Jörg Haider är inte nazist, han är heller inte högerextremist -- utan populist. En populist med obehagliga direkta uttalanden som att Adolf Hitlers sysselsättningspolitik var effektiv och subtila som att Österrike har 300 000 invandrare och 300 000 arbetslösa österrikare.

Haider kan dock knappast sägas vara en genomtänkt ideolog, men han är inte desto mindre en olustig figur. Han slår an strängar som lätt får ton i ett nutidshistorielöst Österrike.

Därför är det bra att EU genom de övriga fjorton regeringscheferna går i överstatlig riktning och markerar mot FPÖ:s medverkan i den österrikiska regeringen. EU vilar på värdegemenskapen att alla människor är lika mycket värda, vilket torde vara trivialt, men som bedrövligt nog visat sig vara mycket kontroversiellt i Europa under 1900-talet. EU:s reaktion går även i linje med den av Nato ledda utvecklingen av folkrätten som allt oftare tolkas på ett schysst och riktigt sätt -- den utgår från individen och inte nationalstaten.

Ministerrådet är påtagligt inkonsekvent.

Däremot är ministerrådet påtagligt inkonsekvent. Det ljuder disharmoniska ackord på fler håll. Varför reagerar inte Schröder och Persson lika hårt mot den ytterst restriktiva flykting- och invandrarpolitiken i Lipponens Finland?

Eller mot att den danska socialdemokratiska regeringen i praktisk handling tar intryck av Dansk folkepartis helt öppna rasistiska aggitation? Härom helgen annonserade Pia Kjersgaards parti på helsidor i de stora morgontidningarna med en bild på en glåmig blond man med texten: Måste man vara muslim för att få en bostad? Trots att Rasmussen får historiskt låga opinionssiffror på nedåt 20 procent har han en moralisk plikt att hålla stånd mot främlingsfientligheten.

I Sverige går tongångarna nu höga mellan socialdemokratin och vänsterpartiet mot bakgrund av att vänsterns partiprogram kanske inte kommer att ta avstånd från sin stalinistvänliga historia. Det må vara att sossarna är rädda för att förlora röster till Schyman, men det är ändå glädjande att de nu markerar mot en annan farsot, kommunismen. Återstår att se om det spelar någon roll för regeringsunderlagets sammansättning.

Det är grundläggande värden som räknas.

På den konservativa sidan är det tydligen också svårt att hamna rätt. Carl Bildt går personligen i god för den nuvarande förbundskanslern i Österrike och Bo Lundgren ylar över att EU:s väg är ineffektiv. Men ursäkta, nu är det inte endast resultat som räknas, utan grundläggande värden.

Även om inte alla de 27 procent av österrikarna som lagt sin röst på FPÖ är bruna i kanten, utan missnöjesrötar mot den genompolitiserade arbetsmarknaden, måste Haiders uttalanden möta ett kraftfullt motstånd. Tankar kan om de slår rot döda människor. I miljoner. Och till dem som säger sig värna nationell demokrati och interna angelägenheter: Utan liv, spelar yttrandefrihet och rösträtt mindre roll för medborgarna.

De enda som verkar kunna klara av att hålla rent åt både är principfasta liberaler. De pragmatiska gör som folkpartister och moderater i Region Skåne, som också håller populister i handen för att ratta makten.

Carl Bildt tar revansch och blir fast krönikör på Svenska Dagbladets ledarsida när Mats Johansson i dagarna tar över som boss. Vilken ironi -- hans forna vän Mats Svegfors bistod inte med en m-pravda under Bildt-regeringen och den dåvarande partiledningen sade då upp sina SvD-prenumerationer. Den enda vägens härförare var då verkligen vidsynta.
   För övrigt har Johansson varit vd på Timbro, där även Per Ericson, som nu ska bistå honom som skribent på sidan, varit verksam. Mattias Bengtsson vice vd och tidigare medarbetare på SvD blir ny vd, efter P J Anders Linder som i sin tur blir informationschef på SAF.
   Det politiska Sverige är pyttit.