Herr Müllers rätt på Alexanderplatz.

Även Tyskland har sommartorka på redaktionerna. I år har denna gett upphov till ett sällsamt spektakel, där presskåta politiker för att profilera sig kastat det ena köttbenet efter det andra åt hugade journalister.

Klimmt, ministerpresident i Saarland, tyckte att uppmärksamheten kring den lokala valrörelsen var för klen och dammade därför av den socialdemokratiska käpphästen rättvis fördelningspolitik.

Bakåtsträvare på förstasidan.

De rikaste har haft det för gott under Kohls tid vid makten och nu är det dags att göra upp räkningen. Om dylikt bakåtsträvande vinner några röster återstår att se; utspelet var i alla fall tillräckligt för att hamna på tidningarnas förstasidor ett par dagar.

Även en viss herr Struck, s-gruppledare i förbundsdagen, är en man som förtvivlat söker en profil. I hans fall fick det bli i form av ett gammalt bortglömt FDP-förslag, som innebär kraftigt sänkta marginalskatter.

De rika har haft det för gott under Kohls tid.

Reaktionerna från regeringens sida, som kämpar med att driva igenom finansminister Eichels omfattande sparplaner, var naturligtvis rätt skeptiska. Men uppmärksamhet blev det.

Slutligen har ex-kommunisten Gregor Gysi (pds) sällat sig till gruppen av pamflettmakare och presenterat ett tolvpunktersprogram med medborgarlön, köptrygghet och mer av allt åt alla.

Toaborstar som souvenirer.

Bland alla dessa kvasihändelser har det dock förekommit en strid, som innehöll en gnutta politisk substans. Varuhuset Kaufhof vid Alexanderplatz i Berlin har dristat sig till att utmana det lagstadgade - och grundlagsskyddade! - förbudet mot att affärer håller öppet på söndagar.

Kaufhof har utnyttjat ett undantag för souvenirbutiker och helt enkelt sålt allting i affären som Berlinsouvenirer - må det så vara toaborstar, örngott eller lampskärmar. Reaktionen på denna otyska civila olydnad har inte låtit vänta på sig. En ohelig allians mellan de båda stora partierna, fackföreningarna och kyrkan har formats till kamp för den kristna vilodagen.

En ohelig allians till kamp för vilodagen.

En fackföreningsboss har varnat för sedernas förfall och förbundspresidenten Johannes Rau (s) menar att ett avskaffande av lagen skulle hota familjens fortlevnad. Allt detta för att en driftig affärsinnehavare vill låta herr Müller själv avgöra när han vill göra sina inköp.

Naturligtvis har varuhuset helt rätt. Öppethållande i butiker är definitivt inget ämne för grundlagen, men inte heller för lagstiftning eller för maktlystna fackpampar. Att överlåta åt den enskilde att avgöra när han vill göra sina inköp - respektive när han vill arbeta - torde vara ett minimikrav i en stat som bekänner sig till marknadsekonomi.