Pyttipannapolitik
När vi hör ordet socialliberal osäkrar vi vår revolver. I senaste Liberal debatt (nej, vi läser inte heller den längre, egentligen) argumenterar en Frederick Beal för att det borde finnas utrymme för ett “centristiskt, socialliberalt alternativ” för marginaliserade väljare som inte känner sig hemma bland de tre högerliberala partierna. Tillåt oss tvivla.
De partier som lyckats bryta sig in mellan blocken har lyft frågor — miljön, invandringen, kristna värderingar, EG-motståndet — som inte haft någon naturlig hemvist längs vänster-högerskalan (för att sedan snabbt rättas in i ledet, men det är en annan historia).
######Lite hållbar utveckling och queer
När Beal ska precisera vad hans socialliberala alternativ ska stå för blir det däremot bara lite av varje: Lite av centern och folkpartiet, lite av miljöpartiet och vänstern. Lite individualism och antitotalitarism, lite hållbar utveckling och queer. Lite småföretagande och decentralisering, lite arbetstidsförkortning och kravmärkning.
Den socialliberala förnyelsen (för säkerhets skull försedd med frågetecken) blir bara pyttipanna på gammal skåpmat.
##Därför chanslöst
Och därför kommer ett socialliberalt parti aldrig att ha en chans. Det finns redan sju sådana partier. Vill man tippa skutan lite åt babord kan man välja vänsterpartier i tre smaker, vill man gira åt styrbord finns alliansens fyra partier att rösta på, beroende på hur många grader man vill ändra kursen.
######Det finns redan sju sådana partier
Beals marginaliserade socialliberaler har alla valmöjligheter i världen, så länge de är beredda att taktikrösta. För med varianter i betoning blir resultatet alltid en centristisk, socialliberal politik.
Vad det nu betyder. Pyttipanna, förmodligen.
2005-07-18 15:30 | Allmänt | Comments (9)
Vilket parti är idag samtidigt:
* antitotalitärt
* för sänkt arbetstid
* värdeorienterat
Mig veterligen inget i vänsterblocket eller högerblocket. Politisk ekumenik istället för dogmatism? Tja, varför inte. Tack, Friktion. Ni har klargjort ett och annat för mig.
Som svar på ovanstående fråga: VAd sägs om mp?
Jodå,
De har många bra och sympatiska idéer, som just sänkt arbetstid och att de är värdeorienterade. Men antitotalitärt? Nej, tyvärr inte. Mp lever i någon sorts 68-trogen peace&love-flum när det gäller försvars- och utrikespolitik. Bland annat därför känns det inte riktigt som ett vettigt alternativ för min del. Men vem vet? T o m Peter Eriksson är ju kritisk till den interna “flummigheten”.
Det finns redan sju sådana? Partier
När jag hör någon osäkra sin revolver så känner jag mig alltid mindre säker och anar att också jag bär urgamla spår av aggresivitet. Bär folk vapen? Obehagligt i alla fall att läsa nazistisk (Herman Göring) retorik som liberal tappning. Man känner sig lite kluven.
Begreppet socialliberal är en skvader och ska dölja vad den politiskt intresserade allmänheten i USA har redan vet. I Sverige, som är ett socialistiskt land, är alla socialister. Särskilt de politiska mobbar som kallas partier. Möjligen är det en socialism med liberalt ansikte som råder.
Hör här: ”Socialister är alla de som tror att fattigdomen är den främsta orsaken till det sociala onda och så länge man icke utrotar fattigdomen kan man heller icke utrota varken okunnigheten, slaveriet, prostitutionen eller den sociala olikheten i samhället, eller något av allt det onda som fasthåller folket i den förfärliga ställning i vilket det står” Enrico Malatesta i ”Några ord till jordens arbetare” Ungsocialistiska Partiets Förlag, Stockholm, 1916. Sid. 16
På annan plats (Dagens Tidning) kan man hitta mer av den nya socialliberala retoriken: Mao-Tse Tungs oövervinnliga tanke om Josef Stalin var att han var 70% bra och 30% dålig. Den kommande borgerliga regeringens av Folkpartiet tilltänkta invandrarminister tycker att: ”Det finns mångfald som är bra och mångfald som är dålig” Sydsvenskan, Malmö, 20050822, sid. A8. Ännu en skvader? (De närmare procenten debatteras i partiet. Procentlinjen ska vara gemensam med Systembolagets) Så nu vet vi vilka gamla muttrar man kan hitta i den smedjan.
