TV:s debatt- och samhällsprogram är just nu rejält utskällda. Jan Guillou anser att Kattis Ahlström har bimbofierat journalistiken om samhället. Linna Johansson att debattprogrammen mest är billig underhållning.

Och det är lätt att förstå kritiken. Programmen är inget vidare. Jan Guillou har rätt i en sak: Kattis Ahlström är fel person för att leda Uppdrag granskning. Det vore dock lika illa om till exempel Martin Timell eller Anders Lundin skulle leda programmet.

Guillou har rätt -- och fel!

Guillou har dock fel när han rackar ned på bimbofieringen. Problemet är nämligen inte att det är unga kvinnor -- eller unga män för den delen -- som gör programmet. Problemet är apolitiseringen.

Men tendensen gäller inte bara samhällsprogrammen. Samma sak ses på de två stora webplatser om politik som har funnits i Sverige (Passagen Politik skall just läggas ned). Både Dagens debatt och Passagen Politik (som för övrigt Guillous dotter Ann-Linn var redaktör för) präglades av okunskap om politik och avsaknad av en politisk drivkraft.

Alternativen finns

I TV4:s Svart eller vitt överträffar programledarna Kina Wileke och Thomas Granryd varje vecka sig själva i konsten att ställa imbecilla frågor: "Är det rätt att gömma flyktingar om de mår dåligt av det?"

Nej, då vore exempelvis Blecks och Expressens skjutjärnsfeminist Linna Johansson och Arbetets förtidspensionerade ledarskribent Petter Larsson en långt mer dynamisk duo.

Debatt är nästan ännu segare

SVT:s formatkopia Debatt är -- som Guillou konstaterar -- nästan ännu segare, trots att Anna Hedenmo och Lars Wiklund knappast kan beskyllas för att vara ungdomar. Varför inte låna in Aftonbladets fritänkande socialdemokrat Helle Klein och Finanstidningens yuppierabulist Johan Hakelius? "För och emot" skulle plötsligt få en innebörd!

Och nog skulle grävande journalister som Fredrik Kornebäck på Dagens arbete, Katarina Larsson och Peter Karlsson från Aftonbladet, en korsriddare mot orättvisor som Anna-Clara Bratt från syndikalistiska Arbetaren eller en borgarbracka som Svenska Dagbladets förutvarande ledarskribent Marie Söderqvist kunna göra Uppdrag granskning till ett program lika sevärt som det Magasinet Guillou själv ledde på 1980-talet eller hans kompis Bosses Glashuset.

Politiskt sterila

För det är en viktig skillnad. Idag är alla tv-kanaler politiskt sterila. När TV2 startades var syftet uttalat: att skapa ett radikalt alternativ till det breda, torra TV1. Samhällsjournalistiken, granskningen och debatten byggdes upp med journalister som Göran Rosenberg, Sverker Olofsson, Siewert Öholm, Bo Holmström, Robert Aschberg, Göran Skytte -- eller för all del Jan Guillou själv.

Lockades inte av drömmen att visa videor i ZTV

De har gemensamt ett politiskt patos (även om de alla med ålderns rätt idag mer eller mindre drastiskt fjärmat sig från den vänsterkant där de började). De lockades till journalistiken av en politisk ambition, inte av drömmen att visa videor i ZTV.

Samhällsjournalistiken i tv idag saknar inte journalistisk kompetens -- den kan köpas till kilopris vid landets journalisthögskolor. Och förstås inte heller politisk kompetens, i den mån det betyder att veta hur politiken och samhället fungerar.

Bimbosen må vara duktiga journalister

Ahlström, Wileke, Wiklund och andra bimbos -- manliga som kvinnliga, yngre som äldre -- må vara duktiga journalister, i ordets mest urvattnade betydelse. Men vad de saknar är en politisk drivkraft, ett samhällsengagemang, ett socialt patos, en inre kompass, en värdegrund -- kalla det vad man vill.