Sveriges lobbyister halkar efter
Eurostat har återigen släppt siffror på BNP per capita i medlemsländerna. Man beräknar köpkraftskorrigerad BNP per capita för perioden 1995-2003 och får på så vis en fingervisning om hur olika länder utvecklas i ett medellångt perspektiv.
Naturligtvis går det inte att dra några stora växlar på siffrorna. Felmarginalen är betydande i flera led av beräkningarna och det är därför bara utifrån förhållandevis starka växlingar som några mer entydiga slutsatser kan dras.
Från nationalekonomisk synvinkel kan man förvänta sig att levnadsstandarden i de olika medlemsländerna konvergerar över tiden. Detta av flera skäl. Dels eftersom mer utvecklade länder genom investeringar i de fattigare länderna överför teknologi, kunnande och kapital. Dels eftersom man på en gemensam marknad kan åstadkomma effektivitetsvinster – komparativa fördelar – som framför allt torde komma de fattigare länderna till del. Vidare har ju EU som uttalat syfte att omfördela resurser från rikare till fattigare regioner.
######Ekonomierna *konvergerar*
Statistiken från Eurostat bekräftar i mångt och mycket den bilden; till de snabbast växande länderna hör således våra baltiska grannar samt Ungern, vilka samtliga låg långt under Eus genomsnittliga nivå vid periodens början. På samma vis minskar det relativa (men alltså inte det absoluta) välståndet i länder som Tyskland, Österrike, Frankrike och Sverige – vilka alla hade det gemensamt att de låg över snittet med betydande marginal.
###Länder mot strömmen
Mer intressant är då att fundera över varför vissa länder går emot strömmen. Luxemburg och Irland har t ex lyckats klart bättre än vad man kunnat förvänta sig. Irland hade 1995 en BNP per capita precis i nivå med EU-snittet, men ligger idag en tredjedel över. På vägen har man gått om länder som Sverige, Nederländerna och Tyskland.
På motsvarande vis klarar sig Tjeckien, Portugal och Polen mycket sämre än vad man skulle förvänta sig av deras förhållandevis låga utgångsläge. Portugal har både 1995 och idag knappt tre fjärdedelar av EUs genomsnitt. Tjeckien och Polen borde ha haft enorma fördelar av ökad integration med Västeuropa, men av någon anledning har dessa möjligheter inte realiserats.
###Skattetrycket ingen förklaring
Ser man till dessa fall kan man vidare konstatera att BNP-utvecklingen över tiden knappast har sin förklaring i skattetrycket, såsom ofta hävdas i den svenska debatten. Både de som växer snabbast och de som släpar efter mest har betydligt lägre skattetryck än Sverige. Och omvänt: länder som har skattetryck i nivå med Sveriges (Danmark, Nederländerna, Belgien) tenderar att höra till dem vars utveckling ligger mer eller mindre i nivå med snittet.
Men näringslivslobbyn låter sig naturligtvis inte avskräckas av detta. Tvärtom så basunerar **Johhny Munkhammar** på sin katrakteristiska svengelska ut att det svenska raset i välståndsligan fortsätter. Och givetvis är den enda ”förklaringen” Munkhammar kan komma på det svenska skattetrycket.
Fast väljarna har visat sig vara ganska resistenta mot högerpropagandan om Sveriges ekonomiska kräftgång. Kanske är det för att man idag inte behöver förlita sig på opinionsbildare som Johnny Munkhammar, utan genom utlandsvistelser själv kan bilda sig en uppfattning om välståndet i olika länder.
Det torde, oavsett vad siffrorna säger, vara tämligen uppenbart för de flesta att boendestandarden i England eller ungdomslönerna i Italien ligger ljusår under Sveriges. För att ta några exempel. Bara synd att ideologerna på Svenskt Näringsliv inte vill inse detta. För då skulle en verkligt intressant debatt kunna uppstå.
2004-12-22 14:42 | Allmänt | Comments (7)
Ögonekonometri, vad trevligt. Du tror inte det behöver studeras andra faktorer än just skatterna innan man förkastar dess inverkan?