Hör här: ”Därför träffar du ibland republikaner, rojalister, präster, styrande och lite överallt personer som kalla sig liberaler, men deras liberalism består i strävan efter att bli riksdagsmän genom att ge runda löften åt folket, löften som de veta att de icke kan infria.” Enrico Malatesta i ”Några ord till jordens arbetare” Ungsocialistiska Partiets Förlag, Stockholm, 1916. Sid. 16
Att vara Liberal är inte att vara kluven!
… och sen är ju inte mp inte något särskilt progressivt parti när det gäller global politik. Ett eventuellt utträde ur EU känns inte särskilt konstruktivt, givet att vi nu lever i en tid då nationalstaten är för liten för de stora problemen, och för stor för de små problemen.
Antar att mp vill förändra världen med att föregå med goda exempel här uppe i Norden – en fin gammal tradition i nationalchauvinistiska Sverige.
Men Frederick B har rätt; det finns många vettiga människor inom mp. Dessvärre är mp som fp – liberalerna utgör endast en minoritet inom partiet.
Angående Friktionstanken att vad man än röstar på så blir resultatet socialliberalt – hmm, ja, kanske. Speciellt om man med “socialliberal” menar den hållning som representeras de frisinnande inom svensk folkeparti.
Men är det det vi vill ha? Vore det inte kul med en liberal debatt som inte bara grundas på våra kanoniserade svenska “liberala” hjältar? Jag börjar bli trött på att höra om Ahlmark, Ohlin, Tingsten och Chydenius. (Vet inte ens om jag stavat deras namn rätt..) Finns det någon slags koppling mellan den svenska liberala tanketraditionen, och det som kallas “liberalt” i resten av världen?
Vi liberaler – som trots allt kallar oss själva internationalister – borde ju vara bäst på att kravla oss upp ur nationalchauvinismen… Eller?
Kalle P,
Du har helt rätt i att vi måste kunna hämta inspiration från annat håll än de sedvanliga liberala husgudarna (även om Ahlmark och Tingsten står mycket högt upp på min lista).
En annan sak som ofta sker är att diskussioner om (social)liberalismen tycks fastna i diskussioner om folkpartiet. Visst har folkpartiet tidigare varit det mest konsekvent liberala partiet i Sverige (i betydelsen socialliberal), men har nu alltmer blivit ett allmänborgerligt högerliberalt parti. Det jag såg av fp:s landsmöte gjorde mig besviken — fp har i mina ögon nu blivit ett grått, ekonomistiskt-teknokratiskt parti utan utrymme för människan (jag vet inte hur många gånger jag hörde ordet “plikt” och “tillväxt”).
En radikal socialliberal tradition borde inte behöva vara beroende av folkpartiet — och är det inte heller. Det var länge sedan denna inställning frodades inom fp. Kanske är det dags att hitta ett annat forum för en radikal socialliberalism? Och framför allt — att flytta fokus från att straffa sjukskrivna och folk som redan har det svårt till att istället sätta spotlighten på miljöfrågor (någon som märker vad som händer med klimatet i Europa just nu, t ex?), internationalism (hur bekämpa global terrorism, pågående folkmord i Sudan, diktaturen i Zimbabwe, Vitryssland, etc.), hur skapa grunden för ett nutt humanistiskt, hållbart välfärdsstaten (tankar om decentralisering, mer makt åt kommuner, att offentlig sektor inte behöver betyda stat, kooperativa företagsformer), föra in etik i debatten (hur skapa en god värdegrund för medborgarna? Skolans grava problem med våld? Det hårdnade samhällsklimatet, etc.) Inga av dessa frågor ges någon större prioritet (om ens någon prioritet alls) av folkpartiet. Dessutom — ordet liberalism räcker personligen inte för mig för att beskriva min inställning. Begreppet social-liberalism säger mer om vilken riktning det gäller. Liberalismen i sig tenderar att bli en enbent ideologi med ekonomisk frihet för den redan starke som dominerande tanke. Den sociala aspekten väger in andra värden såsom jämlikhet och solidaritet, vilka behövs för att skapa en god balans och som ger grogrund för såväl frihetlighet som socialt patos.
