Enligt ett nytt förslag som sytts ihop av Integrationsverket och de tre storstäderna skall kommuner som "avlastar" storstäderna från nyanlända flyktingar få en ersättning på 45 700 kronor per individ. Kommunalråden som vill sätta sina städer på kartan lider därmed av akut brist på principer.

Den rätt till fri bosättning inom Sverige som infördes 1994 har lett till att storstädernas andel av nyanlända flyktingar ökat markant.

Bostadsbristen i såväl Stockholm som Göteborg akut, i Malmö stiger temperaturen i takt med att broeffekten gör sig gällande, och redan idag har Stockholms stad betalat ersättning till kommuner som erbjudit en bostad åt flyktingar som varit villiga att flytta dit.

Varför inte pensionärer?

Men Integrationsverket och de tre kommunerna har två allvarliga fel i sitt förslag.

För det första bestäms utfallet på en marknad av såväl utbud som efterfrågan. Istället för att kräva en politik som kan öka utbudet av bostäder i storstäderna, vill de ha ett system som stryper efterfrågan -- minskar antalet invandrare.

Släpp marknaden fri

Om de två allvarligaste hindren för en fungerande bostadsmarknad tas bort -- Pomperipossaeffekten i den kommunala inkomstutjämningen samt den "sociala" bostadspolitikens hyresregleringar -- skulle behovet av bostäder i storstäderna snabbt kunna tillgodoses.

Detta skulle öka friheten för alla att välja bostad och bosättningsort efter eget tycke. Men istället väljer man att inskränka friheten för en viss grupp.

Varför flyktingar?

Därmed är vi framme vid det andra allvarliga felslutet. Varför är det just flyktingar som ska tvingas bosätta sig i hålor som Strängnäs, Gävle eller Kalmar? Varför inte pensionärer eller socialbidragstagare? Eller homosexuella generaldirektörer?

Att chefen för Integrationsverket, som skall underlätta flyktingarnas situation i det nya hemlandet, står för deportationspolitik upprör. Förslaget måste hejdas.

Det finns redan farhågor att det strider emot den kommunala likabehandlingsprincipen. Men det vore trevligt om någon makthavare kunde höja rösten och vända invändningar mot förslaget från principiella utgångspunkter.

Folkpartiets tystnad förvånar

Malmö och Göteborg styrs ännu av betongsossar, men i Stockholm finns faktiskt en majoritet med ett icke obetydligt liberalt inslag. Detta liberala parti skulle -- genom att utan urskiljning välkomna alla till huvudstaden -- slå två flugor i en smäll.

Dels skulle man slippa göra avkall på en av de mest grundläggande liberala principerna. Dels skulle man i form av en ständigt accelererande bostadsbrist få ett intressant vapen i den borgerliga majoritetens sällsamma maktspel med regeringen. Folkpartiets tystnad är därmed förvånande.

Kommunalrådens cynism

När det gäller att attrahera mänskliga och ekonomiska resurser till sina kommuner uppvisar de makthungriga kommunalråden en cynisk inkonsekvens.

"Sätt kommunen på kartan"

Å ena sidan trivs de utmärkt med festivaler och reklamkampanjer som "sätter kommunen på kartan" och kan tänkas locka turister, arbetskraft eller investeringar

Å andra sidan kräver de åtgärder som hindrar individer med konstiga efternamn eller avvikande traditioner, och som faktiskt funnit storstäderna på kartan, från att bosätta sig där.

Denna urskiljning må vara nog så rationell i ekonomiskt hänseende; i principiellt är den djupt förkastlig. Och den visar egentligen bara på grundläggande systemfel i den svenska politiken.

"Vänsterpartiets tillväxt skulle kunna beskrivas som en högerorientering av väljarkåren. Vänstern växer när den lämnar kommunismen bakom sig och dess växt tvingar sosseriet högerut.
   Borgerligheten borde inte oja sig, utan vädra morgonluft. Men visst, det var lättare när kommunister var kommunister."

- Thomas Gür, i Finanstidningen 16/8.

"Kanske kommer den vänster som vill kalla sig kommunister att i framtiden få begreppet att åter stå för det klasslösa samhället. Kanske kan en gång begreppet liberalism åter stå för inte bara frihet, utan också för jämlikhet och broder- / systerskap. Jag kommer nog inte att få uppleva det. Jag nöjer mig med ambitionen att få vänsterliberaler att känna sig hemma i v."

- Johan Lönnroth i Gefle Dagblad 18/8.

"Alla de ingredienser som kännetecknar en diktatur finns på Kuba. Man tillåter ingen politisk opposition, inte åsikts- och yttrrandefrihet."

- Gudrun Schyman i DN 2/9.