När staten mördar

Står USA inför en omprövning av dödsstraffet? Hur godtyckligt människor döms till döden är ingen nyhet. Nu har några av dödsstraffets mest hårdhudade försvarare börjat tänka om.

Sedan dödsstraffet åter tilläts 1976 har 87 fångar fått lämna ędeath rowę efter att DNA-tester och andra nya bevis fastställt deras oskuld. Mot 640 avrättade under samma tid är felmarginalen graverande.

Den fick Illinois guvernör George Ryan att utfärda ett moratorium i väntan på en total översyn av rättssystemet. Hans egen delstat har avrättat tolv dödsdömda sedan 1977 medan 13 har frisläppts i sista ögonblicket. Hur många oskyldiga hade inte samma tur?

Förruttnat rättsväsende

Att så många oskyldiga kunnat dömas till döden avslöjar ett förruttnat rättsväsende. Hårdare tag-politiken har systematiskt satt rättssäkerheten ur spel. Under snabba, billiga mordrättegångar tilldelas de åtalade okvalificerade, oerfarna eller inkompetenta försvarsadvokater som ofta arbetar för en spottstyver.

Hur många oskyldiga hade inte samma tur?

Åklagarna kan efter eget godtycke undanhålla försvaret bevismaterial eller kalla andra misstänkta att vittna i utbyte mot mildare straff. Ibland kan ett enstaka vittnesmål ligga till grund för en dödsdom. Helvita juryer sätts att fälla svarta åtalade. Och rätten att överklaga är minimal där appellationsdomstolarna är folkvalda.

Och så vidare -- bristerna är många och institutionaliserade. Föga förvånande fungerar rättvisan sämst i de delstater där bödlarna är som mest överlupna.

Konservativ kritik

Medan Clinton-erans demokrater inte velat visa sig blödigt liberala i kriminalpolitiken, är det märkligt nog nu ofta republikaner som kritiserar dödsstraffet. Med över hundra liv på sitt samvete har Texas-guvernören George W. Bush i väntan på DNA-tester för första gången ställt in en avrättning, för att inte väcka känslosamma opinioner mitt i presidentvalskampanjen. Den ärkekonservative tevepastorn Pat Robertson predikar för att bordlägga dödsstraffet tills fattiga och svarta behandlas rättvist.

Liksom Ryan gillar de egentligen dödsstraffet, men de inser vansinnet i att fortsätta avliva människor så länge som rättskipningen uppenbarligen inte fungerar. Den insikten kommer förhoppningsvis att få fler stater att överge dödsstraffet, åtminstone tills rättsväsendet åter förtjänar sitt namn. Kanske kan ett omfattande moratorium också luckra upp den amerikanska opinionens fasta stöd för dödsstraffet.

Riskerna skäl nog

Den oskyldigt avrättade kan aldrig få upprättelse.

Å andra sidan kan dödsstraffsmotståndarna förlora sitt främsta argument: Varför avskaffa dödsstraffet om man kan garantera att bara skyldiga dödas? Men dödsstraffet sätter i sig rättssäkerheten ur spel: Man kan aldrig fälla med fullständig visshet, för även ett DNA-test kan visa fel, och den oskyldigt avrättade kan aldrig få upprättelse.

Så riskerna förenade med dödsstraffet är skäl nog att avskaffa det. Men i slutändan är dödsstraffets vara inte en fråga om rättsväsendets effektivitet. Rättsstatens legitimitet vilar på att den bemöter sina medborgare med samma respekt som den förväntar sig av dem. Inte ens det perfekta rättssystemet har rätt att mörda människor.