Demokrati på nyspråk.

Svenska folkets apatiska inställning till demokratin har väckt våra folkvalda. Demokratiminister Lejon - statsrådet-i-flätor - funderar i kölvattnet efter valet till Europaparlament över möjligheterna att tvinga folk till rösturnorna. Ju mer man funderar på minister Lejons förslag desto bättre låter det.

Delta i debatten! Friktion tar gärna emot ditt bidrag. Vi förbehåller oss rätten att göra ändringar i insänt material.

Självklart ska medborgarna tvingas rösta. En stat måste ju kunna ställa krav på medborgarna, lika väl som att tillförsäkra dem rättigheter. Ministerns tankegångar aktualiserar några praktiska frågor avseende hur röstplikten skall utformas:

I praktiken måste det bli så att polisen kan hämta soffliggarna och köra dem till röstlokalen. Grunden för detta är givetvis att valskolket kriminaliseras, vilket inte bör medföra några problem. Om lagrådet mot förmodan opponerar sig bör inte regeringen låta sig nedslås. Kampen för demokratin måste naturligtvis prioriteras framför juridiska spetsfundigheter.

Varför inte en demokratipolis?

Vad gäller hämtningsförfarandet finns det anledning att överväga om landet inte borde ha en speciell polisstyrka för detta allvarliga hot mot demokratin. Varför inte en demokratipolis? En sådan kan stävja anarkisternas subtila försök att störta staten genom att ligga hemma och lata sig.

Men att bara hämta brottslingarna till vallokalen är inte en tillräckligt genomgripande åtgärd. I allmänpreventionens anda krävs det dessutom mer vittgående sanktioner för att stoppa massornas brottslighet. Det handlar ju om halva den vuxna befolkningen som begår detta allvarliga brott. Här behövs krafttag!

En lämplig sanktion kan måhända vara en längre tids straffarbete, förslagsvis som demokratiutredare. Det finns en mängd utredningar som behöver nya friska arbetsinsatser. Staten kommer behöva långt fler av demokratiutredare i denna nya sköna värld. Här finns således goda möjligheter att slå två flugor i en smäll.

Straffarbetet kan med fördel inledas med en sex månaders omskolningskurs där de kriminella undervisas i demokrati, varigenom de kommer att nå insikt i hur vidriga deras brott mot staten är. På så vis omskolas brottslingarna till folkhemmets goda tjänare.

För att göra det enklare att rösta vore det bra om minister Lejon såg till att det inte fanns så många partier. Det är säkert många medborgare som blir förvirrade av att själva behöva välja bland alla dessa åsikter – den myriad av åsikter som väljarna måste sätta sig in i är ett hot mot demokratin.

Det kan man enkelt undvika genom att enbart tillåta ett parti att ställa upp i valen, Demokratipartiet. För enkelhets skull kan man utgå från det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Så smidigt och demokratiskt det skulle vara:

Människor slipper tänka själva (massans förstånd är som bekant klent och deras intresse är svagt) och demokratin säkerställs. Ambivalensen är som bortblåst och alla blir nöjda. I sanning en optimal lösning.

Människor slipper tänka själva.

Det hela bör vidare organiseras på ett systematiskt sätt. Av övervakningstekniska skäl kan demokratipoliserna med fördel skaffa infiltratörer i landets städer och byar, varför inte i varje familj, som sedan kan meddela direkt till Demokratidepartementet (som måste bli ett superdepartement med flera ministrar inom en snar framtid) när det upptäcks att någon i deras närhet skolkar på valdagen. Faktum är att det enklaste vore att bygga upp en kader av informationslämnare, demokratifunktionärer, som svarar direkt mot Demokratidepartementet.

Efter en tid som demokratifunktionär på olika nivåer i demokratiapparaten kan sedan Partiet belöna dessa rättsstatens tjänare på ett adekvat sätt. Det traditionella torde vara att ge dem ett uppdrag som ansvarig för ett affärsdrivande verk eller utse dem till ambassadörer eller landshövdingar, eller något liknande uppdrag som de är uppenbart okvalificerade för. Därigenom ansluts till en etablerad rekryteringspolitik.

Dessa anspråkslösa punkter kan tjäna som en utgångspunkt för diskussionen av vårt moderna, demokratiska Folkhem.

Mårten Schultz
Sunne
marten.schultz@tsu.dom.se