Jag hatar att äga.

Av en kompis lånar jag i ett par veckor en lägenhet i en finare bostadsrättsförening där t o m soprummet bevakas av Securitas' hundar.

Förhör hos granntanten

När jag ringer på hos granntanten för att låna en konservöppnare utsätts jag för ett förhör om varför föreningen inte fått ge sitt godkännande till att jag bor där i ett par veckor. Sen smäller hon igen dörren i ansiktet på mig och jag får gå tillbaka med oförrättat ärende.

Pedanteri som slår över i ren pennalism.

Några dagar senare köper min bror en insatslägenhet och föreningen avkräver honom både anställningsbevis och inkomstuppgifter. Medan en hyresvärd kanske också kan ställa sådana krav, är skillnaden att i bostadsrättsföreningarna, dessa gated communities, är det de boende som står för snokandet, läggandet sig i, vardagsfascismen, fisborgerligheten, pedanteriet som emellanåt slår över i ren pennalism.

Är det då trångsynta och snålsinta människor som söker sig till bostadsrätten som boendeform? Tja, det kanske är en förklaring. Men viktigare är att det ligger i bostadsrättens natur att fostra fram människans oginaste sidor, som den ohöljda entusiasmen att göra livet surt för ovälkomna grannar.

Inte vilket pack som helst

För när du köper en bostadsrätt köper du en andel i den förening som äger lägenheterna. Sjunker marknadsvärdet drabbas alla de boende. Att lägga sig i handlar alltså om att skydda värdet av sin investering, i synnerhet med de bostadspriser som råder i rikets större städer idag.

Klart att man då inte kan släppa in vilket pack som helst. Svartskallar som odlar potatis i parketten vill väl ingen ha i sin bostadsrättsförening.

Svartskallar som odlar potatis i parketten.

I villakvarteren fungerar det ofta på samma sätt. Kvarterets status måste skyddas mot rötäggen. Spelar ingen roll om du själv är öppen och tolerant -- det är ju alla de andras fördomar som bestämmer marknadsvärdet på din kåk.

-- Tänk, till och med i villaområdena börjar de smyga sig in, sa mina föräldrars granne oroat när andra halvan av hans tvåfamiljsvilla köptes av en iransk läkare.

Pengar luktar inte

Inte konstigt att jordens förföljda under århundraden lärt sig att värdesätta reda pengar och värdesaker framför fast egendom. Pengar luktar inte och kan lätt tas med den dag du måste fly. Desto krångligare att snabbt kränga en bostadsrätt när Gestapo bankar på dörren.

Hoppas på feta klipp.

Att en och annan välartad moderatungdom älskar att äga förvånar inte. Men det är oroväckande att liberaler så oreserverat stämmer in i kören som gapar om den "orättvisa" fastighetsskatten som tvingar folk från hus och hem och som tampas med regeringen för att få allmännyttans lägenheter omvandlade till bostadsrätter.

Man kan i och för sig misstänka att det bara är så att en och annan medelålders borgerlig politiker eller ledarskribent sitter på lägenheter, villor och sommarstugor i attraktiva områden och därför har stora pengar att förlora på höjda taxeringsvärden.

Äganderättten hotar liberalismen

Eller så kanske en och annan hoppas kunna göra samma feta klipp som den dubbelmoraliska ministern som köpte loss sin lägenhet från allmännyttan.

Men det här är en reell värdekonflikt som den privata äganderättens tillskyndare inte vill låtsas om: Rätten till privat ägande av fast egendom hotar just de liberala värden ur vilka den påstås härröra.

Jag väljer utan tvekan respekten och individualismen. Den dag man äger mer prylar än vad som ryms i en medelstor ryggsäck ligger man illa till.