När Kjell-Olof Feldt i en intervjubok på 80-talet tillät sig tänka tanken att föräldrar är kapabla att välja barnomsorg åt sina egna barn, hävde rörelsen upp ett ramaskri. På sent nittiotal klarar vi med nöd och näppe av att välja telefonbolag. Varför denna vånda inför att välja?

Få ting är så hemska i Sverige som att tvingas välja. Personvalsreformen, som krävde att väljarna inte bara valde ett parti utan även en kandidat, beskrevs i media som fullständigt obegriplig. Hur ska folk förstå vad ett kryss innebär? Hur ska de veta vem de ska kryssa?

När borgerliga politiker införde möjligheten för föräldrar och elever att välja skola, skrek sossesverige unisont: "Men vad ska hända med dem som har knäppa föräldrar och som inte klarar av att välja?" En viktig invändning att ta hänsyn till när skolpengsystemet utformas, javisst. Men knappast ett argument för att omyndigförklara landets samtliga föräldrar.

Ödesdatum

Den 11 september har den senaste tiden beskrivits som ett ödesdatum för förvalsreformen. Nu är det inte längre givet att telefonsamtalet sköts av Telia. "Ett stort steg tillbaka för mänskligheten" var den svenska husfilosofen Torbjörn Tännsjös kommentar till denna möjlighet.

Tännsjös partikamrat Gudrun Schyman brukar i polemik mot de borgerliga påpeka att livet verkligen inte går ut på att gå omkring och välja hela tiden.

Ingen ska tvingas välja.

Nähä. Vad går det då ut på? Att leva enligt den predeterminerade planen?

Genomgående för genomförandet av de så kallade valfrihetsreformer som drabbat Sverige de senaste åren, har varit en total politisk konsensus om att ingen ska tvingas välja, och helst ingen förlora på att vägra välja.

Den som inte placerar sin premiepension själv, hamnar automatiskt i en specialfond, styrd av toppförvaltare. Den som inte sätter kryss på valsedeln, stöder automatiskt partiets rangordning. Den som inte väljer telefonoperatör, kollektivansluts till gamla televerket.

Illusionen upprätthålls.

På så sätt upprätthålls illusionen av att det är möjligt att leva sitt liv utan att göra viktiga val för vilka endast man själv är ansvarig. Det är denna illusion som gör att folk skriker i högan sky varje gång en ny valmöjlighet införs. Vi har vaggats in i den felaktiga tron att livet kan levas utan att vi tvingas göra viktiga val.

Varför denna vånda inför att välja? Det mest obehagliga är nog inte valet i sig. Snarare är det vetskapen om att ansvaret för valets konsekvenser inte kan skjutas över på någon annan.

Varför denna vånda inför att välja?

Får inte JAG välja politiker, kan ingen skylla på MIG om de missköter sig. Får inte JAG välja skola, kan ingen kräva att JAG ska trivas med min utbildning. Och så vidare...

Illusionen om att ingen någonsin behöver välja, skapar därmed illusionen att ingen någonsin behöver ta ansvar. Det är svårt att hitta en lögn som är mer olämplig att bygga ett samhälle på än lögnen om allas frihet från ansvar.