Efter tre decennier av stängda gränser för invandrare utan flyktingskäl, har tillväxten och euforin kring e- och g-revolutionerna gjort det möjligt att kräva öppnare gränser utan att behöva försvara sig mot argumentet "Vi har inte råd!" Nationalisterna ser därmed en möjlighet att kalla sig liberaler; invandringen är ju bra för Sverige.

Exemplen på opinionsbildare som tagit ställning för ökad invandring med nationalistiska argument på sistone är många. Två från förra veckan räcker för att beskriva hur argumenten går.

lågkonjunktur = ingen invandring, högkonjunktur = invandring

Två nationalister

Förre Sifochefen Bo Ekman beskrev i närmast lyriska ordalag på DN-debatt (15/3) hur en invandringsvåg kan göra att Sverige behåller tillväxten: "En miljon fler invånare i Sverige skulle kunna betyda - om hälften fanns i den öppna arbetsmarknaden - ett tillskott till vår BNP på mellan 15 och 20 procent, eller 400 - 500 miljarder kronor år 2010."

DN:s ledarsida tillförde ytterligare några argument (18/3) för öppnare gränser. De låga födelsetalen och rädslan för att ingen ska betala proppen Orvars pensioner motiverar invandring, men också den allt vidare kompetensklyftan mellan EU och USA: "EU-länderna löper risk att hamna på efterkälken i IT-utvecklingen, såvida de inte snabbt förmår att lägga om invandringspolitiken."

Liberalen hade utgått från människors rätt till rörelsefrihet.

Både Ekman och DN baserar sina argumetationer på att ökad invandring i första hand är bra för Sverige. Det är precis samma principiella argumentation som förde Ny demokrati in i riksdagen 1991: Invandringspolitiken ska grunda sig på principen om nationens väl; lågkonjunktur = ingen invandring, högkonjunktur = invandring. Invandrare reduceras därmed till verktyg för det nationella projektet. Det är en nationalistisk hållning, liberalen hade utgått från människors rätt till rörelsefrihet.

Europa är inte USA, tyvärr

Därmed haltar även jämförelsen med USA. Den amerikanska invandringspolitiken har förvisso inspirerats av den europeiska på sistone, men dess grund är fortfarande principen om människors rätt att söka sin egen lycka. Det är ett argument som tyvärr aldrig fått fotfäste i Europa, men som påverkar både invandringspolitiken och attityden gentemot invandrare.

Både Ekman och DN skriver förstås att attityden gentemot invandrare måste förändras för att välutbildade människor ska söka sig till Sverige.

Attitydförändringen står i konflikt med deras egna åsikter.

Med vad blir då konsekvensen om invandring en dag inte är bra för den svenska tillväxten? Jo, att gränserna stängs och välkomnandet avbryts. Den attitydförändring som Ekman och DN efterlyser, står i konflikt med deras egna åsikter. Om de verkligen var så positiva till människor från Långtbortistan skulle de kräva en liberalare flyktingpolitik i första hand, och fri invandring oavsett konjunktur i andra.

Välkomnar välutbildade

En liberal flyktingpolitik skulle dock inte öppna gränserna bara för dem som Ekman och DN vill ge chansen. Nationalismen i deras argumentation förstärks istället av fixeringen på invandring av högutbildade personer.

Båda inspireras av den tyska regeringen som vill öppna gränserna för 20 000 dataspecialister från östra Europa och Indien, men frågar sig inte vilka som betalt för specialisternas utbildning. I liberalismens namn argumenterar de för en invandringspolitik som släpper in datautbildade indier och östeuropéer, men inte dem som finansierat utbildningen genom att sy skjortor eller skörda ris.