Att kommunalpolitiken suger stenhårt i en överväldigande majoritet av landets kommuner är ingen nyhet. Att tre unga kommunpolitiker har gått ut och rekommenderat unga att inte ställa upp i kommunalvalet är en varningsklocka som borde dåna i alla kommunalråds öron.

Men det är inte rätt medicin att lämna de griniga kommunalgubbarna att fortsätta avideologisera kommunerna. Dessutom är inte alla kommuner lika dåliga.

Ambitioner mals ned i byråkratiska kvarnar

Magnus Ahlkvist (v), Hampus Engqvist (s) och Thord Swedenhammar (m) gör en analys av dagens kommunalpolitik i Dagens Nyheter den 21 maj. I de flesta kommuner i Sverige i dag finns inga riktiga alternativ. Skillnaderna mellan de politiska blocken är minimala.

Kommunfullmäktigemöten ställs in på grund av brist på ärenden. Oppositionspartier orkar inte ens skriva egna budgetar.

Kommunstyrelseledamöter gör sina fjärde eller femte mandatperioder och har åkt på fler konferenser och resor tillsammans med ledamöter från andra partier än med medlemmarna i sina egna partier. Unga kommunpolitiker som vill göra något sätts i en nämnd som beslutar om farthinder, va-nätsutbyggnader och öppettider i simhallen. De ungas ambitioner mals ned i byråkratiska kvarnar och drunknar i träsk av unken politikerkollegialitet.

Bypolitiken

För att göra bilden ännu mer nattsvart finns en sak som de tre har missat: bypolitiken. I många kommuner där det finns flera centralorter är ortstillhörigheten lika viktig som partitillhörigheten, om inte viktigare. Vilken verksamhet som ska placeras var eller hur mycket resurser som fördelas till vilka delar av kommunen blir mycket viktigare än verksamheternas innehåll eller ideologiska diskussioner.

Sedan ska vi bara inte tala om de kommuner (eller kommundelar) som är avgränsade av vatten. Nyinflyttade (det vill säga de som inte är födda på ön) göre sig icke besvär att komma med synpunkter.

Det recept som Ahlkvist, Engqvist & Swedenhammar (man kunde tro att de hade en advokatfirma) för fram är att rösta med fötterna. Strunta i att ställa upp i kommunalvalet och bara lämna de gamla politikerna åt sig själva.

Vem vill stånga pannanblodig?

På ett personligt plan kan man förstå dem. Vem vill stånga pannan blodig i en hel mandatperiod, inte bara mot andra partiers politiker, utan också sina egna partivänner? Men för politiken i Sverige vore det förödande. Att avfolka kommunfullmäktige på unga ledamöter konserverar de problem Ahlkvist, Engqvist & Swedenhammar pekar på.

Inte lika dåligt

Det är inte lika dåligt i alla landets kommuner. Lyckligtvis har vi kommuner där den politiska debatten faktiskt är hård och ideologisk. Sveriges största kommun -- Stockholm -- har ett borgerligt styre med ett ambitiöst program, ivrigt motarbetat av vänsteroppositionen. I flera kommuner runt om i landet finns det bra exempel på pigg och vaken oppositionspolitik och en intensiv debatt.

"Vi trodde att politik handlade om att diskutera vilka värden och principer som ska vara vägledande för kommunens arbete, inte ständigt prata pengar och teknikaliteter.", skriver de. Man undrar vad de tre själva gjorde för insatser för att ändra på detta.

Kommunpolitiker är som folk är mest

Försvinner de som vill diskutera värden och principer från kommunpolitiken finns ju bara detaljgnetarna kvar. Det finns ett strukturellt hinder som kan vara svårt att övervinna: de flesta kommunpolitiker är som folk är mest.

Och de flesta människor i Sverige har inte läst "Från Platon till kommunismens fall", känner inte till Etzioni, Bourdieu eller Putnam och har endast vaga uppfattningar om begreppet "marginaleffekt".

Medborgarna förtjänar bättre kommunalpolitiker, inte att de goda kommunalpolitikerna försvinner från arenan. Gilla läget. Stanna och slåss!

"Moderaterna försöker andas förändring samtidigt som man inte vågar "störa" väljarna med sina idłer. Man vet att de egna väljarna är förändringsbenägna. Dock inte tillräckligt för att man skall kunna berätta om hela programmet. Om moderaterna skulle måla upp en bild av det moderata Sverige i detalj, då skulle de få lägga ner partiet direkt.
   Undersökningar visar att välfärdsstaten har ett fullständigt förkrossande stöd hos det svenska folket. Moderaterna avstår medvetet från att måla upp en detaljerad bild av det moderata Sverige. Samtidigt har man en gömd agenda som säger: 'Avveckla rubbet!' Detta går inte ihop"

- Staffan Ivarsson, fd finanspolitisk sekreterare (m), SDS 2/6.