Det är hög tid för halvårsbokslut för Göran Persson & Co. Då riksmötet öppnade i september presenterade statsministern en tunn regeringsförklaring och en ännu svagare ministär. Det var upplagt för en politisk fars. Göran Persson har regisserat och producerat det hela på ett utstuderat sätt. Han har spelat på ett brett register och använt sig av de flesta av sina nickedockor.

I höstens första avsnitt av såpan Superministrarna innehade buktalaren Bosse Ringholm huvudrollen. Han hade fått en nu bevingad replik: "Vi har gjort en överenskommelse." Det var uppenbart att han tränat in denna mening och ingen annan och den fick duga som svar på alla frågor kring skämtet på generaldirektör Inga-Britt Ahlenius telefonsvarare.

Sydafrikaresan

Den andra mycket uppmärksammade storyn blev Perssons tänkta eriksgata till Sydafrika. Allt fanns med för att göra avsnitten smaskiga. Diskussionen om pr-branschen stod som fond, biståndspengar blev politiskt hett stoff, felaktigt upphandlingsförfarande upprörde, den påstådda tidigare älskarinnan, tillika biståndsminister, fick inte följa med utan åkte med eget hov till ett par andra afrikanska länder, statsministern själv på resa i Sydafrika struntade i etiketten, KU-anmälning och hysteri på hemmaplan höjde tonläget, TV4 drev på mediedrevet och Rikta Kommunikation fick stå med hundhuvudet.

Mona fick en egen P-ruta.

Efter en mindre händelse där Mona fick en egen P-ruta av statsministern följde ett förlängt program som sig bör när en såpa gör säsongsavslutning: Telia-Telenor-affären. Vem har ihop det med vem? Vem ljuger? Vilka är de onda och vilka är de goda? Vilka ska finnas med i vårens avsnitt? Den på flera sätt mycket olustiga finalen speglar ett flertal problem.

Inkompetent ledning

För det första har Sverige en inkompetent ledning. Göran Persson står för en antiintellektuell hållning och en söndra-och-härska-strategi som är en olycka.

För det andra gör staten saker den inte bör göra: driva affärsverksamhet. Dessutom har regeringen underblåst nationalistiska stämningar, som över huvud taget inte borde ha på den politiska arenan att göra.

Vidare ha den politiska oppositionen raskt hoppat på vagnen. Även om den hela tiden varit mot fusionen från början, kan man med fog fråga sig med vilket syfte och med vilka beslutsunderlag den gör snabba utspel.

Röstmaximering

Incitamentet för varje politiker är att i varje stund maximera antalet röster inte att tjäna pengar. Vi har under de senaste dagarna sett prov på populistiska angrepp i stället för att företräda väljarnas intressen på allvar. Men partipolitikerna biter sig i svansen i det långa loppet.

Medborgarnas respekt och förtroende för politiken riskeras på allvar.

Medborgarnas respekt och förtroende för politiken riskeras på allvar. Å ena sidan är det häpnadsväckande att inte opinionen rasar för framför allt socialdemokratin, men å andra sidan kan man tolka stiltjen i den senaste Temo-mätningen med att människor tar politiken med en axelryckning. Helt befogat.

Men mot bakgrund av att varje svensk äger en andel av Telia motsvarande 30 000 kronor, att kronan förlorar i värde och räntan stiger på grund av debaclet borde fler slå näven i bordet. Bokslutet för fissionen av Telia och Telenor kommer att kosta oss alla stora summor pengar, men kanske ändå viktigare är att fundera och uppröras över det förtroendekapital som nu förstörs i rask takt.

Att det dagliga käbblet skymmer det långsiktiga och i vardagen mer abstrakta är förödande. Vem vill bli politiker när man kan bli Robinson direkt?

"Brottet mot partifinansieringslagen är redan erkännt. Det hade, om saken blivit känd för ett par år sedan, kostat kanslern jobbet. Kohl uppvisade ånyo sitt fundamentala missförstånd; att vad som är bra för partiet är bättre än lagen. Helmut Kohl är upprörd över den offentliga upprördheten. Det är den ertappades skri."

- Berliner Zeitung 18/12.

"Staten är inte de straighta kärntruppernas verktyg för att hjälpa dem själva. Nej, staten är deras verktyg för att straffa dig som inte lever som dem! Kärntrupperna anser att exempelvis bögen, speciellt den barnlöse bögen, är en svikare, en "brottsling". Straffet är att dränera honom på pengar och ge dem till sig själva. Inte för att de behöver stålarna egentligen -- utan för att hindra honom att leva det liv han vill."

- Oscar Swartz i den nya bögtidningen Straight.