Avskaffa namnlagen!

Namnlagen var uppe till debatt i riksdagen för en tid sedan. Förhoppningsvis leder debatten till en liberalisering eller helst avskaffande av namnlagen. Lagens regler om hur, när, varför och till vad man får byta namn är löjeväckande, otidsenliga och omöjliga att tillämpa. Varför får ett barn heta Fiddeli men inte Futtan?

Då och då dyker det upp små notiser i kvällstidningarna med rubriken "Hon fick inte heta...". Namngivningen av svenska barn är nämligen inte något som föräldrarna kan råda själva över. Inom tre månader efter födelsen måste föräldrarna skicka in en blankett till lokala skattemyndigheten med de namn som föräldrarna önskar ge sitt barn. Observera: önskar.

Blomsterblomma fick nobben

Skattemyndigheten har sedan att ta ställning till om namnen följer lagens bokstav: "Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn."

Tiger och Twilight okej, men inte Blomsterblomma och Bajen

Man kan inte påstå att det ger en god förklaring till varför Tiger, Texas och Twilight är okej, men inte Geko, Blomsterblomma och Bajen. Studerar man en lista på godkända och icke-godkända namn ser man tydligt att kammarrätternas och regeringsrätternas avgöranden är präglade av godtycket hos de domare som är satta att vara smakdomare.

Lite bättre vägledning har myndigheterna när det gäller efternamn. Man kan förstå att det finns restriktioner för att byta efternamn till någons inregistrerade varumärke eller titeln på ett skyddat litterärt verk eller konstverk.

Svårare att förstå är varför man inte får byta namn till Örjan (ett förnamn), Thompson (ett allmänt känt utländskt efternamn), Krylbo (namn på järnvägsstation) eller Björketorp (där finns det ett postkontor). Naturligtvis finns slasktrattarna: "väcka anstöt", "leda till obehag" och "inte lämplig" på grund av "språklig form" som vägledning för myndigheterna.

För(s)var för statlig makt

I namnlagen finns det en hel mängd med restriktioner om vilka namn man får ta och även under vilka omständigheter man får byta namn som inte är motiverade. Som identifieringsmetod är namnet sedan länge passé.

När lagen antogs begränsades en del friheter i propositionen av riksdagen. Argumenten då var att familjegemenskapen och släktsamhörigheten skulle försvagas och förstärka barnens "känsla av otrygghet och rotlöshet i samhället" och på ett "beklagligt sätt bryta med gamla traditioner".

Marianne Carlström (s) sade i riksdagsdebatten att besluten oftast var fattade enligt "sunt förnuft" och försvarade statens starka makt över namngivningen.

Gunnar Axén (m) svarade för ett av riksmötets hittills bästa inlägg:

"Medborgarna måste förklaras myndiga"

"Mot bakgrund av att kammaren består av en kompakt majoritet av regleringsivrare som alltid har sina politiska pekpinnar i högsta beredskap avstår jag från att yrka bifall till min motion, vari jag föreslår att namnlagen avskaffas. Kammarens förmyndarmajoritet vill säkert behålla makten över det nyfödda barnets namn och möjligheten att förvägra en vuxen medborgare rätten att välja sig ett namn efter sin egen smak. Jag står dock fast vid min uppfattning att namnlagen bör avskaffas och att medborgarna måste myndigförklaras."

Friktion -- som har tagit sitt namn utan godkännande av PRV -- håller med.

Fotnot: Den gode liberalen Lars-Göran "Futtan" Johansson var i många år legendarisk fotbollsspelare i Melleruds IF och var med att föra laget till division tre. "Futtans" dotterdotter fick dock inte heta just "Futtan".