Vellinges diskreta charm.

På SvD:s ledarsida gjorde en viss Göran Albinsson Bruhner i förra veckan ett försök att artbestämma borgerligheten i termer av samhällsklass och livsstil. Bortsett från att denna marxistiska ansats är tämligen oväntad på SvD:s ledarsida, präglades klassificeringsförsöket av en andefattighet, som tycks vara den oundvikliga följden så snart borgerligheten försöker samlas runt annat än sina eventuella idéer.

För vad är det för dygder som tillskrivs borgerskapet? Inspiration hämtas hos Margret Thatcher, som lär ha baserat sin politik på klyschor av typen: "En hederlig dags arbete för en hederlig lön. Rätta mun efter matsäcken. Spara en slant för sämre tider. Betala räkningar i tid. Stöd polisen".

Nå, med så goda föresatser borde ju Vellinge, en av Sveriges i särklass "borgerligaste" kommuner, vara ett paradis av laglydnad och moral. Den lokale patriarken Göran Holm uttryckte i valrörelsen 1998 mycket riktigt sin indignation över att det i socialdemokraternas Sverige är så, att "den som missköter sig belönas, den som sköter sig bestraffas". Det är ju bara katekesen som saknas.

Det är ju bara katekesen som saknas.

Men nu är det som alla vet så, att det dykit upp en del oroande sprickor i fasaden även i Görans rike. Under de senaste åren har upprepade larmrapporter kommit om nazistiska tendenser bland kommunens ungdomar.

Människor med avvikande bakgrund eller hudfärg har hotats och trakasserats. Utlänningar på besök i byn har utsatts för vandalism och förföljelse. Den oroväckande utvecklingen fick sitt värsta uttryck - hittills - förra fredagen, då Ilya Stupel, dirigent vid Malmö symfoniorkester, brutalt misshandlades av två tonåringar.

Så hur var det med den småborgerliga idyllen? Det som har hänt måste väl rimligtvis betraktas som olyckliga tillfälligheter, som fläckar på den annars så angenämt strålande vellingska solen? För inte kan man väl vara så fräck att hävda, att det finns ett samband med det faktum att just Vellinge och Skanör-Falsterbo hörde till Sveriges starkaste nazistfästen under trettiotalet? Eller att händelserna på något sätt hänger ihop med att Vellinge 1986 sade upp sitt avtal med invandrarverket?

Göran Holm säger sig också vara chockad över det som hänt. Däremot hyser han naturligtvis ingen förståelse för att folk kopplar ihop det inträffade med kommunens flyktingpolitik: "I de städer där man tar emot flyktingar finns det gott om rasism. Som jag ser det har det inget med varandra att göra."

Nej, naturligtvis är det för mycket begärt att tro att Göran Holm ska förstå konsekvenserna av sina egna handlingar. Han har ju bara drivit sin politik! En politik som varit inriktad på att bevara Vellinge som en helsvensk, välmående enklav i ett Sverige som invaderas av impulser och människor utifrån.

Göran Holm, du har ett ansvar.

Samma förvåning upplevde väl även den tyska medelklassen när de, trots att de bara levt i enlighet med gällande lagar och regler, gjordes medansvariga för några av de värsta brott mänskligheten skådat.

Så låt oss en gång för alla klargöra, Göran Holm, att du har ett ansvar. Ett stort ansvar. Genom att förneka människor rätten till asyl, en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, har du också indirekt förnekat dem deras människovärde.

Och vad blir då mer naturligt än att puckla på de utbölingar som trots detta dristar sig till att uppehålla sig i kommunen? Och vad hjälper handlingsprogram mot rasism på skolorna, när de högsta ansvariga i grunden bekänner sig till samma värderingar?

Det är bara att konstatera att Vellinge framför allt behöver personligheter som höjer sig över den småborgerliga, nyrika inskränktheten. Människor som Ilya Stupel. Det är därför alltför beklagligt att han och hans familj inte längre vill bo kvar.