Olydiga barn får ingen veckopeng. Nu tänker den svenska staten behandla sina medborgare på samma sätt. Med sådana medel ska staten sätta de arbetsovilliga latmaskarna i arbete.

En utredning lär föreslå skärpta a-kasseregler. I större utsträckning ska det bli möjligt att dra in eller sänka a-kassan för personer som tackar nej till "lämpliga jobb". På så vis ska man få arbetsovilliga latmaskar att acceptera att flytta till en annan ort eller ta jobb i ett annat yrkesområde.

Men a-kassan är ju en försäkring! Åtminstone i teorin har man arbetat ihop till den och betalt premie för den. Är det då rimligt att en arbetsförmedlare kan sitta och godtyckligt avgöra vad som är ett lämpligt jobb? Förr eller senare blir man utförsäkrad och en myndig människa bör respekteras så mycket att hon själv får avgöra vad som är ett lämpligt jobb.

En annan sak är att ha en nedtrappning av ersättningsnivån från a-kassan över tiden, en nedtrappning som inte hänger på arbetsförmedlares godtyckliga bedömningar. Ättestupemodellen av idag - plums ner i socialbidragsträsket! - är ingen bra lösning. För när a-kassan är slut blir det socialbidrag och det blir man inte fet på.

Slavläger ö la Gulag den ultimata lösningen.

Om människor tackar nej till jobb som är lämpliga så beror det inte på att de är i grunden lata och improduktiva varelser. I så fall vore slavläger ö la Gulag den ultimata lösningen för att maximera produktion och välstånd i landet. Alla vet att det inte är så det fungerar.

Faktum är att de som har jobb är rikare och lyckligare och friskare. Det verkar rent utav som om människor gillar att arbeta. Mer konkret: man vill tjäna pengar, man vill vara del i sociala sammanhang. Men varför tackar man då nej till lämpliga jobb? Tja, de kanske helt enkelt inte är så lämpliga.

Både a-kassan och socialbidragssytemet är idag utformat så att man ofta inte tjänar något på att ta ett jobb, om det inte är bra betalt. Marginaleffekten kan (beroende på lönen) bli hundra procent..

Det finns idealister som vill få in en fot på arbetsmarknaden och arbetar trots att de förlorar på det, men man kan inte ha system där man förväntar sig det av människor. Om man fick behålla en del av varje intjänad krona, så skulle det alltid löna sig att ta ett vikariat på några dagar eller några timmar i veckan. Då skulle fler människor få in en fot på arbetsmarknaden utan att behöva betala för det.

En sådan reform skulle underlätta för hantverkare att anställa lärlingar, genom att fungera som ett slags lönebidrag. Det skulle också kunna leda till en smidigare övergång mellan heltidsanställning och frilansande, vilket skulle göra arbetsmarknaden flexiblare. Människor jobbar faktiskt inte för att hjälpa Göran Persson att uppfylla sina vallöften - de arbetar för att förbättra sin egen vardag.

Klart man hellre är ledig.

Att förbättra sin vardag är också att ha ett jobb där man känner att man växer med sin uppgift. Ingen vill vara ett utbytbart kugghjul i maskineriet. Ibland är det helt enkelt varken lönande eller kul att jobba. Klart att man hellre är ledig då.

Särskilt är det så inom många kvinnoyrken där staten har monopol och möjligheterna till löneutveckling eller att starta eget är små. Istället för att låsa in människors kreativitet i monopolen måste man skapa en arbetsmarknad där det finns plats för skaparkraft och initiativ och där det alltid lönar sig att arbeta. Det är betydligt bättre än svälta folk för att tvinga dem att ta en anställning eller klämma fast dem i fattigdomsfällan socialbidrag.

Men i det socialdemokratiska förmyndarsamhället löses problemet genom att pappa Staten drar in veckopengen om man inte niger fint och är tacksam mot farbror Arbetsförmedlingen.

Denna artikel har sedemera också publicerats i Flashback News Agency #123.

"De skribenter som inte vågar skriva på ett sätt som speglar både åsikter och känslor hos läsarna, inte vågar vara underhållande, inte vågar stå för värden, utan bara fakta, har snaran kring halsen. Uttråkade läsare drar i repets andra ände.
    Just därför har ledarsidorna framtiden för sig. Det är de ibland pålästa, men undermåliga underhållarna som släpas upp på galgbacken. Sedan kan det bli både roligare och seriösare än på länge. För inget är så oseriöst som att kräva andras intresse utan att förtjäna det.

"Ledarsidan måste försöka erövra privilegiet att formulera problem. Det duger inte att ständigt ge käcka kommentarer kring skattetrycket - och låta folkets veklagan över detsamma bli hört. Det krävs också ett målmedvetet arbete för att hitta alternativa lösningar. Den dominerande ordningen måste utmanas.
    För att klara detta gäller att hålla intim kontakt med intellektuella, följa den internationella debatten och fördomsfritt botanisera bland tänkare från höger till vänster. Här finns stort utrymme för en nytänkt ledarsida i Sverige idag. Den politiska debatten är nästan helt död."

- Stig-Björn Ljunggren, också i SvD.