Stockholms fria utan nyheter.

Stockholms Fria tidning har verkligen bestämt sig för att vända upp och ned på den svenska massmediemarknaden.

I första numret var huvudnyheten att det hade varit första maj, i andra att "knappt 100 personer" i Visby demonstrerat mot Schengenavtalet, i tredje att en person från styrelsen för Stockholms studentkårs nystartade bokhandel "överlämnat känslig information" till konkurrenten Akademibokhandeln.

Borgar för att profilen består

Det mest underliga med Stockholms fria är nämligen just detta: Varför lägga ned en oerhörd mängd energi, pengar, tid och prestige på att göra en tidning som inte har något riktigt och viktigt att säga?

Tidningen har trots allt varit på G i mer än ett halvår, så några nyheter kunde de ju haft på lager. Nyheter är ju något man skapar, inte något som sker.

Lång väg kvar

Vad Stockholms fria dock har arbetat med är nyhetsvärderingen i TT-materialet och i de egenproducerade artiklarna och notiserna. Tyngdpunkten på demonstrationer, miljö, djurrätt, flyktingpolitik, demokratidebatt, och anti-etablissemang kan utan tvekan skapa ett utrymme. Och om ledarsidan släpper Bonnierkomplexet och ägnar sig mer åt miljöpolitiken i Stockholm kan även den finna ett berättigande.

Nyheter är ju något man skapar

Dessutom har tidningen rekryterat en hel del rödgröna ungdomspolitiker vilket borgar för att profilen består. Men vägen är lång och problemen är många:

• Språket är saggigt och förmedlar inte något engagemang.
• Debattinläggen är 25 år gamla.
• Redigeringen är så tung så tung.
• Ingen tidning överlever utan annonser.
• Hittills har inget förvånat en van tidningsläsare
• Ett litet litet stänk självdistans skulle inte skada. Rubriken "Jag minns det ljuva sextiotalets slut när Che Guevara fortfarande levde" var faktiskt inte ironisk.