Liken i den liberala garderoben.
Minns ni debatten som uppstod efter Uppdrag Gransknings avslöjande repportage om Vänsterpartiet i höstas? Borgerliga ledarskribenter gnuggade händerna och vänsterns företrädare fick ta hjälp av partiets egen historiker för att förklara att det minsann inte var så lätt att skilja på demokrati och diktatur under det hårda 80-talet.
###Rojas talar ut
Men nu ser det ut som att **Mauricio Rojas** varit för frispråkig om sina känslor inför Chiles militärdiktatur igen. I mellandagarna citerades han i Metro (pdf) med uttalanden om att exilchilenarna i Sverige är för kritiska mot **Pinochets** regim, som trots allt genererade 10 procents tillväxt. Rojas har senare dementerat i princip alla uttalanden han tillskrivits i artikeln. Fast hur ska man tolka en sådan dementi när han även vid tidigare tillfällen uttryckt sympati med Pinochet?
Nå, ponera att detta inte är ett nytt steg i Folkpartiets politiska nyorientering utan att det faktiskt är Metro som gjort en miss. Man frågar sig ändå hur de som var allra snabbast att fördöma Vänsterpartiets förehavanden för några månader sedan, nu lika tvärsäkert ställer sig på Rojas sida. Måste det vara så svårt att hålla isär de egna ideologiska tendenserna och den mer fundamentala frågan om demokratisk trovärdighet?
###Annat lik i den liberala garderoben
Man behöver emellertid inte använda sig av Rojas för att tvinga Folkpartiet att äta upp sina ord i kommunismfrågan. Det finns ett annat, förvisso obetydligt men likväl anmärkningsvärt, lik i den liberala garderoben som hittills tycks ha ignorerats helt.
Nämligen.
I Tyska Demokratiska Republiken fanns vid sidan av kommunistiska SED fyra så kallade blockpartier, vilka hade till syfte att ge landet en demokratisk fasad och fånga upp befolkningsgrupper som av olika anledningar inte hörde hemma i kommunistpartiet. Partierna var representerade i parlamentet men tilläts aldrig föra någon självständig politik utan förutsattes unisont ställa upp på kommunisternas linje.
Ett av blockpartierna hette NDPD, Nationaldemokratische Partei Deutschlands. Detta parti riktade sig framför allt till medlöpare från Naziregimen. Ett av partiets krav var rehabilitering av nazi-förbrytare. Man hade drygt hundra tusen medlemmar och gav ut tidningen National-Zeitung.
######NDPD förenades med FDP
När DDR sedan återförenades med Förbundsrepubliken, förenades de olika blockpartierna med sina närmsta ideologiska fränder på andra sidan. NDPD hamnade – tillsammans med “liberala” LDPD – hos de tyska fridemokraterna FDP. FDP är Tysklands liberala parti och har ett nära samarbete med folkpartiet.
###Medlöpare åt både Hitler och Stalin
Medlemmarna i NDPD, som nu varmt välkomnades i FDP, hade alltså lyckats med den sällsamma bedriften att vara medlöpare under både **Hitler** och **Stalin**. Man tycker att en sådan munsbit borde ha varit oemotståndlig både för **Ahlmark** och alla hans små kopior på de borgerliga ledarsidorna. Men hittills har det varit anmärkningsvärt tyst.
Anledningen till denna tystnad kan knappast vara att det är en sådan skitsak det handlar om – i kommunistjakten dras ju även de mest bagatellartade förseelser upp. Låt oss hoppas att tystnaden från McCarthy-gänget helt enkelt beror på okunskap. Så håll till godo, alla borgerliga ledarskribenter!
PS. Läs också Liberal dubbelmoral i Tyskland ur Friktion #75.
2005-01-04 22:36 | Allmänt | Comments (8)
Vilka bagateller dras upp i kommunistjakten, menar du?
Läs till exempel om Maria Carlshamre på sid 292-93 i Det oppna såret.
Läs till exempel om Maria Carlshamre på sid 292-93 i Det oppna såret.
Ursäkta men använder nu Aftonbladet och en ledare som ett bevis på att Rojas är diktatursvärmare? Det är inte någon Rojaskommentar, utan en länk till vad Olle Svenning säger om Rojas.
Nu tycker jag att det här börjar bli tramsigt och ohederligt. Bättre kan ni.
Förstår inte riktigt att artikeln kan uppfattas som att ha försökt leda något i bevis då den tvärtom pekar på oklarheten i Rojas inställning till Pinochets diktatur. En sak som torde stå klar är att Rojas bjudit in en av Pinochets ministrar till Sverige. Vari består det tramsiga i att påpeka detta?
Hur kommer man till slutsatsen att Rojas är _sympatisör_till Pinochet?
Premissen ‘bjudit in en fd Pinochetminister’ är långt ifrån tillräckligt för en sådan slutsats.
Tycker ni inte att det krävs lite mer än så? Ni förstärker ju intrycket, när en människa redan uppenbarligen skadats av en metrointervju (erkännes att jag gick på den först till trots mot uppfattningen av Rojas åsikter om detta var av annat slag).
Jo, att tala om sympatier var kanske att gå lite för långt. Fast om man inte förväntar sig av alla goda demokrater att iaktta största försiktighet i umgänget med diktatorer av olika kulör hamnar man snart i den inkonsekventa uppfattningen att det är okej när kungen ger medalj till Ceacescu men förkastligt när Vänsterpartiet skickar hyllningstelegram. Dessa dubbla standards gör att den mycket berättigade kritiken mot Vänsterpartiet förlorar all trovärdighet.
För övrigt, står det redan klart att Rojas blivit utsatt för bluff? Jag trodde att ärendet precis hamnat hos pressombudsmannen.
Precis, det jag också syftade på. Det är lite väl starka slutsatser att tala om sympatier på så svaga grunder.
Om nu Rojas påstår att han blivit felciterad och vantolkad samtidigt som han är mäkta upprörd att utpekas som sympatisör (något han i pressmeddelanden understryker att han verkligen inte är), är det inte läge för benefit of the doubt? Här finns naturligtvis ingen objektiv sanning, det vet du också, utan bara ett möjligt utfall av en bedömning hos PO.
Jag håller dock med om att man bör vara försiktig med vilka man frotterar sig med, och det är ju den enda goda poängen här. Nämligen att Folkpartister ylar i termer av ‘guilt by association’ när det gäller andra, detta gäller i allra högsta grad dem själva.