Varför så ängsligt anonyma?

Skulle ett offentliggörande av namnen visa att ni inte alls står oberoende? Eller är ni rädda att alltför stor frimodighet kan vara ett hinder i karriären? Det undrar Jerker Norin, politisk chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren, efter att ha ögnat några nummer av Friktion.

Delta i debatten! Friktion tar gärna emot ditt bidrag. Vi förbehåller oss rätten att göra ändringar i insänt material.

Sveriges enda oberoende ledarsida värd namnet finns på internettidningen Friktion, åtminstone anser medarbetarna själva det. Försiktigtvis utan att utveckla vad eller vilka tidningen är oberoende av. Likväl är det stora ord som redaktionen tar i sin dator. Det finns ju åtskillig modig journalistik i svensk presshistoria att jämföra med.

Och till skillnad från redaktionen på Friktion har de skribenter jag har i tankarna tagit ett personligt ansvar, inte sällan personliga risker, i sin journalistik. Några fall på senare år visar att journalistiken fortfarande kan kräva både civilkurage och personligt mod i vårt land.

Det är stora ord som redaktionen tar i sin dator.

Nu har jag ögnat Friktion i några nummer och tycker mig ana att den skrivs av någon eller några rätt försiktiga unga folkpartister. Det känns tydligen nästan ängsligt radikalt att ifrågasätta till exempel att en partivän låtit sig placeras i en näringslivsbetald thinktank tillsammans med Gunnar Hökmark.

Denna "oberoende" tidning är försiktigtvis helt anonym. Åtminstone har inte jag lyckats leta fram några namn, undantagandes något insänt debattbidrag. Varför denna ängslan? Har inte folkpartiet alltid bestått av människor som gärna ifrågasatt det mesta, inte minst partivänners göranden och låtanden?

Är ni rädda att frimodighet kan vara ett hinder i karriären?

Gamle socialdemokratiske kulturministern Bengt Göransson kom härom året med en intressant liknelse när han skrev om folkpartiet som en politikens rotaryklubb. Där samlas människor som var och en har sin egen lilla politiska vision och hellre framför den än lyssnar och tar intryck av varandra.

I det sällskapet behöver man inte sätta en mask framför ansiktet innan man vågar framföra en åsikt. Alltså: varför denna anonymitet beträffande Friktions redaktion? Skulle ett offentliggörande av namnen visa att ni inte alls står oberoende? Eller är ni rädda att alltför stor frimodighet kan vara ett hinder i karriären?

Undrar
Jerker Norin
som inte känner mig påtagligt beroende när jag skriver ledare i Eskilstuna-Kuriren.

Friktion svarar:
Bra argument är alltid bra argument.

Visst har Jerker Norin rätt, visst är det fegt av Friktions medlemmar att inte skriva under sina artiklar. Men bakom fegheten finns också en tanke; att ett bra argument alltid är ett bra argument oavsett vem som framför det.

Auktoritetstron i mediesamhället har däremot gjort att det sällan är innehållet som är det viktiga, utan vem som framför det. Hur ofta skriver inte Sveriges betongliberala ledarsidor om ointressanta debattartiklar i DN, bara för att det är någon "viktig" person som breder ut sig? Och hur många bra artiklar läses inte av den enkla anledningen att de inte har en intressant avsändare?

Ena dagen klagar Jerker Norin på skribenter som inte vill skylta med sina namn, men den 14 september lät det så här i Eskilstuna-Kuriren: "Nu är kändisskap till varje pris väldigt många ungas dröm. Många vill fortfarande bli journalister, men inte för att få skriva det stora avslöjandet utan för att få synas i tv. Då kan man bli bjuden på kändisparty och smita förbi krogkön."

Ärligt talat, vilka andra bryr sig om vad som står på ledarsidorna?

Om man nu inte vill bidra till positions- och kändisfixeringen i media, inte vill vara beroende av ett ägarintresse -- Jerker Norin må känna sig oberoende, men han lär ändå ha frågat sig var ägarna säger stopp -- och inte har några egna pengar, så återstår att göra en anonym tidning med de gratis möjligheter till publicering som finns på nätet. Friktions enda kostnader finns på telefonräkningarna.

Och så till insinuerandet att vi skulle vara unga folkpartister. Liberaler finns i alla partier. Men ärligt talat, vilka ungdomar utan partibakgrund bryr sig om vad som står på ledarsidorna? Och finns det några andra som skulle få för sig att själva göra en?

Jerker Norin kanske tycker att Friktion borde utgöra ett hinder i våra karriärer, och det är ju synd. Vi tror däremot att Friktion skulle se bra ut på våra CV:n, men låter bli att sätta dit det ändå. Därmed är vi också oberoende av våra personliga intressen när vi skriver.