En socialliberalism med en plats i den radikala mitten, som vill slå hårt åt såväl höger (ekonomism, nyliberalism) som vänster (neo-kommunism/totalitarism, planekonomiskt tänkande) är för mig verkligen ingen skvader eller pyttipannapolitik. Det hade varit en stark syntes av frihetlighet och socialt patos, som hade gett den politiska debatten en välbehövlig vitamininjektion och dessutom skapat en politisk hemvist åt för dagen politisk hemlösa personer, som varken känner sig bekväma med det borgerliga blockets kravliberala ekonomism eller vänsterblockets konservativa vänsterradikalism.
Precis som pendeln under 70-talet svängde på tok för mycket åt vänster, och att alla partier i någon mån skulle börja tala om “solidaritet”, så har pendeln under de senaste 15-20 åren sväng för mycket åt andra hållet, så att allt numera handlar om “tillväxt” och ekonomism. Det är inte märkligt att gamla marxister som Mauricio Rojas och Göran Skytte hittat ett hem i den radikala nyliberalismen: både marxismen och nyliberalismen delar en ensidig ekonomisktisk syn på människan. Språkbruket är detsamma, även om ideologierna ligger på olika planhalvor. Det är inte för inte som Ulf Lundell kallat nyliberalismen för “den blå socialismen” — utopismen och den dogmatiska övertygelsen om att den egna ideologin är Den Enda Vägen delas av både nyliberaler och marxister.
En radikal socialliberalism hade tagit skarpt avstånd från allt detta.
//Frederick
Jag skriver under på allt du skriver. Folkpartiet har, precis som du framför, utvecklats i helt fel riktning. Den totala apatin inför klimatförändringarna är skrämmande, och biståndet, den tidigare paradfrågan, skyfflas undan för att på ett populistiskt vis nå makten (säg ordet bensinskatt och folket ropar “sänk den” i kör).
Alternativen är centerpartiet eller miljöpartiet, men för mig personligen är en röst på dem en ren nödlösning, en i väntan på ett parti som det du beskriver.
Om du menar allvar med dina planer får du gärna kontakta mig.
Felskrivning, parentesen ska flyttas till efter “skrämmande”.
Jag håller med ovanstående talare. Fp har dragit åt höger och Mp är ibland flummiga.
Dock är inte grundidén med så kallad medborgarlön flum, som alltför ofta påståtts i debatten.
Om en sådan reform packas in i ett socialliberalt ramverk och nivån är måttlig finns stora förutsättningar för att den skall kunna ge ett bra resultat.
T ex bidra till arbetsdelning, fler småföretag, bättre integration, något mindre prostitution, kriminalitet och hemlöshet osv.
Ett vänsterlibertarianskt alternativ till Hayek, Nozick, Leijonborg & Co är för övrigt Philippe Van Parijs.
Lästips
“Liberalism som jämlikhet”
http://metaweb.diakrit.com:8080/~304c/skrifter/Ofverberg.pdf
“International liberalism and distributive justice”
http://muse.jhu.edu/journals/world_politics/v051/51.2er_beitz.html
“Grundläggande om liberalism”
http://web.comhem.se/~u13115096/Ideologierna/liberalism.html
“Why stakeholdning”
http://pas.sagepub.com/cgi/rapidpdf/32/1/41.pdf
“What´s wrong with a free lunch?”
http://artsandscience.concordia.ca/philosophy/Gnosis/vol_vii_1/basic_income.html
“Socialliberal förnyelse”
http://www.liberaldebatt.se/nr/2005.1/docs/beal.html
“Basic income and the Means to Self-Govern”
http://www.bilkent.edu.tr/~wigley/SimonWigleyBasicIncomeandtheMeanstoSelfgovern
Och denna, mycket intressanta: “Social Minimum”
http://plato.stanford.edu/entries/social-minimum/
Maila mig gärna om ni har synpunkter på detta eller om ni vill diskutera socialliberala nätverk. Och läs gärna lite på hemsidan
http://www.medborgarlön.nu
Mvh Mats H, gbg, mats_h2001@yahoo.com