En skärmsläckare för framtiden.

SimCity är ett sådant datorspel som de flesta känner till. Det handlar om att få ekonomin i en stad att blomstra. Därmed blir spelets programmering också ett inlägg i den ekonomisk-politiska debatten, med tydliga inslag både av Keyensianism och Reagans supply side economics.

Alla som provat spelet vet att höga skatter är ohållbart. En inkomstskatt över 10 procent (!) gör att invånarna flyr staden och ekonomin stagnerar. På så sätt ger spelet stöd för dem som predikar stor känslighet för ekonomiska incitament och ser höga skatter som det främsta hotet mot tillväxten.

Men spelets programmering torde också tillfredsställa förespråkare för en aktiv stat, som genom "fine tuning" rattar samhället genom alla tänkbara svårigheter. När din stad hamnar i lågkonjunktur, krävs det kraftiga offentliga investeringssatsningar för att ånyo få fart på hjulen. Detta gäller även om investeringarna måste göras med lånade pengar.

Det går således inte att luta sig tillbaka och låta den osynliga handen göra jobbet.

Jämna hela kvarteret med marken.

SimCity handlar inte bara om ekonomi; din stad kommer även att drabbas av brottslighet och sociala problem. Nu är spelets policyimplikationer ännu mer oortodoxa: Om ett bostadsområde lider av hög brottslighet är det bästa att jämna hela kvarteret med marken och bygga en polisstation där i stället. Ett tips till Stockholms borgerliga majoritet månne?

Spelet, som nu funnits i ett decennium, från C64 via både Mac och PC för att nyligen dyka upp i små handdatorer, borde egentligen finnas i olika politiska versioner. En för vänsterpartister, där det är omöjligt att sänka skattetrycket under 50 procent. Och en för Timbro, där varje politiskt ingrepp leder till att spelet låser sig.

På regeringskansliet är det nog tillräckligt med en skärmsläckare av något slag. Det finns ju ändå ingen där med ambitioner att förbättra samhället.