Foten direkt!

Det är så man kräks. Så här sa statssekreterare på UD Gun-Britt Andersson i DN 14 mars:

– Vi vill hitta en balans som gör att flygbolag och andra transportörer vågar ta risker, om det är det de vill. Tycker de synd om några som ser ut att vara flyktingar ska de våga ta ombord dem. Vi vill att de ska vara uppmärksamma på förfalskade pass -- men inte till den grad att de blir migrationsmyndigheter, säger hon.

Och sen kom det här:

"Vi måste ha en ordning som gör att alla kan få skydd i närheten av sitt hemland"

– Om de är på ett ställe där de kan kliva på ett flygplan, då finns troligen UNHCR där också. Det ligger inte i den internationella flyktingrätten att fritt kunna välja var man ska söka skydd. Vi måste ha en ordning som gör att alla kan få skydd i närheten av sitt hemland.

Och sen det här:

– Är det så att man är i ett land där man kan trava upp på en ambassad och söka skydd då kan man normalt också få skydd i det landet. Och då är det frågan om att välja asylland och någon sådan rätt finns inte. Kommer en asylsökande till en svensk ambassad hänvisar vi normalt till UNHCR. Det är det vi har UNHCR till.

"Tycker de synd om några som ser ut att vara flyktingar ska de våga ta ombord dem"

– Sverige är tredje eller fjärde största biståndsgivare till UNHCR och där kunde fler hjälpa till, säger Gun-Britt Andersson.

Det är uppenbart att hon inte alls tycker att det är bra att människor söker skydd i Sverige. Hon föredrar att de låter bli att köpa falska pass för att rädda livet, eller att afghanska flyktingar fryser ihjäl på överbefolkade UNHCR-läger i Pakistan.

Det finns därför ingen anledning att regeringen låter henne sitta kvar på UD. Foten direkt och bort ur förvaltningen! Å andra sidan är det ju regeringens åsikter hon framför. Vi skulle alltså lika gärna kunna låta statsminister Göran Persson göra asylrätten till en fråga om att väcka flygvärdinnors medkänsla:

Hon föredrar att afghanska flyktingar fryser ihjäl i lägren

– Vi vill hitta en balans som gör att flygbolag och andra transportörer vågar ta risker, om det är det de vill. Tycker de synd om några som ser ut att vara flyktingar ska de våga ta ombord dem. Vi vill att de ska vara uppmärksamma på förfalskade pass -- men inte till den grad att de blir migrationsmyndigheter, säger hon.

Eller låta vice statsminister Lena Hjelm-Wall³n avsvära sig ansvaret för att hjälpa människor på flykt och dra en klassisk sverigedemokratvals om skydd nära hemlandet:

– Om de är på ett ställe där de kan kliva på ett flygplan, då finns troligen UNHCR där också. Det ligger inte i den internationella flyktingrätten att fritt kunna välja var man ska söka skydd. Vi måste ha en ordning som gör att alla kan få skydd i närheten av sitt hemland.

Vi skulle kunna låta utrikesminister Anna Lindh skjuta över ansvaret på ett överbelastat och undermåligt UNHCR:

– Är det så att man är i ett land där man kan trava upp på en ambassad och söka skydd då kan man normalt också få skydd i det landet. Och då är det frågan om att välja asylland och någon sådan rätt finns inte. Kommer en asylsökande till en svensk ambassad hänvisar vi normalt till UNHCR. Det är det vi har UNHCR till.

Eller låta justitieminister Thomas Bodström två sina händer på samma sätt:

– Sverige är tredje eller fjärde största biståndsgivare till UNHCR och där kunde fler hjälpa till.

Nu har ni sagt det allihop. Skäms -- eller gör något åt det!