Äntligen stod partiledarna i talarstolen! Nja, knappast. Svenska folket valde inte att lägga en hel vardagsförmiddag på att titta på partiledarna. Friktion däremot bakade rågbröd och tittade på debatten medan degen jäste.

I tre och en halv timme direktsände tv en debatt mellan Sveriges sex partiledare och ett språkrör. Blev väljarna mycket klokare av det? Förmodligen inte, eftersom de inte kunde titta på den.

99 procent av väljarna får istället lita till referat och ledarkommentarer. Det är synd. För vissa saker framkommer inte om man inte sitter och tittar en stund.

Gillar inte Alfs humor

Som att Alf Svensson faktiskt har en ganska torr humor: "Ingen reagerar nämvärt när statsministern säger att han först och främst är socialdemokrat".

Perssons talartid tog slut. Önskad effekt?

Och att Göran Persson inte uppskattar Alfs humor.

Debattreglerna i partiledardebatter har ibland vissa oönskade sidoeffekter. Som att Göran Perssons talartid tog slut efter replikerna på hans eget inlägg. Eller var detta kanske en önskad effekt från Göran Perssons sida?

Alla nämnde Attac

Nu fick alla partiledare reagera på Göran Perssons inlägg och därefter kunde Göran lugnt förbereda sig på eftermiddagens framträdande nere i Strasbourg.

Makligt för honom men inte bra för debatten och inte för väljarna eftersom den främste representanten för regeringen inte kunde bemöta partiledarnas argument.

Inte behövs Tobinskatt för att höja biståndet

Alla nämnde Attacrörelsen på ett eller annat sätt och det var klargörande. För det framkom tydligt att Attac är en vänsterrörelse för dem som inte gillar frihandel och inte är den breda rörelse som samlar "alla", vilket vissa företrädare för rörelsen påstår.

Gudrun försvarade resorna

Lars Leijonborg och Alf Svensson framhöll det självklara: Man behöver inte någon Tobinskatt för att höja biståndet. Man behöver bara rösta på fp eller kd.

Riktig engagerad blev väl bara Gudrun Schyman när hon försvarade en synnerligen viktig utgiftspost i den offentliga sektorn: riksdagsledamöternas resekostnader.

För utan de pengarna kan hon då rakt inte besöka stackars fattiga LO-klubbar i Norrland för att prata privatiseringar med dem.

Mer batonger i skolan

För den som letade efter nya idéer eller spännande infallsvinklar var det magert. Tyvärr tog Lars Leijonborg återigen för femtielfte gången chansen att kräva mer batonger i skolan.

Lennart Daléus krävde bredband till både övre och nedre Soppero och Bo Lundgren menade att vanligt folk borde behålla mer av sin inkomst. Det kändes som vi hade hört det förut.

Daléus krävde bredband till både övre och nedre Soppero

Ibland kan man lyssna på riktigt bra debatter i riksdagen. Riksdagsledamöterna i de olika utskotten är ofta kunniga och intresserade av sitt ämne, ofta på gränsen till fackidioter.

Sverige behöver C-Span

Även om de retoriska talangerna lyser med sin frånvaro får man ofta en god belysning av ämnet som debatteras. I partiledardebatten debatteras allt och inget.

När tv sänder försöker partiledarna att plocka enkla poäng och dra några slogans om sina profilfrågor, vilket var det vi hörde. Sverige behöver C-Span.

Men rågbrödet blev gott.

"Solen går snart upp över Washington. Den tillträdande presidenten går ed på att utöva sitt ämbete enligt grundlagen och till det amerikanska folkets bästa.
   Det är en ljus dag för George Walker Bush och hans hustru, för hans far och mor, för hans väljare och för Texas.
   Det är en ljus dag för försäkringsbolagen, oljetrusterna, vapenindustrin och fängelsebranschen, för de kristna fundamentalisterna, dödsstraffanhängarna, homofoberna och rasisterna."

- Stefan Jonsson i DN 20/1