Friktion
F R I K T I O N  51, måndag 4 december 2000. hem | arkiv

Inget försvar för åsiktsfriheten.

Publiceringen av namn och bild på 62 nazister och kriminella i Stockholmstidningarna förra året har startat en tradition. Men det är inte åsiktsfriheten som hyllas, utan avståndstagandet från pricipen att alla människor har rätt till sina åsikter, oavsett vilka de är.

När tidningarna behandlade dem som inte ens åtalats för något brott eller endast publicerat nazistiska texter -- vilket var fallet med flera av de 62 -- på samma sätt som mördare, innebar det att de inte erkände skillnaden på åsikter och handlingar.

Ska tidningar då inte kunna publicera namnen på dem som gör nazistiska hemsidor? Jo visst, propagandisterna och deras åsikter ska lyftas fram, kritiseras och fördömas -- men de ska inte ställas till svars för några andra handlingar än sina egna.

Vem ska kritisera?

Och den, som inte är ansvarig för någon publikation och inte har officiella poster i en organisation, har samma rätt att slippa skylta med sina åsikter som vilken folkpartist som helst.

Att någon skulle kritisera publiceringen var dock att hoppas på för mycket. För vem skulle ha formulerat en sådan kritik?


Voltaire-citatet på debattsidan är obsolet

Göterborgs-Posten kanske? Tidningen ska förvisso ha beröm för att den inte gick samman med stockhomarna förra året, utan skrev sin egen artikel.

Men att Göteborgsliberalismens allt mindre stolta arvtagare skulle ta strid för människors rätt att inte bli uthängda för sina åsikters skull var knappast troligt. Härom veckan förklarade GP det var rätt att sparka en nazist från Katedralskolan i Skara, med motiveringen: "Ynglingen kan faktiskt välja att ändra inställning." (»)

Tack och lov förklarade Länsrätten i fredags att skolans och GP:s linje innebar ett åsidosättande av åsikts- och yttrandefriheten, och att skolan var skyldig att låta pojken komma tillbaka.

Det är dags att GP plockar bort Voltaire-citatet från debattsidan. Det är obsolet.

Ömsesidig kartläggning

Mycket av upprördheten i Stockholmstidningarna (liksom i GP) har koncentrerats till nazisternas kartläggningarbete av meningsmotståndare. Passbilder och personuppgifter får de från polisen och skattemyndigheten. Metoden har lett till röster som vill inskränka offentlighetsprincipen genom att begränsa tillgången till bilderna.

I DN:s huvudledare (30/11) förklarar Tingstens efterföljare att: "Sällan har väl det öppna samhällets fiender utnyttjat dess möjligheter för så vidriga ändamål."


Endast åsikten skiljer åt

Men det enda som skiljer DN från nazisterna är ju åsikten som registreringen baserar sig på. När ändamålet helgar medlen i kampen för frihet är kampen redan förlorad.

Nazist-outning är en del av samma kampanj som nytolkningen av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, levande historia och förintelsekonferensen. Problemet är att kampanjen bara syftar till att få bort nazismen från den offentliga ytan, inte till att stärka försvaret för demokratin.

Jäser under jord

För när nazisternas argument försvinner från offentligheten, vilket ju inte innebär att de försvinner ur samhället, kan frihetens försvarare inte bemöta dem. Därmed jäser nazismen oemotsagd i underjorden tills den exploderar i våld.


Inte djupare än till floskelnivå

Att de främsta tidningarna i Sverige inte förstår -- eller inte vill förstå -- den principiella skillnaden mellan att föra fram en åsikt i ord och att arbeta för den med våld, visar att deras egna argument för frihet och demokrati inte når djupare än till floskelnivå.

En ordentlig analys och kritik av vad nazisterna faktiskt står för vore därför på sin plats. Inte bara för att komma åt nazisterna, också för att argumenten för demokrati och frihet inte ska försvinna ur medvetandet. Kanske behövs nazisterna för att demokraterna ska komma ihåg varför de är demokrater?

Till intet förpliktigande kampanj

Den till intet förpliktigande kampanjen mot nazisterna har också ett annat problem. Den förmedlar bilden av att det styrande media- och politikeretablissemanget står för motsatsen, och pekar ut nazisterna, som faktiskt inte har någon makt, som ansvariga för ondskan i samhället.


Kanske behövs nazisterna?

Men när kommer Göran Persson att samla människor från hela världen som vill värna asylrätten? Och när kommer Stockholmstidningarna att kräva, eller själva initiera, ett forskningsprojekt om den institutionaliserade rasismen i det svenska flyktingmottagandet?

Utan att förringa omfattningen av den brottsighet som följer i nazisternas spår, är det trots allt fler människor som får sina liv förstörda av den svenska flyktingpolitiken.

I detta nummer:
»  Inget försvar för åsiktsfriheten.
»  Et yndigt land?
»  Noll koll på rasismen.
» Suger & duger
 
Apropå:
»  Nazisten i skolan.
»  A sad message from Germany.
»  Den liberala flocken.
»  Frosseri i folkligt stöd.
»  Oförsvarbart medlöperi!
»  Det öppna samhällets verkliga fiender.
»  Fler bomber att vänta.
»  Nazisten i det öppna samhället.
 
Sök i Friktion




Google I Friktion
På webben
 
Friktions löpsedel:




Powered by groups.yahoo.com.
 
Tipsa en kompis
Till:

Från:
Powered by Bravenet

Citerat

"I get the feeling Mr. Gore is like the boyfriend you can't break up with. You continue to tell him 'I don't love you' and he counters with 'You do love me, in time you will learn to love me.'
    The poor man is in denial."

Sharon Aleman i The Charlotte Observer 29/11.

"Mest märkligt är att folkpartiet, som i sitt partiprogram vill minska barnfamiljernas marginaleffekter, nu hamnat i den konservativa fållan. Nästan lika märkligt är att socialdemokraterna driver ett förslag som många av dess kommunpolitiker i åratal varit motståndare till.
    Det borde ha varit (fp) och (s) tillsammans på barrikaderna i fråga om maxtaxan, som gör det mer lönsamt att arbeta och som främjar jämställdheten."

- Nerikes Allehanda 25/11.

I detta nummer:
»  Inget försvar för åsiktsfriheten.
»  Et yndigt land?
»  Noll koll på rasismen.
» Suger & duger
Friktion (radikalt liberal) är Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet. Friktion utkommer varannan måndag på www.friktion.se. Citera gärna, men ange källan. © Friktion 2001. topp | hem | arkiv