Migrationsverket köpte sig lite andrum över påskhelgen genom att lova att sluta gillra fällor för flyktingar. Men det räcker inte, så länge som rasism och godtycke är norm i Sveriges invandringspolitik.

För ett par veckor sedan (20/3) berättade Aktuellt om hur en tjänsteman på Migrationsverket hade avrått en svensk kvinna från att gifta sig med en palestinier -- araber har ju så skev kvinnosyn.

Fördomar och generaliseringar

Utifrån liknande fördomar och generaliseringar avslår verket uppenbarligen på löpande band ansökningar om anhöriginvandring som skenäktenskap -- det förstår man ju, vilka avsikter en pakistanier har som gifter sig med en tjugo år äldre svenska.

Två dagar senare rapporterade DN om hur handläggare på Migrationsverket rutinmässigt avfärdar självmordshot som bluff och överprövar läkares intyg om psykisk sjukdom. Självmordstankar? Äsch, påtryckningsmedel, tycker verket och låter sig inte hindras från att avslå asylansökan.

Till detta kan lägga turerna kring den iranska familjen Moaiad, som kastades ut till Senegal. Säkert första asylland, tyckte Migrationsverket. I Dakar sattes de i fängelse. Först efter påtryckningar från bl a UNHCR ska de nu få sin sak prövad i Sverige.

Ställ sossarna mot väggen!

Att vara i en utsatt situation är en förutsättning för att tvingas låta sig utsättas för Migrationsverkets myndighetsutövning. Därför finns förmodligen ett isberg av andra, lika tragiska fall som aldrig nått mediepådragets yta.

Fall som dessa får Luciano Astudillo (han som inte blev SSU-ordförande) att hojta "Nu är det nog, Klingvall!" på DN-Debatt 12 april. Man hoppas att äntligen ska någon -- än bättre en av deras egna -- ställa sossarna mot väggen för deras moraliska haveri i invandrings- och flyktingpolitiken.

Dumdryg minister

Astudillo har beklämmande rätt i att det inte är olycksfall i arbetet eller misstag av enskilda tjänstemän. Nej, rasismen och rättsövergreppen sitter i väggarna p Migrationsverket. Ändå schabblar Astudillo bort den slutsats han borde dra och landar i en lam vädjan till regeringen. Det är naivt att tro att den institutionaliserade rasismen skulle vara begränsad till Migrationsverket, och än mer naivt att sätta hoppet till Maj-Inger Klingvall.

Den dumdryga migrationsministern, hennes föraktfulla statssekreterare Gun-Britt Andersson (»), den socialdemokratiska regeringen, en riksdagsmajoritet av socialdemokrater och moderater -- alla bär de ansvar för den institutionaliserade rasismen.

De försvarar den gång på gång. De försitter varje chans att förändra den. Den företräds och försvaras av Astudillos socialdemokratiska regering. Och det visar att den institutionaliserade rasismen och godtycket inte går att skilja från den "reglerade" invandringens princip, den som ocks Astudillo bekänner sig till.

Ändå schabblar Astudillo bort poängen

Visst skulle Migrationsverket kunna spela ett renare spel, men det förändrar inte att rättsövergrepp är myndighetens främsta syfte. Så länge Sverige och EU håller fast vid den restriktiva invandringspolitiken, måste myndigheterna bestämma vem som får komma in och vem som ska portas, vem som ska få röra sig fritt och vem som ska buras in, vem som ska få bosätta sig och vem som ska slängas ut.

Och då måste hudfärg, härkomst eller någon annan godtycklig egenskap ligga till grund för att bestämma vem som ska förnekas rätten att leva där den vill i världen. Sa någon fri invandring?