När Bildt har avgått 2.

Så avgick han till sist. Lite senare än vad Friktion trodde i höstas (», ») men i god tid före nästa val. Som väntat blev de konservativa stollarna och det ungmoderata tjatet om förnyelse till sist för mycket för landets ende internationelle statsman.

Striden om vem som ska efterträda honom tycks mer eller mindre redan vara avgjord. Bo Lundgren ska vi ha, ropar de moderata länsförbunden, likt när tjuren Ferdinand väljs ut till tjurfäktningen i SVT:s Kalle Anka-program på julen. Bo Lundgren verkar dock vara lite mer villig än Ferdinand.

Släpad av arenan

Sannolikheten är dock stor att Bo Lundgren blir släpad av arenan inom några år - efter att ha fått möta väljarna i ett val. Bo Lundgren kommer nämligen att starta den moderata utförslöpan mot 15 procent. Det moderata partiledarbytet lär innebära att något av de andra borgerliga partierna tar över ledarrollen.

Vilket parti det blir är svårt att sia om, även om kristdemokraterna onekligen ligger bäst till. Inte minst har de ju den populäre opportunisten från Gränna som partiledare, något som gör att det partiet kan se framtiden an - åtminstone så länge Alf Svensson sitter kvar - med viss tillförsikt. De två andra borgerliga partierna får nog mest hoppas på ett mirakel.

Bo Lundgren ska vi ha!

Miraklet kan kanske ske, åtminstone för folkpartiet. Den moderata förnyelse som kommer att följa på partiledarskiftet lär förstärka de konservativa dragen hos moderaterna, allt för att hindra Alf Svenssons framfart.

Lars Leijonborg kan då få den gratischans han behöver för att få folkpartiet att växa. För folkpartiet skulle problemet bara vara att partiet ånyo får en massa väljare som man egentligen inte är förtjänt av, något som gör att den förnyelse och det nytänkande som partiet är i skriande behov av aldrig kommer att genomföras (»).

Personfixering

Tydligt är att personfixeringen har kommit för att stanna. I framtiden kommer medborgarna att rösta på personer - som de har gjort på Carl Bildt och gör på Gudrun Schyman och Alf Svensson - inte på partier.

En sådan utveckling är ännu en - välkommen - spik i partismens kista och kan möjliggöra för att en reell och livaktig diskussion uppstår över partigränserna. Det är ett bättre sätt att lösa partiernas och borgerlighetens kris än att bilda ett liberalt samlingsparti.