Homo oavsett hypotalamus.

"En hel teoribildning utan verklighetsförankring har utvecklats -- säger professor Annica Dahlström i en intervju i DN (7/10) -- det finns humanister som uttalar sig tvärsäkert om hjärnans funktion trots att de knappt vet något om den!" Dags igen alltså, en naturvetare som försöker sätta feministiska teoretiker på plats med argumentet: De vet inte ved de pratar om.

För att visa hur mycket mänskligt beteende som kan förklaras genom studier av hjärnan, gör artikelförfattaren Gunilla Eldh en sammanfattning av forskningsfronten. Bland annat har man hittat homosexualitetens ursprung:

"I hypothalamus finns en ansamling av nervceller som är större hos individer som föredrar kvinnliga sexpartners, och mindre hos individer som väljer män som sexpartners."

I våras rapporterade den ansedda naturvetenskapliga tidskriften Science (23/4) om ett kanadensiskt forskarlag som inte lyckats befästa teorin om att manlig homosexualitet orsakas av en viss förändring på X-kromosomen. Kanadensarna menade dock att det var viktigt att forskningen om homosexualitetns ursprung fortsatte.

Men är en man med fler nerver i hypothalamus homosexuell även om han inte praktiserar sex med andra män? Det är i alla fall konsekvensen av hypothalamusteorin. Och vad är en man som har sex med andra män, men som saknar förändringar på X-kromosomen? Har han inte rätt att kalla sig homo?

Människor har makten att skita i biologismen.

Förklaringsmodeller som baserar sig på denna typ av biologistiska teorier kommer alltid misslyckas eftersom de inte tar hänsyn till att människor faktiskt har makten att skita dem.

Och att kvinnor, män och homosexuella har skitit i att vara just det som deras samtid hävdat att de är, är kanske den viktigaste kraften i skapandet av ett samhälle där kön och sexuella preferenser skulle kunna bli en allt mindre viktig kategori.

Men den arrogans för andras forskargärning som professor Annica Dahlström huvudlöst ger uttryck för är ett säkert hinder på vägen.