Frosseri i folkligt stöd.

Drakarnas nazze-kampanj är ett medelklassjippo och inget annat. Tidningarna frossar i att ha en fiende och älskar folkets stöd. Mängden lyckliga insändare är bara en beskrivning av hur skyldiga många känt sig tidigare, men att de efter outningen inte behöver göra det längre, utan tryggt kan skylla på nazisterna som demokratins främsta hot.

Tidningarna tog helt enkelt ställning för folket i första hand, inte mot nazismen. Om ställningstagandet handlat om kampen mot nazismen hade de lämpligtvis erbjudit ett förändringsperspektiv, men icke. DN:s ledarsida hade ett handlingsprogram för hur rättssystemet ska fugera bättre, som avslutades med brasklappen: "det öppna samhällets bästa försvare är dess kunniga informerade medborgare."

Snart bara i fängelserna florerar argumenten öppet.

Men om det ska finnas någon arena för kunniga och informerade medborgare att bekämpa nazismen på, måste det vara tillåtet för nazisterna att framföra sina argument, hur vedervärdiga de än må vara.

Lagen om hets mot folkgrupp förbjuder dock så simpel kommunikation som symbolisk. Nazisterna riskerar bli polisanmälda så fort de öppnar munnen till försvar för det de tror på, se på Dan Berner.

Och om den enade pressen hänger ut just de nazister som fortfarande använder ordet tillsammans med mördare, och därmed slutar erkänna skillnaden på ord och handling, är förutsättningarna för medborgerlig kamp med ord inte särskilt god. Bara galningar försöker övertyga potentiella mördare om att de har fel.

Snart bara i fängelserna florerar argumenten öppet. Och just där tenderar det att vara ont om kunniga informerade medborgare.