Jag förstår inte hur en ideologi, eller en människas känsloliv fungerar som i alla lägen sätter IMF före alla andra påståenden. Varför känner ni att ni måste gå ut och försvara IMF på alla punkter?

I fallet Niger citerar AB personer som förklarar varför systemet med kooperativ, som i alla fall bättre än idag, kunde stabilisera matpriserna, försvann. Det är inte ett dugg konstigt att IMF lyckades förhandla bort kooperativen.

Då går alltså Friktion ut, utan andra argument än ett pressmeddelande från IMF och ensidigt tar IMF ståndpunkt, till synes utan djupare information om Niger.

På vilket sätt anser ni er bättre lämpade att analysera situationen än de citerade från Niger?

Det är visserligen nödvändigt och bra att det även i Sverige förs en diskussion om utvecklingsfrågor. Det är bra att gamla normer ifrågasätts. Där fyller Friktion en uppgift.

Men det allvarliga är att ni går ut per automatik, och kritiserar så fort något nedsättande skrivs om institutioner som IMF. Utan närmare gå in i sakfrågan.

Då blir det nästa komiskt att de uppskattande ord ni lagt under er presentation från ex Birgitta Ohlsson och Nina Lekander hyllar just oförutsägbarheten. Sådana reaktioner är de mer förutsägbara än att solen går upp på morgonen.

(Sedan borde vi diskutera IMF:s inblandning i fattiga länders politik, gärna i Nigers, och vilken inblandning de faktiskt har i de fattigdomsstrategier (PRSP) som de gärna svär sig fria från i efterhand.

Det här var bara en kritik på att ni tvångsmässigt går ut och kritiserar vänsterns, eller i detta fall, mediernas tvångsmässiga IMF-kritik. Jag antar att ni menar att min reaktion också är relativt automatisk och så där kan vi ju hålla på.)