(Hur man kan hävda att Holland har ett skattetryck i nivå med Sveriges när det egentligen är 12 procentenheter lägre kan man också fråga sig.)
Bäste Dennis, du har verkligen förstått poängen med artikeln! Tyvärr är denna insikt inte alltför utbredd bland dem som påstår att det råder enkla samband mellan skattetryck och välstånd.
För övrigt: alldeles oavsett hur förfinad den ekonometriska metoden blir torde det stå klart att “skattetryck” är ett alltför grovt mått för att ha något förklaringsvärde och att olika typer av statliga ingrepp i ekonomin har helt olika effekter.
Sverige har överlägset störst skattetryck i världen:
http://www.nationmaster.com/graph-T/tax_tot_tax_as_of_gdp
Erik, den där jämförelsen är skattetryck utan hänsyn till huruvida sådant som stöd till barnfamiljer ges genom avdrag elller bidrag och huruvida inkomster från socialförsäkringar är beskattade eller inte. (Skulle vi tex ge barnbidrag genom avdrag i stället skulle det innebära ett sänkt skattetryck med ungefär en procentenhet.)
Om hänsyn tas till det placerar sig i det närmaste allla Västeuropeiska länder på samma nivå i skattetryck. USA avviker fortfarande med ett lägre skattetryck. Men Sverige har inte längre “överlägset störst skattetryck i världen”.
Johan:
Blandar du inte ihop äpplen och dromedarer nu? Skattetryck mäts som skatteintäkter i relation till BNP, vad skatteintäkterna sedan används till är en annan sak. Det du tycks vara ute efter är snarare de sociala utgifterna, och då (korrekt) nettoutgifterna.
(För dem som inte vet, kolla på OECD:s hemsida efter Occasional paper No. 52 av Willem (William?) Adema. Den handlar om net social expenditure).
Nja, vad jag snarast är ute efter är svårigheten att använda skattetryck som en jämförande variabel mellan länder. Hur man organsierar sådant som till exempel barnbidrag är ganska styrande för hur högt skattetrycket blir.
Tar staten in skatt för barnbidraget och fördelar det skapar det ett behov av skattetryck och om staten fördelar det genom ett generellt barnavdrag ett annat.
Från nationalekonmisk sida är det redundant. Det blir i båda fallen en överföring av resurser efter skatt och bidrag från barnlösa till barnfamiljer — de barnlösa får betala mer i skatt.
Om man justerar OECD:s jämförelse för sådant är inte längre det svenska skattetrycket extremt högt, utan i paritet med de flesta västeuropeiska länder.
Sedan kan man naturligtvis lägga andra aspekter på frågan om bidrag kontra avdrag, som att avdragsvarianten låter “personer behålla sina egna inkomster i högre utsträckning”, till att bidragsvarianten medför lägre transaktionskostnader (åtminstone så länge de familjer som inte har en tillräckligt hög inkomst för att dra full nytta av avdraget ska kompenseras med ett behovsprövat bidrag).
Tänkte bara kommentera denna text, som jag av en händelse fick syn på – för säkerhets skull på ren svenska så ingen som har berikat språk och ekonomikunskaper med extensiva utlandsvistelser missförstår.
1. Skattetryket är inte den enda förklaringen till att Sverige – i motsats till den officiella bilden – fortsätter halka efter i relativ BNP per capita. Men det är en av de viktigaste förklaringarna. Se t ex i dagarna publicerade Economic Freedom in the World.
2. Visst kan enskilda faktorer, som boendestandard och ungdomslöner, fortfarande vara bättre här än i många länder. Men det är dels pga de investeringar som har kunnat göras under längre tid här än i länder som har blivit rika först på sistone. Dels är BNP ett mått över totalen, som kan innefatta faktorer som är över snittet men om fler är under så kommer BNP att vara under.
F ö är enskilda anekdoter självklart mindre pålitliga källor än heltäckande studier.
Johnny