli arresterad". Vidare rättfärdigades den italienska polisens förfarande med att flera av de ingående individerna redan tidigare var "kända av säkerhetspolisen".

Några dagar senare hävdade Paul Kiss, de konservativas talesman i polisiära frågor, att "försöket att beteckna material för framställande av Molotov-cocktails som harmlösa teaterrekvisita är högst oanständigt".

Batongslag, sparkar mot skenben och skrev, spott, hån och örfilar.

Visserligen påstods det att den italienska polisen inte betett sig riktigt korrekt mot de häktade skådespelarna. Dessa påståenden kunde dock lätt avfärdas av Ferrero-Waldners konservativa parti ÖVP: "De häktade påstås ha misshandlats och torteras av polisen. Allt är lögn. Den österrikiske generalkonsuln i Italien, liksom de häktades advokat, har bestridit detta".

Varifrån ÖVP fått sina uppgifter är oklart, men i varje fall var de felaktiga. De häktade hade utsatts för batongslag, sparkar mot skenben och skrev, spott, hån och örfilar. Detta kunde den gröna parlamentarikern Johannes Voggenhuber berätta efter sitt besök i Genua. Även den österrikiske generalkonsuln i Milano skickade en redogörelse, vilken mer påminde om en amnestyrapport över någon suspekt latinamerikansk regim än ett protokoll över ett frihetsberövande i en europeisk demokrati.

Och plötsligt hände något. Nu sammanställde den österrikiska regeringen snabbt en ny redogörelse över Volxtheater och framhöll att gruppen hittills endast ägnat sig åt fredlig gatuteater med ett globaliseringskritiskt budskap.

Österikiskt tillnyktrande

Vidare framfördes krav på att de påstådda övergreppen mot gruppens medlemmar skulle utredas, samt att de häktade skulle överföras till Österrike för att få sin sak prövad där. I ett pressmeddelande från utrikesdepartementet hette det att "Ferrero-Waldner är upprörd över den ovärdiga behandling de tillfångatagna utsatts för".

Den österrikiska regeringens tillnyktrande är förvisso välkommet, men frågan kvarstår ändå hur en regering i ett demokratiskt land kan bete sig så här emot en fredlig teatergrupp. Att Ferrero-Waldner är en av Europas skickligaste politiker -- trots att hon har det dåliga omdömet att medverka i en av Europas mest otrevliga regeringar -- kan inte förnekas.

Inget brott att framföra gatuteater.

Regeringskritiker har ändå menat att hanteringen av Volxtheater-ärendet var utrikesministerns senkomna hämnd för alla protester från vänsterhåll emot hennes regering, och då i synnerhet för nesan att behöva lämna regeringsutnämningen i Hofburg genom en underjordisk gång.

Vilka Ferrero-Waldners motiv än må vara, är det klart att hon och hennes medarbetare begått ett oförlåtligt brott emot demokratins och rättsstatens principer. Det är, tack och lov, inget brott att ha en extrem politisk uppfattning. Det är inget brott att röra sig i vänsterextrema eller för den delen brottsliga kretsar. Och det är inget brott att framföra symbolisk gatuteater med ett provokativt politiskt budskap. Och den som på dessa grunder blir tillfångatagen i utlandet har en självklar rätt att förvänta sig hundraprocentig uppbackning från sitt hemland.

Allvarligt övertramp

Fallet Volxtheater utgör därmed den österrikiska regeringens första allvarliga övertramp. Då regeringen haft omvärldens blickar på sig ända sedan den tillträdde, är det kanske ingen slump att detta övertramp rör just behandlingen av globaliseringsmotståndare. Denna fråga kommer inte att leda till några bojkotter eller att kommissioner av vise män sänds till Wien, var så säkra.

Utöver den italienska polisen och den österrikiska regeringen vilar ett tungt ansvar för det inträffade även på den autonoma rörelsen, samt den demokratiska vänstern själv. De autonoma har, genom att ständigt skylla på polisen och framställa sina våldsamma aktioner som fredliga demonstrationer, urholkat språkets betydelse och därmed lämnat vägen fri för mindre nogräknade poliser att dra alla utomparlamentariska demonstranter över en kam.

Och den demokratiska vänstern har, genom sin ovilja att dra en tydlig gräns gentemot det svarta blocket, medverkat till förvirringen.

Genom att ständigt skylla på polisen, har de autonoma urholkat språkets betydelse.

Den österrikiska regeringens handlande blir mot bakgrund av detta betydligt mer förklarligt om än ej försvarligt. Demokratins enda sätt att försvara sig emot sina kritiker är nämligen att behandla dem med respekt och tolerans.

Detta gäller inte minst demokratiska regeringar med ytterlighetspartier, såsom den österrikiska eller den italienska. Den österrikiska regeringens handlande i samband med fallet Volxtheater visar än en gång vilken brist det råder på denna insikt i Europa idag.

"När några norska fiskefartyg råkade ut för stormar på Atlanten så betraktades det som självklart att alla nationers fartyg med uppoffring av tid och pengar skulle skynda till hjälp.
    Förhåller det sig annorlunda med de hundratusentals flyktingarna, av vilka många bokstavligen irra omkring på världshaven eller leva i ingenmansland mellan gränsposterna? Kan man rycka på axlarna åt dem och säga; 'I Sverige ha vi nog av att i stället hjälpa våra egna'.
    Nej, utan att svika våra humanitära traditioner kunna vi icke göra det."

- Bertil Ohlin 1938.

"Hovet är inte bara ett slott som huserar fula kungabarn och darriga nittonåriga prinsessor i tyllkjol. Det är också en institution som tvångsindriver pengar för att bedriva lite politik sådär när andan fyller på. Politik som man i demokratin Sverige inte ens får lov att rösta bort."

- Bleck 1-2/2001.

"Broar och fönster. Så ser motiven ut på de euro-sedlar som Europeiska centralbanken presenterade i torsdags. Centralbankens val av motiv blir en symbol för ett mer grundläggande problem med det europeiska projektet. Det är tomt på människor."

- Aftonbladet 1/9.