Valrörelsens kremlinologi.

Om någon av toppkandidaterna i valet till den ryska duman den 19 december är åtalad, stryks hela hans lista. Allryska fosterlandspartiet, Kremls huvudmotståndare, har därmed en svag punkt. På tredje plats står St Petersburgs borgmästare Jakovlev, och i St Petersburg står allt inte rätt till.

Valen till duman har lett till att ett underligt spel har inletts. Valkommissionen har registrerat de olika blocken och har strukit de kandidater som av olika anledningar inte är valbara från listorna. De vanligaste skälen är att kandidaten har ett åtal hängande över sig, eller att han -- Ja, man kan lika väl skriva "han", för procentandelen kvinnor i duman är inte ens tvåsiffrig! -- inte har deklarerat ordentligt. Om någon av de tre toppkandidaterna stryks faller hela blocket.

Det var precis vad som hände Zjirinovskijs lista. Men han skrapade snabbt ihop en ny genom att slå ihop sin systers andlighetsparti och ett obskyrt ungdomsparti.

Hot mot Kreml.

Ett block som har seglat upp på sista tiden är allryska fosterlandspartiet som leds av före detta premiärministern Primakov och Moskvas borgmästare Lusjkov. Partiet ses som ett hot mot Kreml, mot Jeltsins "familj" och oligarkerna. Om det egentligen finns någon ideologisk skillnad är svårt att säga, både Kreml och allryska fosterlandspartiet är reformvänliga och spelar gärna på smått nationalromantiska och västfientliga känslor.

Folkligt stöd för Putins krigande.

Tidigare var det vårt hem Ryssland som leds av Tjernomyrdin -- före detta premiärminister även han -- som var Kremls allierade. Men partiet har övergivits av Kreml och dess opinionssiffror fallit. Platsen har övertagits av enhetspartiet, även kallat björnpartiet, som leds av Shoigu, ministern för extraordinära situationer. Det stiger i gallupmätningarna ridandes på vågen av folkligt stöd för Putins krigande i Tjetjenien.

Frånvaro av ideologi.

Valkampen är i full gång men frånvaron av ideologi är påtaglig. Mest handlar det om personliga kvalitéer hos kandidaterna. Allryska fosterlandspartiet har en svag punkt i kampen mot Kreml. På tredje plats står St Petersburgs borgmästare Jakovlev, och i St Petersburg står allt inte rätt till.

För någon månad sen mördades en ledamot av stadsfullmäktige -- men det är inget konstigt med det. Det är farligt att ha makt i Ryssland, både i politiken och i näringslivet. Att vara chef för St Petersburgs oljebolag eller kyrkogårdsbolag är extra farligt. Det var dessutom andra gången någon försökte mörda honom. Borgmästaren själv var bortrest; han var ända borta i Israel. Han är alltid bortrest när pampar mördas. Det är väldigt underligt.

Död mördare i arresten.

Polisen kom till platsen och sköt efter gärningsmännen. Den skadesköt den ena och sköt ihjäl den andra. Trodde den. En vecka senare meddelades pressen att: Oj, han var visst inte död, han sitter ju här i arresten livs levande!

I stadsfullmäktige hade då redan en kamp om den mördades kassaskåp utbrutit. Misstankar fanns att kassaskåpet innehöll komprometterande material om borgmästare Jakovlev, eller om någon annan. Den mördade tillhörde visserligen borgmästarens fraktion men ansågs oberäknelig och egensinnig. Polisen hittade dock inget. Fast man vet ju inte, om någon vecka kanske de säger: Oj, det var visst inte tomt, det ligger ju något väldigt intressant här!

Fuskade lite grann.

Det var för övrigt inte första gången det gick vilt till i stadsfullmäktige. Jakovlevs fraktion kämpade länge för att få igenom en flytt av borgmästarvalet, från april 2000 till att sammanfalla med dumavalet den 19 december i år. Det skulle vara en fördel för Jakovlev eftersom hans huvudmotståndare inte skulle klara att driva två kampanjer samtidigt.

Någon fick en snyting också.

Efter åtta förlorade omröstningar tröttnade Jakovlevs fraktion dock och när stadsfullmäktige skulle rösta om valflytten för nionde gången, och motståndarna som också tröttnat tågat ut i protest, fuskade Jakovlevs fraktion lite grann, men bara lite. De använde gamla röstnycklar och röstade åt de frånvarande ledamöterna. Det var någon som fick en snyting också.

