Samhällsdebattens Hultfredsfestival.

Friktion har besökt den svenska samhällsdebattens Hultfredsfestival: Politikerveckan i Visby. Mycket sög och lite dög, och vad socialdemokraternas fem-timmars seminarium anbelangar, kunde det lika gärna varit inställt.

Samtliga partier använder sig av en mix av interna partigängare och externt inbjudna tyckare, vilka som regel aldrig ligger särskilt långt från partiets egna åsikter.

Ett tecken på partisystemets sönderfall är onekligen att de externt inbjudna tyckarna i nästan samtliga fall överglänser partigängarna i kunnighet, nytänkande och pedagogisk förmåga.

De externt inbjudna tyckarna överglänser partigängarna

Ställ Göran Rosenberg bredvid kristdemokraternas Stefan Attefall eller Pernilla Ström bredvid Bo Lundgren och associera fritt. Partierna blir allt mer forum för samhällets olycksbarn. (Det brukar sägas att den som vill bli duktig i ett visst ämne men inte riktigt lyckas, i stället ofta blir lärare. Antag nu att även lärarkarriären misslyckas. Då kan man ju bli partist!)

Ett oväntat undantag var folkpartiet: Karin Pilsäter var minst lika bra som hela Sveriges familjeekonom, och en lustig liten farbror från TCO nådde inte riktigt Bo Könbergs höjder när det gäller att rocka socialförsäkringarna.

Fp kanske ska prova att låta grabbarna Leijonborg, Björklund och Pettersson stanna på fastlandet även under kommande Almedalsveckor?

Till sist vill Friktion lyfta fram en levnadskonstnär i vår tid: Damen med DN-väskan som bevistar alla partiers seminarier och efterföljande pressluncher. Hon är inte från DN, och inte från någon annan tidning heller, men det har aldrig hindrat henne från att konversera allt och alla både högt och ljudligt. Vem sa att svenskarna föredrar stranden framför politiska seminarier?