Förenklingarnas charlataner.

I Ordfronts aprilnummer skriver Birgitta Råd om djurförsök. Hon argumenterar väl för sin sak, men hamnar ändå i samma fack som Bo Lundgren och Björn Tarras Wahlberg.

Inte utan skicklighet beskriver Råd hur veterinärer steriliserar språket i syfte att undvika att röra upp känslor. Försöksdjur "dekapiteras" eller utsätts för "cervikal dislokation" vilket betyder att de halshuggs respektive får nacken vriden ur led. Gott så.

Sällar sig till Bosse och Tarre

Men Birgitta Råd sällar sig med sin artikel till en groteskt stor skara, i vilken killar som Bo Lundgren och Björn Tarras Wahlberg sedan länge hör hemma: Förenklingarnas charlataner.

Bosse och Tarre brukar utgjuta sig över det hemskt höga skattetrycket. Folk som får löneökning med 50 papp, har ändå bara råd att betala sin hundvakt 240 spänn, resten gå i skatt. Eller hur det nu var. Och internationellt sett har ju Sverige jättehöga skatter (vilket kommer att 'avslöjas' på moderaternas Visby-seminarium i sommar, spår Friktion).

Är djurförsök bara av ondo?

Men vad de inte berättar är vilka förmåner skatterna ger oss. Och i likhet med Bosse och Tarre, berättar Birgitta Råd bara om djurförsökens hemska sida.

Tappar i trovärdighet

Om herrar Bosse och Tarre tror att skatter bara leder till hemskheter är de dumma. Om de vet att så inte är fallet, men av demagogiska skäl låter bli att berätta det för oss, tappar de i trovärdighet.

Om Råd tror att djurförsök bara är av ondo, har hon ingen vidare koll. Om hon vet, men undlåter att berätta det, tappar hon i trovärdighet. Ett samhälle helt utan skatter och djurförsök skulle inte vara något vidare. Att ogilla respektive fenomens avarter kräver ingen större insats av vare sig empati eller intelligens.

Det svåra är att se myntets båda sidor och ändå komma fram till en begriplig slutsats. Mycket få klarar av det. Problemet med förenklingarnas charlataner är att de inte ens försöker.