För smart för Ringholm.

Svenska folket betalar i år 420,6 miljarder kronor i inkomstskatter, 264 miljarder i arbetsgivaravgifter, 154 miljarder i moms och 18 miljarder kronor i fastighetsskatt på bostäder.

Så vilken skatt är det som ger upphov till en uppsjö av utredningar, snyftreportage i kvällspressen, populistiska utspel från de borgerliga partierna samt en årlig pöbeldemonstration utanför riksdagen? Just det: fastighetsskatten.

Helt enkelt en övre gräns för taxeringsvärdet

Och detta förhållande kan lätt uppröra en vän av ordning. Fastighetsskatten är nämligen så nära en perfekt skatt som man kan komma: den är fördelningspolitiskt riktig, omöjlig att kringgå, nationalekonomiskt totalt oskadlig och framför allt -- den har den mest trögrörliga bas man kan tänka sig.

Mediala pajasar

Sänkning av fastighetsskatten borde sålunda stå längst ned på önskelistan för samtliga partier och skattepolitiska debattörer. Och ändå lyckas några mediala pajasar hela tiden att driva hela det politiska etablissemanget framför sig. Man kan tappa tilltron till det demokratiska systemet för mindre.

För några veckor sedan kunde man dock tro att det äntligen skulle bli slut på tjatet. Då presenterade finansen sitt förslag till begränsningsregel för fastighetsskatten. Bosse Ringholm själv kan knappast ha deltagit alltför mycket i arbetet, för förslaget är nära nog genialiskt.

Smart och billigt

I stället för att -- som i Fastighetsbeskattningskommitt³ns förslag -- trappa ned begränsningen över en viss inkomst, sätter man helt enkelt en övre gräns för taxeringsvärdet.

Med detta Alexanderhugg kommer man ifrån problemet med att inkomsttagare i 'avtrappningsskiktet' drabbas av en dubbel marginaleffekt. Mycket smart, och därtill billigt för staten: den totala kostnaden ligger under 400 miljoner kronor.

Avsändarna är betydligt mer kapitalstinna

Det finns givetvis inga gratisluncher. Till förslagets nackdelar hör att sammanboende i praktiken sambeskattas, samt att marginalskatten för de berörda stiger med 5 procent. Men i jämförelse med den katastrof det enligt kvällspress och lobbyorganisationer är att behöva flytta, borde dessa problem vara försumbara.

Brickor i sjukt spel

Men nej, lobbyorganisationerna har inte gett upp. Villaägarnas Riksförbund kallar i en kommentar regeringens politik "orimlig och omänsklig" och klagar bl a på marginaleffekterna. Men Villaägarna kan inte med bibehållen trovärdighet fortsätta att driva sin linje. Regeringen hjälper med sitt förslag just de ömkliga fall som Villaägarna et consortes så gärna pushat fram i media.

Och i ljuset av detta blir tvivelaktigheten i deras opinionsbildning så tydlig: Sjukpensionerade skärgårdsfiskare och barnfamiljer i Täby är bara brickor i ett fult spel. De verkliga avsändarna är några betydligt mer kapitalstinna och betydligt mindre ömkliga personer.