Så har då folket in något av EU:s medlemsländer fått säga vad de anser om EMU-projektet. Det danska folket valde, knappast särdeles förvånande, att säga nej.

Detta nej sänder inte på samma sätt som när det danska folket sade nej till Maastricht-fördraget konvulsioner genom EU, men det visar ändå på ett problem -- den svaga legitimiteten som EU-projektet har hos befolkningarna.

Sannolikt nej i andra länder

Hade det avhållits folkomröstningar om den gemensamma valutan i flera av de länder som i dag är med, är sannolikheten stor att det hade blivit ett nej även där. I till exempel Tyskland är stödet hos befolkningen att byta från D-marken till euron inte stort.

Att folket då och då säger nej är mest av godo.

Att befolkningen då och då säger nej till EU-projektet är kanske mest av godo. Politiker, och övrig samhällselit, har då och då en förmåga att springa i föreväg och lansera idéer som de anser är lösningarna på politiska problem ­ problem som oftast befolkningen inte ens en gång uppfattar som problem.

Ett tydligt exempel på det är den kommentar till den danska folkomröstningen av Carl B. Hamilton, ekonomiprofessor och ledamot i folkpartiets partistyrelse, som Göteborgs-Postens debattsida publicerade söndagen efter valet.

Elitens arrogans

Hamilton argumenterade där för att den danska ja-sidan gick i nej-sidans fälla och diskuterade frågor som välfärdsstaten och ekonomi, i stället för att koncentrera sig på de visionära frågorna om samarbete och fred.

Utan legitimitet kommer EU att gå i stöpet.

Att det är de andra frågorna som är avgörande för hur väljarna röstar i de flesta val tycktes inte spela någon roll för Hamilton. Här var det viktiga det långsiktiga, utopiska samarbetet i stället. Hamiltons sätt att argumentera är inget annat än elitens arrogans -- och frågan är varför man då över huvud taget skall låta väljarna få säga vad de vill.

Nejet är välkommet

Det danska nej är välkommet. Det kommer nämligen, på samma sätt som det danska nejet till Maastricht-fördraget, att tvinga EU:s politiker att fokusera på att få med sig väljarna -- på att skapa legitimitet för EU-projektet.

Om EU saknar legitimitet hos befolkningen kommer hela projektet att gå i stöpet. Och hela unionsprojektet är alldeles för viktigt för hela Europas framtid för att vi skall ha råd med att det misslyckas.

Det danska nejet måste därför bli inledningen på en revision av hela EU-projektet. De ledande EU-politikerna måste helt enkelt fundera igenom tempot för det vidare arbetet och hur de institutionella och politiska frågorna skall lösas -- på ett sätt som EU-ländernas befolkningar accepterar. Görs inte det lär EU:s framtidsutsikter vara dåliga.