Nobben till Bush nästa gång
Thomas L. Friedman — guru för många i den svenska liberalismen — frågar
sig i måndagens International Herald Tribune vem som egentligen är USA:s chefsstrateg i Irak. Vem koordinerar informationsspridningen, det politiska arbetet och de militära
operationerna?
Friedman har nämligen ingen aning:
“I have never understood how an administration that wanted a war so badly and will be judged on it by history so profoundly could manage it
so sloppily. […] No kidding. America is losing a public relations war in
the Muslim world to people sawing the heads off other Muslims.”
Problemet, enligt Friedman, är att Bush-administrationen trodde att det skulle räcka med att störta Saddam och dra ned några statyer i Bagdad
för att demokratisera Irak, på samma sätt som att riva Berlinmuren.
Man ville aldrig förstå skillnad mellan att **Saddam** var en produkt
av det irakiska samhället — som fortfarande finns kvar — men att
Berlinmuren var ett resultat av den sovjetiska ockupationen — som gick
till historien när muren föll. Det förvånar knappast att ansvaret för
planeringen är otydligt.
###Vems ansvar här?
Men frågan är nu vem som skulle tagit ansvaret här i Sverige. För om den
enfaldiga anti-amerikanismen inom socialdemokratin inte ställt Sverige
utanför kriget, hade den lika enfaldiga Ahlmarxismen och
anti-anti-amerikanismen inom borgerligheten anslutit Sverige till
krigsromantiken.
######Vilken linje gäller om Bush erbjuder *ytterligare* ett krig?
**Lars Leijonborg** och **Fredrik Reinfeldt** hade precis som Danmark suttit på med en u-båt i persiska viken och något militärsjukhus utanför Basra utan något inflytande över den verkliga händelseutvecklingen, men med hela det
politiska ansvaret.
Ett rimligt krav på den borgerliga alliansen är därför att man tydligt
presenterar för de svenska väljarna inför 2006 vilken linje som gäller
om **George W Bush** erbjuder ytterligare krig. Litar alliansen fortfarande
på Vita husets förmåga att skapa demokrati genom invasion, eller vågar
den ge Bush nobben?
2004-11-30 9:29 | Allmänt | Comments (9)
“…den enfaldiga anti-amerikanismen…”
Detta är ett anti-anti-amerikanskt påstående.
Sedan kommer: “…den lika enfaldiga Ahlmarxismen och anti-anti-amerikanismen…”
Vilket är ett anti-anti-anti-amerikanskt påstående.
Det går inte att vara anti-anti-amerikansk och anti-anti-anti-amerikansk på samma gång. Dvs. man kan inte tycka att anti-amerikanism och anti-anti-amerikanism är lika löjliga företeelser.
Personligen har jag varit både och ganska länge utan att märka att det inte går.
Vaddårå Oskar? Hitler var antimarxist, det gör inte alla antinazister till pro-marxister.
Andreas: det är ju en helt annan fråga.
Martin: först säger du att anti-amerikanismen är enfaldig. Alltså är du anti-anti-amerikansk. I nästa andetag säger du att anti-anti-amerikanismen är lika enfaldig som anti-amerikanismen. Alltså motsäger du ditt första påstående. Kontentan blir att du inte har sagt något alls.
Istället för “du” bör det väl stå “han” i ovanstående inlägg
Oskar: Denna uppfattning – att den som inte är med är emot – är ju just uttryck för den enfald som förenar anti-amerikaner med anti-anti-amerikaner.
Anti-anti-amerikansk betyder ju att man motsätter sig anti-amerikanerna, vilket Martin uttryckligen gör. Detta är en språkfråga och har inget med svartvit retorik och enfald att göra. Låt oss kalla de borgerliga för pro-amerikaner, så blir Martin istället en anti-anti-amerikan och en anti-pro-amerikan.
Sådär ja, då var det löst.
Bara en kort kommentar efter Friktion tyvärr har missuppfattat vem som är vem.
Guru för marknadsliberalismen heter Milton Friedman (bland annat nobelpristagare i ekonomi 1976). Hans son David Friedman kan ses som guru för anarkokapitalism (har bland annat skrivit boken Machinery of freedom).
Thomas L Friedman kan å andra sidan ses som guru inom amerikansk utrikesjournalistik (bland annat vinnare av pulitzerpriset 2002) – han har dock inte mycket med liberalismen att göra.
Är man intresserad av vad Milton Friedman tycker om nuvarande amerikanska regimen kan man bland annat läsa det brev han skrev till Wall Street Journal i fredags den 10 december, där han menade att opinionen vänt från stat till marknad, nu hade han stor tilltro till att Bush med det stödet skulle lyckas med sina reformer att montera ner staten (bland annat genom att ändra från inkomstskatt till moms på federalnivå).
David, jag tror att du har missuppfattat vem som är vem. Kanske tänker du på Kinky Friedman?