Journalisterna kördes så klart ut först, men de närvarande observatörerna från duman protesterade. Jabloko i St Petersburg gick till domstol, men bevisen avfärdades som lögn och Jablokoledamöterna fick istället en uppsträckning för att de frånvarit från arbetet. Nu står hoppet till högsta domstolen. Men domaren vill inte ge de kärande de papper som behövs för att kunna överklaga inom tidsfristen. Något skäl till att bryta mot konstitutionen har hon inte, de kan inte få papperna förrän den 23 november, det bara är så.

Brand i Jablokos lokaler.

När det några dagar senare utbröt en brand i Jablokos lokaler, satt nyhetsuppläsaren på, den av borgmästarens lakej kontrollerade, lokaltevekanalen och spekulerade i att Jablokomedlemmar nog själva tänt på -- "liksom nazisterna 1933" -- för att vinna sympati. Detta innan vare sig polis eller brandkår gjort några som helst uttalanden om brandorsaken.

I St Petersburg står allt inte rätt till.

Nej, i St Petersburg står allt inte rätt till. En fullmäktigeledamot vid namn Shutov -- som ännu är i livet -- försattes på fri fot häromdagen, han är åtalad för sju kontraktsmord. Men han hann bara vara fri i 176 sekunder. Sen kom polisen och bar iväg honom. Han blev anklagad för ytterligare några mord.

"Bar iväg honom" är förresten inte rätt ord: de kastade honom med huvudet före nedför en trappa. Och enligt advokaten, som inte fått träffa sin klient så värst mycket, lider han nu av nedsatt syn och hörsel, på grund av händelsen och tidigare behandling av polisen.

"Komplott, Komplott."

Men man vet inte vad man skall tro. Shutov tillhör Jakovlevs fraktion och om Jakovlev blir åtalad för något faller hela allryska fosterlandspartiets block. Shutovs anhängare skriker "Komplott, Komplott!"

All denna oreda upprör naturligtvis det ryska folket. Och då ropar man efter en stark man; någon som kan garantera ordning och stabilitet. De som på årsdagen av oktoberrevolutionen, som för övrigt fortfarande är en helgdag, bar omkring på porträtt av Stalin var visserligen få, men den rådande meningen är ändå att det är en stark man som behövs. Många lever fortfarande kvar i föreställningen att gubbarna "kuppar" bort varandra i Kreml. Och det kanske inte är så långt från sanningen heller.

Allt är samma skit.

I Ryssland är politikerföraktet starkt och det är förståeligt, men det är så starkt att det endast leder till att människor inte bryr sig. De nöjer sig med vad de får, allt är ändå samma skit. Därför blir personer som Jakovlev omvalda.

Bara en medveten och välinformerad väljarkår kan rädda den ryska demokratin.

Det är lätt att misströsta. Finns det några idealister i rysk politik? Det finns åtminstone de som verkar ha fattat galoppen. Jablokos ledamöter reste sig och gick ut då Vitrysslands -- knappast folkvalda -- president Lukasjenko talade i duman. Ledamöterna förklarade att Ryssland inte kunde gå i union med en stat som så systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. Men Jeltsin, vår hjälte från 1991, kramade om Lukasjenko och talade om ett stort starkt slaviskt fosterland.

Västs ansvar.

Väst har ett ansvar. Men ansvaret är inte att i första hand stödja de politiker som har tilltalande åsikter. Ansvaret ligger i att stödja väljarna. De institutioner som krävs för att en parlamentarisk demokrati skall fungera finns ju, men de är genomkorrumperade.

Bara en medveten och välinformerad väljarkår kan rädda den ryska demokratin. Därför är de organisationer som jobbar med att försvara de rättigheter medborgarna har enligt konstitutionen omistliga, liksom de journalister och tidningar som förstått att deras uppgift är att bevaka politiken, inte att förmedla åsikter. Det är viktigt med studentutbyten och handel som leder till integration i Europa. Ryssland får inte än en gång isoleras från västvärlden.

Risken är dock att ännu en generation journalister som rapporterar från Ryssland får ägna sig åt kremlinologi snarare än att återge en ideologisk debatt.