Socialdemokraterna har presenterat ett förslag till nytt partiprogram -- det första helt nyskrivna sedan 1944. Utkastets inledning präglas av den Tony Blair-inspirerade politik som åtminstone till en del har varit socialdemokratins drivkraft under Göran Persson. Men det går inte ihop med fortsatt samarbete med mp och v.

I långa stycken handlar det om liberala utgångspunkter och ett individperspektiv. För att inte helt skrämma iväg de socialdemokratiska stödtrupperna är det naturligtvis uppblandat med antikapitalism, samtidigt som marknadsekonomin hyllas. Att en fungerande marknadsekonomi också behöver kapitalister tycks vara något som socialdemokratin fortfarande har svårt att acceptera.

Men det är inte att socialdemokraterna tar ställning för en mer liberal linje i sitt partiprogram som är den viktigaste kursmarkeringen inom politiken som har skett de gångna veckorna -- det är i stället att regeringen har gjort upp med centerpartiet, folkpartiet och miljöpartiet om framtidens vårdpolitik.

Nya stödpartier

Under det närmaste halvåret lär regeringen inte bryta med samarbetspartierna. Men när ordförandeperioden i EU är över då kan -- och lär -- det ske förändringar i regeringens agerande. Då kommer tiden när Göran Persson vågar söka stöd från andra partier.

Då lär stödet sökas från samma partier som regeringen just har gjort upp om vårdfrågorna med.

Det finns goda skäl för s att samarbeta högerut.

Och om socialdemokraternas avsikter med sitt nya partiprogram är seriösa är det kanske det bästa som kan ske. Det nya programmets inledning ligger mycket närmare den allmänna individualistiska humanism som präglar centerpartiets och folkpartiets politik, än den politik som vänsterpartiet säger sig vilja genomdriva.

Det finns alltså -- åtminstone ideologiskt -- goda skäl för socialdemokraterna att samarbeta högerut i stället för vänsterut.

Rimligare politiskt system

Det skulle också göra att Sveriges politiska system blir rimligare. Ett par partier försvinner säkert, något som inte vore till nackdel för väljarna när de agerar på väljararenan. Den lilla skillnad som finns mellan partierna i Sverige gör det ju inte direkt lätt att välja parti.

Renodlade politiska skiljelinjer.

Om socialdemokraterna börjar samarbeta åt höger uppstår dessutom ytterligare en fördel: Sverige får renodlade politiska skiljelinjer, tre block med stöd av ungefär en tredjedel av väljarna vardera. En vänsteropposition, en högeropposition och ett mittenblock som har regeringsmakten. Ett mittblock som leds av treklövern Daléus, Leijonborg och Persson.

Ökat politiskt intresse

Med ett sådant politiskt landskap lär också det politiska intresset öka. Inga fler valrörelser med klichéerna "vård, skola och omsorg", utan i stället om reella politiska skillnader: makt och ägandefrågor. Frågor som alltid har varit ideologiskt laddade.

Statsminister Göran Perssons långsiktiga strategi att göra om socialdemokraterna till ett trettioprocentsparti med medelklassen som stöttepelare kan alltså leda till politikens vitalisering i Sverige. Men när socialdemokraterna tar ett steg mot liberalismen är det ju inte säkert att det andra liberala partiet finner något utrymme att agera på -- ooops!